Ajöken 2010

Ja men då så. Det är dags nu va? Årssammanfattningen. Jag vet inte hur jag ska börja. 2010 var inte året det började växa mossa på mig i alla fall, det är ett som är säkert.

2010 har jag..

..bott i 4 olika hem. Jag inledde året som sambo, slutade med det och blev ensambo i Svallet. Slutade med det och blev kombo i storstan. Slutade med det och blev ensambo på ön.

..jobbat på 4 olika arbetsplatser. Inledde året med ett vikariat kombinerat med jobb på jobbet som jag fortfarande ser lite som "hemma". Avslutade vik, sa upp mig från "hemma" och började på nya "hemma". Lånade ut mig till Vickan över sommaren och flyttade tillbaka i höstas.

..börjat plugga. Lite på ett bananskal.

..gråtit svinmycket. Haft jätteont i hjärtat. Skrikit, bråkat, tjurat, surat, blivit sårad, sårat, förlåtit, bett om förlåt.

..skrattat massor. Varit jätteglad.

..grubblat. Helt sjukt mycket.

..lärt mig nya saker om mig själv. Bra och dåliga.

..lärt känna massa nytt folk. Vissa mer än andra. Några har kommit att stå mig nära, andra har sällat sig till den stora bekanting-skaran.

..dejtat en 25-åring. Det var intressant, en stund. En ganska kort stund. Man ska väl inte ha en massa förutfattade ålders-meningar men jag är rätt säker på att yngre killar inte är min grej.

..skrivit, och läst, helt sinnessjukt många sms.

..varit utomlands två gånger. Las Palmas med tungt hjärta, en partybög och min bästa och sjukaste kompis. Rom med mamma.

..flygit i cockpit hem från Las Palmas. Två piloter, jag och J på typ 2 kvadratmeter. Vi fick låna hörlurar men inte pilla på knapparna. Det var kul.

..läst mindre böcker än något år sen jag lärde mig läsa men sett mer tv-serier än ever. Det där ska vi göra nåt åt 2011.

..inte varit inlagd på sjukhus en enda gång. Det har varit något av ett triumf-år på den fronten.

..bara varit på akuten en enda gång och det var inte ens så illa. Värre var det med halsflussen, den var episkt jobbig i år.

..helt säkert gjort massa saker jag inte kommer på nu.


Dom säger ju att årets sista dag berättar hur det kommande året ska bli. Idag är det alltså viktigt att vara snygg, glad och lycklig. Jag är lite bakfull och ser ut som ett troll i håret. Men det gör nog inte så mycket för när jag känner efter lite så är jag nog rätt lycklig. Och solen skiner. Och jag är helt och hållet moss-fri.

Hepp

Somnade mycket riktigt strax efter bajståget och den trasiga tv:n. På dom 48 timmar som har förflutit sen dess har jag jobbat i 29. Hunnit blivit svinirriterad på ett ex-ex. Tagit två impulsiva initiativ, ett med en brandman och det andra typ med en hund. Handlat 4 pavor bubbel och blivit rörd till tårar.

Nu ska jag sova igen.

Jorå, tackar som frågar

Kom precis hem från min tågresa tillbaka till ön. Den var fin. Bara två timmar sen, en barnfamilj på speed, trasiga toaletter, en svag bajsodör och noll möjligheter att köpa så mycket som en festis och en torr smörgås. Bajsodören var till fin hjälp där faktiskt. Sånt där som att äta något idag låg inte jättehögt på priolistan.

Att jag kom hem till en tv som verkar ha gett upp andan var liksom bara lite bonus.

Jag tror det är bäst att sova nu.

Och på den tredje dagen..

..släppte hon alvedonkartan, kröp ur pyjamasen och stack ut näsan utanför dörren.

Jävla envis förkylning det här. Fortfarande små feberkänningar men bortsett en kort promenad har jag inte varit utanför dörren på flera dagar. Så nu tar vi lillebror i hampan och trängs på lite mellandagsrea. Svimmar jag så vet jag att det är läge att krypa tillbaka, om inte får det vara nog med sjukläge nu.

Meh

Sån här blir Mimmi när hon förlorar?

-sur! -grinig! -arg!

Synonymspel med familjen. Jag vann. Tack och lov för julfriden. Go Jul!

Hur man får en ryggsäck att väga 20 kg

Böckerna om vin väger mer än vinet i sig. Typiskt. Ser fram emot en tågresa med feber och yrsel, också typiskt. Å andra sidan finns det ingen bättre plats än hos mamma om man nu ska vara sjuk.

Precis vad jag behöver

Tyckte inte det var konstigt med den förlamande tröttheten vid väckarklocksringningen. Samma som igår liksom.

Men nu.
Lite yr i huvudet.
Kläderna gör ont på kroppen.
Nackmusklerna värker och jag har fått smörja läpparna med jättefet salva åtta gånger för att dom är så torra.

Hej feber.
Helvete.

Dagvild

Något i mig är helt säker på att idag är torsdag eller möjligtvis fredag. Igår levde jag länge i tron att det var onsdag fast jag vet bättre. Det går heller inte riktigt ihop med fredagskänslan.

Jag hade praktik igår och bevittnade nog den sjukaste uppvisning i nördighet jag någonsin sett från en världsmästare. Visserligen kan det vara den enda världsmästare jag har träffat. Om inte Frank Andersson eller Hoa-Hoa har tagit VM-guld? Frank Andersson har nog varenda bartender i landet stött på och Hoa-Hoa driver krog vid min stam-busshållplats. Han brukar hälsa och ha linne och bandana. Jag har aldrig känt nån större lust att äta där.

Jag slutade rätt tidigt och borde nog bara ha gått hem och lagt mig men uppvisningen var för kul att missa och jag blev kvar en stund. På väg hem vann jag en middag på backgammon. Mina dagar blir sällan som jag har tänkt mig nuförtiden.

Nu, ett arbetspass, ett sov, en packning och sen äntligen, ett tåg till familj, pyjamas, kylskåp som innehåller mer än oliver och kärlek.

Sömn

Klockan är inte ens fyra på eftermiddagen och det enda jag kan tänka på är att få sova. Jag är så trött. Utmattad. Nattens mardrömmar tog nog den sista energi jag hade och jag kan inte bärga mig förrän jag får sätta mig på tåget på torsdag.

Mamma har dagligen i två veckor ringt och frågat vad jag önskar mig i julklapp och jag har helt ärligt svarat att jag inte vill ha någonting alls som ryms i ett paket med snören. Jag vill ha mjuka kläder, tjocka sockar, filtar och glögg. Jag vill ha min familj och ett soffhörn, det är allt.

Det hjälper inte att jag får en brainfreeze varje gång jag kliver utanför dörren. Termometern vid Slussen visar minus tolv men motvinden hela vägen hit måste ha tripplat kylan.

Fyra. Bara åtta timmar kvar till duntäcket.

Fläng

Igår gick hela dan till att åka kors och tvärs över stan för att leverera julklappar till gudbarn och träffa folk. Idag blir likadan, minus julklappar och träffa folk för nöjes skull.

Natten valde jag att ägna åt mardrömmar och vakna varannan timme. Toppen.

Längtar till torsdag nu. Tåg till mamma och sen pyjamasläge i soffan ett par dagar. Sömn och pepparkakor.

Strålande höjder

Försökte precis föreslå för exkexet att han ju kunde ge bort en fodervärdsavtal på min katt till tjejen han träffar i julklapp. Hon har uppenbarligen fått smak på katter och jag har egentligen alldeles för trångt för kattstackarn. Bespara sig själv en julklapp och mig en tågresa. Win-Win liksom.

Han köpte det inte. Konstig kille. Men han har tydligen humorn i behåll i alla fall.

Och där vissa bör ha alko-lås på mobilen bör jag tydligen ha ett dan efter-lås. Man vet aldrig vad jag kan ta mig till.

The nightmare before Christmas

För ganska exakt 12 timmar sen tedde sig en till drink som en bra idé.

Nu, i en galleria där alla normala sociala koder har upphört gälla, i ett töcken av skrålande julmusik och snåriga baby-storlekar? Inte så mycket.

Day 19 – Something you regret

Poänglöst.

Och det mesta som har gjorts har gjorts av ett skäl. Möjligtvis inte alltid rätt skäl men just då kändes det ju så. Men visst, det finns saker och ord jag kan önska ogjorda eller åtminstone annorlunda men inget av det känner jag för att ta upp här.

Så är det med det.

Söndag

Personalbaluns.

Av skäl jag inte tänker redovisa känns det som att Jesus och Maria är bra följeslagare.

Day 18 – Your favorite birthday

Listjävel.

Och, igen, jag hanterar inte minnen på det här viset. Dessutom är jag inte stor på födelsedagar, nyårsaftnar och dylika events. Men ok.

-Den där med Missan. Kattungen som sov i mitt hår, blev stor och som några födelsedagar senare satt utanför mitt första klassrum och tittade in. Så kan det gå när en unge och en katt gillar varandra som fan och skolan ligger 100 meter hemifrån.

-Den där med första sambon, skattkartan och badkaret.

-Den där med löjromen, hofen och brasan.

(det finns en rätt stor risk att den här listan aldrig kommer komma till vägs ände. Det som såg ut som en bra idé var rätt jobbig. som mycket annat)

På önskelistan

Flickan med glasfötter -Ali Shaw

Och om tomten nu inte ser det här så får vi väl betrakta det som en minnesnotering. Kanske funkar bättre än att skicka sms till mig själv vilket är den vanliga metoden. Jag HAR en kalender, jag vet bara inte vart den är.

Kortslutning

Senaste veckan har bjudit på tre, oberoende av varandra,erbjudanden. Bra erbjudanden. Men alla kräver en rejäl om-arrangering av tillvaron och funkar till råga på allt inte tillsammans. Jag borde vara glad över alla men summa kardemumma så panikar jag mest. Vill stoppa huvudet i sanden. Val och jag, ingen toppenkombo.

Det vore jättebra om någon vuxen människa ville styra upp det här.

Skrattar bäst

Tittade in i en kompis kylskåp för nån vecka sen och blev full i skratt. Det bokstavligen ekade där inne. Ett stycke julmust, no more. Inget alltså. Tomt.

Tittade just in i mitt eget och insåg att jag har alla möjligheter att bli full men väldigt få till att få i mig frukost. Flera sorters öl. Vitt vin, rött vin (nåja, det står inte i kylskåpet) bubbel, glögg. Dyrt vin, billigt vin.

En burk oliver och en halvliter mjölk.

Ett fullt kylskåp är i och för sig bortkastat på mig men jag tror att det får bli frukost ute. Att ägna måndag förmiddag åt vad jag har hemma kan resultera i en jobbig vecka.

Boktips, någon?

Kommer inte ihåg när jag läste en bok enbart för mitt eget höga nöjes skull sist. Jag har någonstans på vägen gått från en läsande människa till en inte läsande människa. Jag saknar't men har inte haft vare sig tid eller ro. Nu känner jag att jag måhända inte har så mycket tid men i alla fall ro nog i kropp och själ för att läsa skönlitteratur igen.

Men vad?

Förut hade jag konstant nya böcker på önskeläslistan men nu är det tomt. Nada. Inga fler svenska deckare och inget blytungt tack.

Med tanke på..

..att det här påstås vara den singeltätaste staden i Europa finner jag det ytterst märkligt att det är helt jäkla omöjligt att få plats på ett enda cafe för havet av barnvagnar som är precis överallt.

Visst, man behöver inte vara ihop för att yngla av sig men dom flesta betraktar väl ändå det som nån typ av grundförutsättning?

Day 17 – Your favorite memory

Men alltså. Jag börjar ledsna på den här listan nu.

Jag funkar inte riktigt så att jag går omkring och plockar fram minnen och fillilurar på titt som tätt. Jag kan absolut komma att tänka på saker via associationer men att sitta här och plocka fram en favorit bara sådär är svårt.

Mina finaste minnen är alltid, och ganska självklart, kopplade till en känsla. Väldigt ofta är dom kopplade till något av mina ex men nästan ännu oftare till resor och då inte resmålet i sig utan känslan av att vara på väg. Som att köra bil, fort och helst ensam. En hel del är kopplade till mina vänner och till dom djur som har hållit mig sällskap genom livet. Några är kopplade till djup sorg men fina ändå. Några är så avgrundsdjupa och hjärtskärande att jag inte ens vill tänka på dom. Ett par av dom är barnförbjudna och inte lämpade för bloggar. Inte en sån här blogg i alla fall. Nåt enstaka är objektivt, de flesta inte. Dom är som sagt kopplade till mina känslor och kan per definition inte vara objektiva.

Jag vet att jag ibland har tänkt "Minns det här nu, kom ihåg det här, den här känslan, situationen, personen". Och jag minns det, när jag av någon anledning blir påmind. Inte när jag nu ska plocka fram det.

Så är det med det.

Kråkor i halsen och fjärilar i magen

Monsterförkyld. Fjärilar i magen är nog att ta i men ett märkligt strålande humör trots allt.

Själv är bästa dräng

Gick till jobbet några timmar tidigt idag. Möblerade om ett förråd. Bära ölfat, vinlådor och läskbackar görs förslagsvis på en feberfri dag. Sen gav jag mig in på projekt "programmera om kassaapparat". Görs förslagsvis också på en feberfri dag nästa gång. En bruksanvisning kan också vara en god ide.

Men nu så, kassan tycks fungera som den ska och förrådet går faktiskt att röra sig i utan att leka inte-nudda-golv.

Känner mig väl värd en Ipren och en Ramlösa innan jag börjar på riktigt.

Nån däruppe måste ha sett mig

Hade ju lilla Fia Fiesta med mig in på ön när jag kom tillbaka från Norr. Ställde henne lagligt i tisdags eftermiddag och glömde sen bort henne. Kom på det i morse, drog en djup suck och började kalkylera parkeringsböter på en bil som har stått utan avgiften betald på en gata som dessutom blir städgata på onsdagsnätterna.

Kom ut till summa noll böter.
Jag tror inte att någon som inte regelbundet har försökt ha bil här förstår triumfen. Vi pratar en charter till Rhodos. En sista minuten i alla fall. I dubbelrum, specifierat.

Fake it 'til you make it

Jag har aldrig varit nån stor-sminkare. Tålamodet har inte tid med sånt mer än ibland. Men såna här dagar när man ser mer död än levande ut är jag ytterst tacksam för färg på tub och burk. Och Clear Eyes.

Nu ser jag nästan ut som om jag inte bara borde gå tillbaka till sängen.

I said no no no

Vaknade med bokens alla förkylningssymptom. Det går inte. Jag har inte tid. Verkligen inte.

Så nej förkylningen. Tillbaka dit du kom ifrån. Schas.

Kli i fingrarna

Men fan vad jag känner shopping-begär. Bara för att jag inte kan. Jag hinner inte jobba så mycket som jag skulle behöva och dom evinnerliga Båstadsresorna med all vad det innebär plus alla tusen jag har lagt på böcker sätter stopp.

Jag vill köpa skor. Och kläder. Och resor. Och jättefina julklappar till andra.

(en mysig tvåa runt nytorget vore också fint om vi ändå ska drömma. drömma stort)

Day 16 – Your first kiss

...

Febril aktivitet i min hjärna nu. Jag vet liksom, jag är tjej, jag borde ha gått omkring och drömt om den där kyssen sen blöjåldern, sett till att det var nåt supergulligt och sen vårdat minnet ömt resten av mitt liv och halleluja.

Men jag har ingen jävla aning. Visst, jag minns nån tidig kyss. Men den första?
Nä.
Jag är rätt säker på att jag minns med vem men inte när-hur-var.
Så var det med den saken.

Message in a bottle

Vaknade glad och lugn. Hade inte förväntat mig det. Och sen blev jag full i skratt. Internet har verkligen sina roliga sidor trots allt.

Och på tal om allt det där hemma men inte hemma. Blev nästan lite tårögd däruppe i norr när det slog mig att folk saknar mig, att dom blir så glada att se mig, nära som halvbekanta. Kramar och samtal som tar vid och hakar i på en gång. Hur mycket kärlek som helst.

Och så kommer jag tillbaka hit och telefonen piper och det är samma sak, fast jag knappt varit borta. Backgammon, skratt och kaffe efter min praktik (där jag förövrigt fick spykänslor av nervositet när vi sitter och pratar och provar vin för att min handledare vill kolla läget och Erik Lallerstedt plötsligt sätter sig och lyssnar på alltihop. Hej pressen) och kramar och massa mer kärlek.

Känner mig lite som en frustrerad border collie med fårskocken hopplöst utspridd. Vill samla ihop alla fina på samma ställe.

Om jag försvinner från jordens yta

..så har jag inte gjort det. Jag har bara tappat phånen i backen/snön en gång för mycket.

Nu har den bestämt sig för att jag inte får använda knapplås/on/off-knappen. Funkar icke. Så om mitt batteri laddar ur, vilket är högst sannolikt att det kommer göra för att det är helt sämst och jag alltid glömmer ladda, så är det tack och go'natt.

Så vet ni, ni som jag pratar på riktigt med.

Hemma men inte

Jag känner mig jättehemma här i Sthlm. Trivs. Får en liten ångest-klump när jag kör in i norr-staden. Sen försvinner den och jag känner mig hemma där. Får en liten ångest-klump när jag kör ut ur norr-staden. Sen försvinner den. Och vice-versa här i Sthlm.

Jag är genuint och brinnande avundsjuk på folk som kan bestämma sig. Bara "nu gör jag såhär och har inte en tanke på alla miljon alternativ och icke-alternativ. Så här är det, punkt". Vilken jävla lättnad det måste vara.

Blixten

Tillbaka på södra ön efter en snabbvisit i norr. Tokmysigt att träffa folk och jag hann med dom viktigaste på min inte ens två dygn långa blixtvisit. Middag, party, efterparty, fika, surr, stenar som föll av axlarna, och filmtittning. Jag och J somnade hopkrupna under samma täcke i hennes soffa framför en brasa och jag hade gärna somnat där i natt med men plikten kallar.

Ska alldeles sticka iväg på mitt första praktik-pass. Känner mig en aning hudlös och dåligt förberedd för att ta på mig nån form av proffesionell aproach men det brukar ge sig. Jag är tydligen inte hälften så genomskinlig som jag tycks tro. Inte hela tiden i alla fall.

Edit: Your Dreams

Rättelse.
Jag skrev att mitt stora problem är att jag aldrig vet vad jag vill. Det är fel. Jag vet alltid vad jag vill. Mitt stora problem är att jag aldrig vet om jag kommer vilja samma sak om fem minuter.

Ärlighet är en dygd sägs det.

Mariah, Whitney, Alicia. Kom an bara.

Älska köra bil. Ingenstans sjunger jag så bra som där. Naturligtvis så är det egentligen precis lika falskt i lilla Fia Fiesta men det är enklare att överrösta mig själv härinne.

Inga sångdivor har heller varit med. Jag har mätt mina röstresurser med Daniel Adams-Ray nästan hela vägen, förutom den halvtimmen jag bad till alla tillgängliga gudar om att slippa dö på en såphal motorväg i ett moln av snörök inklämd melllan två lastbilar.

Jag tycks ha blivit bönhörd men nu kändes det som läge för en kaffepaus.

Gnarp.
Här blir jag inte långvarig.

Day 15 – Your dreams

Jag vaknade upp med ett ryck nån gång tidigare i veckan, satt helt plötsligt upp i sängen, tänkte "fy fan vad sjukt, det där kan jag aldrig berätta för nån". Somnade om och kommer själv inte ihåg vad jag hade drömt. Skulle gärna vilja veta.

Jag har alltid haft livliga nattdrömmar och jag minns ofta mycket. Jag drömmer oftast om sånt som händer omkring mig, eller i mig, fast tillspetsat och skruvat. Men igen, det var nog inte den här typen av drömmar som avsågs.

Vad drömmer jag om? Det här är och har alltid varit den stora kärnfrågan för mig. När jag väl bestämmer mig för att satsa på något så brukar det i princip alltid gå vägen, det stora problemet är att faktiskt veta vad jag vill. Men, för att vara skittråkig. Jag drömmer om ett långt, lyckligt liv. Jag drömmer om att veta vad jag ska bli när jag blir stor. Jag drömmer om att jag ska kunna sitta på hemmet en vacker dag med ett leende och inte ha alltför mycket ogjort.

Sen drömmer jag väl lite grann om att bli skitrik och bäst i världen på allt också. Bo fantastiskt, resa fantastiskt och allmänt vara fantastisk. Så där som man gör.

Hoppsan

Postade precis en spotify-länk på FB. Funderade på vart den tog vägen innan jag såg att den var ute i nån annans namn. Det var visst inte min Spotify som var inloggad i min dator. Och nu kan jag nog inte plocka bort det.

Teknikens under.

Lilla Fröken Jag Ska Bara

Igår ignorerande jag förutom jobbet alla "jag borde" och "jag måste" och ägnade mig istället helhjärtat åt "jag vill".

Vilket resulterade att jag inte hann ett skit innan jobbet idag. Då får man snällt vika tvätt och diska glas klockan 2 på fredag natt. Känner mig som Askungen. Men hon fick i alla fall gå på bal sen.

Fast jag fick bästaste telefonsällskapet under tiden istället. Älskar när J jobbar natt.

Sagosnö och Chet

Vaknade upp till sagosnö och Chet Baker.

Igår rusade iväg med stan-spring, jobb, ett beslut, backgammon-häng och skratt.

Det är mycket nu. Mycket skola, mycket jobb, många saker som ska hinnas. Det är mycket känslor. Mycket som gör ont. Mycket som är fint. Några tårar, många skratt. Mycket som pockar på uppmärksamheten. Hjärtat sitter mer utanpå än innanför, på gott och ont.

Blogga ligger inte högst på listan men jag behöver skriva, behöver strukturera och minnas.

Flyt

Jag var på en fantastisk föreläsning igår med Thomas Enhager. Det handlade om att välja sina tankemönster, vad som driver oss och all kapacitet som vi inte utnyttjar och kan plocka fram.

Gick därifrån glad och positiv om än lite fundersam. Sen försökte jag åka tåg från Båstad hem till Stockholm. Någonstans vid tre timmars försening hade all positiv attityd runnit av mig. Halv 4 imorse, när jag äntligen kom hem var Thomas långt, långt borta.

Lustigt nog hittade han tillbaka, delvis iaf. Får ni chansen att se honom, gör det!

Day 14 – What you wore today

Igen?

Dubbla tights, två linnen under en typ tunika, tunt stickad tröja, kofta, raggsockar och halsduk. Michelin-style.

Skaune

Ska det verkligen vara femton minusgrader här?

Saida

"Jag är helt säker på att jag kommer få dela hytt med nån snarkande gubbe, kommer ligga vaken tills minuterna innan vi ska av i Helsingborg, missa anslutningen och komma sent, och sur, till Båstad."


Bortsett från att gubben säkert inte var över trettio så var det här exakt helt rätt. 
Tänka sig.


Ps, vi åkte buss också. ds.

Re: Gör om, gör rätt

Skickade jag precis.
Och nu tänker jag tamejtusan göra natt.

Nej

Det här med nattåg. Vi försöker undvika det i fortsättningen tror jag.

Midnight train...till Båstad

Klasskamraten som brukar köra ner till Båstad kan inte åka den här gången. Tänkte ta Fia Fiesta och köra själv men efter att ha tittat på väderleksprognosen och läst tidningarna den senaste veckan om långtradare som har blåst av vägen jag i såna fall skulle köra fick det bli tåg. Hon är fin Fia men nån direkt tungviktare på vinterväg är hon inte.

Så, nattåg alltså.
Sovhytt.
Jag har onda aningar om det här.

Eftersom min andra klasskamrat är av manlig modell fick det bli en mix-vagn. Jag är helt säker på att jag kommer få dela hytt med nån snarkande gubbe, kommer ligga vaken tills minuterna innan vi ska av i Helsingborg, missa anslutningen och komma sent, och sur, till Båstad. Av erfarenhet sen tidigare tillfällen så vet jag att om det är nån som hör sin väckarklocka sämre än vad jag gör så är det min klasskamrat, Drivan har tunna väggar och sist var det HANS klocka som väckte mig från rummet bredvid. Lustigt eftersom min egen placerad 20cm från mitt öra inte lyckades med detsamma.

Day 13 – Your week

Den som var eller den som kommer? Vi tar den som var, mina veckor blir ju ändå sällan som jag förutspår.

I måndags pluggades det en smula, storstädades, tvättades och sen kaffehäng med backgammon.
Tisdagen bestod av några timmars läsande, några timmars jobb och ganska många timmar häng. Chet Baker blir aldrig densamma i mina öron.
Onsdag var lika delar plugg, jobb, sömn.
Torsdagen...minns inte vad jag gjorde på dan riktigt..läste säkert lite, gick till jobbet och sen en liten AW med A.
Fredagen gick till lunchning, liten minishopping och jobb. Raka spåret i säng.
Igår bars det ju saker i det oändliga på en catering, åkte hem till D och lagade mat. Vin och surr tills öronen blödde och klockan var alldeles för mycket för att orka gå ut.

Idag borde jag verkligen ha pluggat men jag har istället spenderat dagen med att ofokuserat prata i telefon, virra omkring och spela Angry Birds på mobilen. Ska alldeles strax inleda ett duscha-packa-plugga-ryck innan jag ska möta upp en klasskamrat på centralen för nattåget till Båstad och sista skoltillfället på den här sidan nyår.

Somliga går till gymet, andra går till jobbet

Dubbelt porslin, dubbla glas och bestick + mat för 50 personer. 5 trappor utan hiss. Jag tror jag kan hoppa över gymet den här veckan.

(för annars hade jag gjort det. verkligen. lovar. tummis.)

Lårmusklerna darrar så mycket att jag utgjorde en större trafikfara än vanligt och den vanliga blyfoten darrade mest men nu är jag åter på min trygga ö.

Omsvidning för middag med två finfina pojkar och sen kanske en liten utgång. Finfin lördag.

Fula ord

Lämnar ön för en catering på Östermalm. Hinner inte mer än felparkera innan jag blir jagad av lapplisor. Lyfter ut mat och porslin för 50 personer. Felparkerar om. Upptäcker att hissen är trasig. Bär allt 5 trappor upp.

Mitt leende kan möjligtvis te sig en smula ansträngt.

Och min lägenhet skulle ledigt rymmas i köket på den lägenh..förlåt, våningen.

Kyla

Kallt idag. Utanför och innanför. Lång, lång skållhet dusch spolade bort det värsta men likväl, den här dagen får gärna svischa förbi och bli imorgon ganska fort.

Day 12 – What’s in your bag

Kollegeblock och skolböcker.
Pennor
Lypsyl och läppglans
Nycklar
Min lilla börs
Hörlurar till phånen.
Tågbiljetter
Vinöppnare
En roman. "Allt är upplyst" av Jonathan Safran Foer
Bottensats av allmänt junk, kvitton, mynt, gem, tuggummin, tändare och skräp.

Inte roligare än så.

Day 11 – Your siblings

Jag har en hel hög syskon åt alla möjliga håll och kanter och i alla möjliga åldrar.

Lotta är äldst och vi är syskon på min pappas sida, från hans första äktenskap. Hon är 15 år äldre än mig och förutom temperament delar vi ett stort hästintresse men sen upphör likheterna. Lotta fick barn tidigt och har hunnit få fyra barn, den äldsta bara några år yngre än mig och han i sin tur fick barn tidigt och hon är alltså till och med farmor! Hon bor i ett litet, underbart, torp på en ö med jämtlandsfår, ankor, höns, hundar, katter, två hästar, en seglingsintresserad karl och den yngsta dottern som ännu inte lämnat boet. Hon spinner sitt eget garn och stickar fantastiska sockar. Hon jobbar som personlig assistent och skor sina egna hästar. Hon har en enorm energi som för ganska många år sen skickade henne rakt in i väggen så nu får hon, och ibland hennes omgivning, påminna henne om att man inte måste göra någonting hela tiden. Hon har liksom jag ärvt pappas humör och envishet. När jag var lill-liten köpte hon en häst efter nåt hästfritt åt, hästen behövde såklart sällis och Glizette, ett stycke 18-årigt b-ponnysto med en hoppkarriär bakom sig fick följa med hem. Glizette blev "min" och på henne lärde jag mig rida, den hårda vägen. Hon uppvisade inget som helst tålamod med felgörningar från min sida och skickade av mig i närmsta dike om jag tog för hårt i en tygel eller sparkade för hårt med mina små fötter. Jag lärde mig rätt fort att sitta kvar och stor kärlek uppstod. Jag spenderade många helger där som barn och Lotta står mig väldigt nära.

Jonas är Lottas lillebror, 13 år äldre än mig. Han är nog den snällaste människa som finns. Inget temprament alls. Nallebjörn. Otroligt lik sin mamma i sättet som jag minns som världens snällaste dam. Till utseendet otroligt lik pappa. Vi har egentligen inget annat än blodsband gemensamt och pratar väl egentligen inte så ofta men jag kommer ihåg från när jag var liten vad jag tyckte han var rolig! Busade, spelade musik för mig och lyfte upp mig och snurrade fort, fort. Nu ses vi oftast på jul och födelsedagar men jag tycker fortfarande lika mycket om honom, och han är fortfarande rolig.

Addis, min storebror på mammas sida. 2 år äldre än mig. Står närmast mig i ålder och den som samtidigt är mest olik. Vi retade ihjäl varandra som barn. Slogs, tävlade om allt men gick inte att hållas åtskilda. När mina föräldrar skildes och flyttade isär bodde han med mamma och jag med pappa. Då upphörde slagsmålen men närheten har bestått. Han är nog den mest ambitiösa människa jag känner rent yrkesmässigt. Revisor. Jobbar mer än nån jag känner. Sambo med radhus och kostymer. Fast hur rolig som helst, vi pratar ofta, ses för sällan. När jag var i Australien bodde han i Sydney och jag bodde med honom en månad där.

Emelie och Edwin, småttingarna. 17 och 15 år gamla och mina yngsta syskon. Dom är födda på precis samma dag med två års mellanrum. Som tonåringar är mest, det är smink och datorer. Tjyvrökningar och utegångsförbud. Stor glädje och full cirkus. Lillasyster är social, fantastiskt vacker och rolig som få men en jäkla strulfia. Lillebror är ruggigt duktig på datorer, musikalisk och lite mer enamvarg och tycker att hans närmsta storasyster är en killtokig fjant.

Så, 5 syskon i ett ålderspann på 30 år varav jag är helsyskon med ingen. Älskar mina syskon, dom är så himla olika och samtidigt är dom så lika den respektive förälder dom kommer ifrån.

Day 10 – What you wore today

Den här tar vi på förhand.

Nu: Stortischa, tights och raggsockar (som jag av den långa högerfoten att döma i vanlig ordning inte har dragit upp ordentligt).
Snart: Fodrad galonjacka i gladaste knallrött och så många stickade tröjor jag får plats med. Mössa. Vantar. Stockholm bju´r på snöstorm.
Sen: Svarta jeans och skjorta, arbetskläder.
Ännu senare: Duntäcke. Och förmodligen raggsockar.

Be careful what you wish for

Snösväng nr fem lämnade visst lite vitt efter sig. Men mest la den en tunn, tunn isskorpa över hela Söder. Efterssom jag tycks ha blivit helt oförmögen att lämna den här ön kan jag inte tala för resten av stan.

Vart man än tittar är det en bilolycka och ett benbrott waiting to happen. Kommer bli förvånad om jag går från jobbet ikväll utan att ha sett minst en krock i fyrvägskorsningen utanför.

Ta det tillbaka

Väckte liv i en gammal aktivitet igår -Spela backgammon i en bar.

Mycket trevlig gammal vana som har varit sorgligt bortglömd alldeles för länge. Lärde en vän grunderna vilket i princip innebar att jag gjorde båda våra drag men hon slog tärningarna själv, två gånger vann jag mot mig själv, en förlorade jag. Sen fick hon fundera själv med exakt samma resultat.

Och vilken publiksport sen, varenda kotte på stället hade snart varit och kikat, kommenterat, presenterat alternativa drag och lagt pannan i djupa veck och innan vi kilade hem hade vi nog lagt grunden för en hel turnering. Kvarterskrogs-häng i sin allra bästa form.

Day 09 - Your Beliefs

Hepp.
Tunga grejer.

Jag vet inte om jag ska vara ärlig. Jag har nån typ av gudstro, mest för att jag inte kan leva med tanken på att jag aldrig mer ska återse älskade som kilat vidare. Och för att det ibland har känts som om jag fått lite hjälp på traven. Och för att det ibland är det enda som finns att ta till. Jag har uppenbarligen nån typ av Karma-tro eftersom jag genast efter fula tankar tänker att "hoppsan, det där var inte bra för karman" men det säger nog mest emot sig själv eftersom mitt stora orosobjekt inte så mycket är dom fula tankarna i sig som min karma. Jag tror på att att allt blir bra i slutändan - för det måste det bli. Jag tror att förändring måste starta i en själv även om jag inte alltid lever som jag tror. Jag tror på att gråta när man måste och skratta så mycket man kan. Jag tror att när man har slutat skratta mer än man gråter är det dags för förändring. Jag tror att när man varken skrattar eller gråter har börjat dö lite.

Jag inte så mycket tror som hoppas att saker händer av ett skäl, att saker som ter sig meningslösa inte är det.

You cant always get what you want but you might get what you need.
(fast helst vill jag ha både och, tack.)

Störtflod

Biggest Looser-final.
Vad fina dom har blivit.
Det kommer bli en gråtfest det här.
Måste hämta chips.

Vad det luktar när man kommer in hos mig nu:

Fett-du-flör (eller Fete du Fleur om vi ska vara petnoga), värmeljus och fyra rena tvättmaskiner, exakt så luktar det. Jag har till och med dammtorkat listerna.

Vad gör man inte för att slippa plugga?

15:43

Och det är mörkt ute.
Jag vet inte hur jag ska överleva den här vintern.
Det gör jag faktiskt inte.

Hopp om ljus

Årets fjärde snösväng här på mitt lilla Söder-hörn. I fredags natt kom det säkert 2 centimeter med resultat att taxin jag åkte hem med knappt tog sig fram. Vore ju dumt med vinterdäck i Sverige i november liksom.

Vore mysigt om det kunde ligga kvar nu, det kompakta mörkret i november gör sig bättre med lite vitt till.

Day 08 -A moment

Tidig, tidig morgon februari 09. Står utanför Arlanda efter 36 timmars flygresa. Det är sol, nån minusgrad och lite snö. Jag har alldeles för lite kläder på mig, hemma igen efter 5 månader i Australien. Jag har landat lite tidigare än beräknat och min mobiltelefon funkar inte. Nervös, glad, jetlagad, lite skraj och med en fundering på om jag inte är riktigt klok står jag och huttrar, vänd åt fel håll.

En hand på min axel, en dunjacka, en kyss och en kram som aldrig ville ta slut.

I retroperspektiv ganska sorgligt. Men jag glömmer det inte.

Last night a DJ saved my life

Jag hade galet roligt igår kväll. Jag sjöng mig hes, hade blossande kinder och skrattade massor.

Och fick betalt under tiden.
Ibland har jag världens bästa jobb.

Day 07 – Your best friend

Jag är nog väldigt lyckligt lottad här för jag har flera stycken. Precis som allt annat i mitt liv är dom ganska utspridda och umgås inte direkt med varandra även om dom är bekanta.

Jag har hon jag träffade när jag var femton, hon vars dotter är min guddotter.
Jag har hon jag träffade på krogen för kanske åtta år sen, hon som ifrågasatte att mitt hår var mitt (det är det).
Jag har han jag träffade en svinkall vinter med tidiga morgnar och ett helt gäng livskriser.
Jag har hon jag jobbat med och bott lite med när jag sålde bilen, hyrde ut lägenheten och åkte till andra sidan jorden.

Den enda som bor nära mig nu är han med dom kalla morgnarna och hon med guddottern, dom andra två är norröver. Dom är väldigt olika varandra och lever helt olika liv, vissa har barn, en har hästar, tre bor i hus, en har en rödhårig tvilling, en har en syster som jag också tycker väldigt mycket om. Dom är väldigt olika varandra men dom har förutom mig alla gemensamt att dom är kloka, varma och har lite sjuk humor.

Det är just nu inte dom personer jag hänger som mest med, mest av utspriddhetsskäl men även lite av väldigt olika tider men det är dom jag pratar mest med och kan berätta precis vad som helst för. Högt som lågt. Och hon älskar dom alla.

Är det här den typen av stress som bara drabbar gamla människor?

Det ligger så mycket nya dokumentärer ute på Svt Play nu att jag får lite panik och inte vet vart jag ska börja.

Day 06 – Your day

..har inte varit av det intressanta slaget. Om man inte börjar räkna den efter kl oo.oo i natt det vill säga. Då drack jag vin med trevligt sällskap.

Idag har morgonen gått åt till att vara lite bakfull, mittenpartiet till "plugg" (tomt stirrande och en oförmåga att förstå hela meningar) och kvällen till jobb.

Det mest spännande som har hänt var nog att jag köpte den största kanelbulle jag nånsin sett, jag åt inte ens upp mer än hälften. Självklart mittenpartiet, det godaste.

Ajaj

Tror inte det här har med grubblet att göra. Faktum är att jag är tämligen övertygad om att det har med vin, bubbel och järn att göra. Förbaskat onödigt.

Alvedon. Jag skulle betala väldigt bra för en Alvedon just nu.

Slowmotion

Den här dan är inte alls som den borde. Jag borde verkligen, V-E-R-K-L-I-G-E-N sitta med näsan djupt ner i Spaniens vinlagar och annat i den linjen. Istället skrotar jag runt, läser bloggar, fejsbookar och pratar i telefon. Mellan grubbelattackerna. Det är mycket grubbel nu och jag är innerligt less på det. Skulle verkligen vilja hitta off-knappen men så funkar det ju inte. Eller jag funkar inte så i alla fall.

I ett försök igår fick det bli en spontanutgång med 10-kilos handväska full med skolböcker och dator efter jobbet igår. Så paus-knappen hittade jag i alla fall, alltid något antar jag. Till föga nytta just nu.

Det här däremot

..hade jag kunnat skrivit. Men det gjorde jag inte. Det gjorde Popmorsan.

Day 05 – Your definition of love

Oj.

Ok. Jag kan på rak arm och på en sekund komma på åtminstone en handfull personer, som jag inte har blodsband till, som jag utan en sekunds tvekan skulle donera en njure eller annat vitalt organ till om det behövdes. Det är nog kärlek.

(Märkte ni vad smidigt jag undgick vad frågan egentligen handlade om? Jag borde bli politiker.)

Day 04 – What you ate today

Kaffe. Wallenbergare. Kaffe. Kaffe.Kaffe. Chokladfondant. Kaffe. Macka. Kaffe.

Orka. Sjukt tråkig fråga.

Jag körde nästan över Lassie

Imorse när jag med sömngrusiga ögon och en alldeles för stor bil försöka tråckla mig in baklänges mellan ambulanser och lastbilar utanför Clarion höll jag på att backa över han från idol, han rocker-fördetta-knarkisen. Han lyssnade på musik och jag höll på med cateringen från helvetet.

Och nu undrar jag lite, ligger han bra till? Är han duktig? Eller hade jag gjort världen, och honom, en tjänst genom att sälla honom till skaran av för tidigt döda rockstjärnor?

Killtidning vs tjejtidning

Läser Jonas Crambys och Fredrik Backmans blogg -skrattar så jag gråter.
Läser valfri tjejtidning/blogg -vill köpa massa saker jag inte har råd med och tycker helt allvarligt att en släng anorexia verkar som en bra idé.

Killtidning - Tjejtidning: 1-0

Hata förnumstiga ordspråk

Det finns visst dåligt väder. Skitdåligt.

/dyngsur och genomfrusen

Livet

Jag har via fejjan förstått att en väninna till mig, en tjej som jag en gång var ganska nära förr men som jag inte har så jättemycket kontakt med längre, har råkat ut för nåt hemskt. Tvekade en stund innan jag skrev ett "jag tänker på dig"-mess. Vi har ingen direkt nära kontakt längre och jag fick den där fåniga jag-vill-inte-tränga-mig-på-känslan.

Nån halvtimme senare ringer hon mig. Från Umeå, där hennes lilla dotter behandlas med cellgifter. Det var ett fint samtal, prognosen är god och hon hade hopp och lugn i rösten medans jag var den som kämpade för att inte gråta med en stor iskall klump i magen. Jag visste inte vad jag skulle säga, vet fortfarande inte men jag är glad att jag inte följde min impuls att inte störa och det var hon med.

Svårt att somna igår efter samtalet. Känner fortfarande att det ligger där strax under skinnet. Vi är så himla små.

Day 03 – Your parents

They fuck you up, your mum and dad.
They may not mean to, but they do.
They fill you with the faults they had
And add some extra, just for you.
/Philip Larkin


Jahapp. Den här var nog svårast hittills. Svårt att skriva om andra människor och kanske mest folk som man omöjligtvis kanse ens lite objektivt. Det känns bara konstigt så jag tror vi nöjer oss med att jag älskar dom väldigt mycket. Mamma bor på 
västkusten och henne pratar jag med i telefon nästan varje dag. Pappa bor i himlen och han pratar jag nog också lite med
nästan varje dag, fast tyst i mitt huvud.

Motsägelsefull

Å ena sidan har jag på sistone haft lust att mer eller mindre göra slut med internet. Inskränka min närvaro till Svt play och Grey's-gloende. Å andra har jag tydligen fått årtiondets blogglust.

Day 02 – Your first love

Andreas. Jag var 2 å ett halvt. Han var tre. Vi var fullkomligt oskiljaktiga på dagis. Hade lika stora framtänder tills jag tappade en framtand, slog ut den andra och inte hade några alls i nåt år. Vi gick på ett ganska litet dagis och när vi slutade fick alla en liten bok med foton, texter och kommentarer från våra fröknar. Andreas är en ganska stor bit av min bok. Dom skriver att jag blev arg som ett bi och grät otröstligt  dom dagar Andreas blev hämtad tidigare än mig. Jag tvivlar inte på det även om jag inte minns det. Jag minns fortfarande att jag kände något som måste ha liknat sorg när han började skolan och jag var kvar på dagis.

Men det var nog inte den typen av kärlek som efterfrågades. Jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag ska räkna som min första kärlek? Första "nu är vi ihop" eller första gången det faktiskt kändes som om hjärtat skulle gå i småbitar?

Men ok..nån gång i högstadiet, höstterminen i åttan tror jag, blev jag "ihop"med en kille som nog kan betraktas som min första kärlek. Han var ett år äldre och en halvmeter längre än mig. Vi betedde oss lite som två bläckfiskar och första gången jag gjorde slut, på telefon givetvis, fick han sin mamma att skjutsa honom till en nattöppen mack och köpte mackrosor som han sen stod utanför mitt fönster med. Jag tyckte det var så romantiskt att vi blev ihop igen, jag torkade rosorna och hade på mitt rum nån månad, hängandes bredvid Kurt Cobain-affischen, tills jag blev kär i hans kompis. End of story. Vi hängde ihop i ett år ungefär.

Och Stockholm må vara..

..novembergrått.

Men jag har stans gladaste jacka.

Söndag

Day 01 – Introduce yourself

Men fan. Det blev ju svårt på en gång.

Eh ok. Jag är 29 år. Tjej, om nån undrade eller inte visste. Jag har bott i en mellanstor stad norröver i nästan hela mitt liv men flyttade till Stockholm i våras. Vilket jag aldrig trodde att jag skulle göra. Men jag gillar´t även om jag har funderat på vad jag sysslar med några gånger. Jag jobbar på krogen, har alltid gjort. Jag började ganska nyss plugga jämte jobbet, men inom samma område och minimerade med det min fritid (eller maximerade antal timmar när jag gör nåt annat än jobbar/pluggar och har dåligt samvete) med ungefär hundra procent.

Jag har precis som alla andra en stor mängd mer eller mindre smickrande personlighetsdrag. Jag vill gärna tro att jag är snäll. Och det är jag nog också. Men samtidigt kan jag vara både långsur, tjurskallig och totalt oresonlig. Jag dömer folk, eller tror mig veta vilka dom är iaf, väldig fort, typ en halv millisekund efter jag träffat dom. Jag har ofta fel. Ändrar mig ofta. Och gärna.

Jag är väldigt känslosam. Skrattar mycket, gråter ofta, blir jättearg eller jätteglad eller jätteledsen och det går fort som fan mellan dessa lägen. Här finns det ingen motpol. Eller bara motpoler, beroende på hur man vill se på det. Jag agerar väldigt ofta i affekt. Det har jag lidit rätt mycket för men å andra sidan så har åren lärt mig att min magkänsla sällan ljuger. Jag önskar ibland att jag var lite kallare, eftertänksammare och kanske i viss mån mer beräknande ibland. Lika ofta tänker jag att jag avskyr sånt folk. Dom kalla och beräknande alltså. Min mamma brukar med något uppgivet i rösten säga att nåt gick fel i magen med mig för mina känslor hamnade utanpå kroppen istället för inne i den. Jag kan vara norra Europas sämsta skådespelerska/lögnare. Med det inte sagt att jag inte försöker ibland.

Jag älskar djur. Mitt liv har kantats av mängder med djur i olika former. Mest hästar och katter men även majsormar, kaniner, guldhamstrar, möss och vandrande pinnar har varit inblandade. Och några till. Jag red hela min uppväxt och var en sån där lyllo-unge med egen ponny. Jag la av när jag var 17 och tog upp det igen mellan jag var 22-26 och köpte under den perioden två hästar men hade episk otur med skador. Nu rider jag när jag får chansen.

Jag har en jättestor, väldigt löst sammanhållen familj med halvsyskon, plastsyskon och sladdisar åt alla håll och kanter. Det skiljer 29 år mellan mitt äldsta och mitt yngsta syskon och dom är överhuvudtaget inte blodsbesläktade med varandra. Min mamma är från Afrika och även jag är född där. Min pappa är (var?) från skåne och är död. Jag älskar dom allihopa.

Jag har efter en obehaglig bilolycka en hoptryckt ryggkota, den ser lite ut som en hopknycklad cola-burk på röntgenbilderna. Jag lider sällan av det men om jag sitter/ligger still för mycket så börjar det värka. Jag är lite rädd för vad som kommer hända med den när jag blir gammal.

Jag knyter väldigt hårt an till människor i mitt liv och har inget jättestort riktigt nära umgänge. Massa bekanta men jag har aldrig varit en "häng-i-gäng-tjej" Jag mår galet dåligt alldeles för lång tid efter separationer och kan nästan dö i panikångest om jag blir ovän med en vän.

Jag tror, vet, att folk jag inte känner så väl ser mig som ganska utåtriktad och social. Och det är jag ibland. När jag inte är blyg och osocial. För det blir jag ibland.

Det där är väl jag det. I urval.

Härmis

Det florerar nån blogglista på massor med bloggar. Jag tycker det är så kul att läsa att jag funsar lite på att skriva själv. Men jag tycker dom verkar lite besvärliga, några av dom. Kanske därför dom är så roliga att läsa. Och det var ett himla bloggande på mig nu. Periodare.

Här är dom iaf, frågorna. En om dan.

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

Tant

Tackade nej till en utgång efter jobbet till förmån för att se Grey´s i sängen och vara pigg nog för en förmiddagspromenad till Moderna imorgon.

Möjligtvis tantigt.
Men skönt.

Småstadstjej

Förutom klumpigheten i bussåkandet slog det mig precis att det här nog, förutom Båstad, är första gången jag lämnar Söder på..uhm..3 veckor?

Mina cirklar är inte stora. Förvånande faktiskt hur mycket jag lyckas hitta på dom.

Men för helvete

Note to self: TITTA vilken buss du sätter dig på om du står vid en hållplats med alternativ. Och om du inte gör det, TITTA vart den åker när du sitter på den istället för att stirra ner i telefonen. Annars är det lätt hänt att du åker åt helt fel håll.

//småstressad tjej som befinner sig på centralen istället för på mariatorget och börjar jobba...nu.

Mannen i mitt liv

Männen i mitt hjärta har inte varit så många men dom tenderar att bli väldigt viktiga för mig. Speciellt den här killen.

Hopplöst att knäppa kort på svarta katter, men bläckplumpen på bilden är C.

Han bor fortfarande kvar hos en av dom andra männen för att jag inte har kunnat erbjuda ett bra kattliv sen vi bröt. Jag önskar jag kunde men det är svårt nog att hitta ett boende här utan att ta med en utekatt i beräkningen. Jag har försökt hitta ett hem åt honom men det är svårt att hitta någon som vill ha en vuxen katt och jag vill så gärna att han ska ha det bra, bäst. Exet har varit en klippa med det här, ofrivillig katthusse med ett djurhjärta av guld men det är inte riktigt hållbart och nu när han har planerat en längre utlandstripp måste jag lösa det i årsskiftet. Funderar på om jag kanske, kanske kan ha honom här? Innergården i mitt hus är stängd och där kan han kanske få vara ute några timmar om dan..

Det liksom svartnar för ögonen på mig vid tanken på..det andra, det onämnbara, ni vet, den där med sprutan. Jag kan inte. Flyttar nog hellre tillbaka norrut. Bläckplumpen däruppe har varit med mig så länge. Första natten han kom var han pytteliten och en riktig fegis, försökte få sova inuti dåvarande sambons vidriga tv-fåtölj, en sån där man kan fälla ut fotstödet på. Jag fick gå och lirka ut honom och sen sov han tryckt mot min hals. Hoppade högt när det slog i ytterdörren, kissade nära nog på sig när han fick syn på sin egen spegelbild och var allmänt harig. Sen växte han, och växte. Kvartersskräcken, ständigt i slagsmål men sov fortfarande tryckt mot min hals. Han har flyttat med mig mellan alla mina hem, åkt tåg och flygplan och tagit emot tusen tårar i den där pälsen och bara..funnits. Världens bästa skedning är han. När han sträcker ut sig är han lika lång som min överkropp och varm som en liten kamin. Saknar.

Tvärvändning

Kom hem igår med ett varmt, varmt hjärta. Jag har världens finaste vänner.

Oscar

Jag trodde jag skulle få göra en rollprestation värdig en staty för att ta mig igenom den här kvällen.

Men någonstans i hällregnet på väg till jobbet rann det av mig. Ytterst märkligt. Men ibland är det bäst att låta bli att ifrågasätta och bara flyta med strömmen. Ska nog försöka flyta lite mer och fundera lite mindre. Verkar ju vara en utbredd metod.

Kräks

Dagen började rätt bra men accelererar fort i helt fel riktning. Uruselt humör. Fula tankar. Trött på mig själv och på andra. Trött på att jag fanimig inte kan vända mig åt rätt håll hur jag än försöker vrida mig. Hälljävlanovemberpissregn ute. Det enda jag vill är att det ska bli natt så jag får gå och sova och vakna på, förhoppningsvis, bättre humör.

Sjukt bra förutsättningar för att knalla till jobbet och leka tillmötesgående och trevlig.
Verkligen.

Random

Vad är det för människor som bara skickar random requests till folk dom inte känner? Sitter återigen och stirrar på nån och rannsakar mitt minne om jag överhuvudtaget har träffat personen ifråga. Just den här kan jag nog, kanske, ha träffat men ofta kan dom lika gärna komma från nån totalt okänd förmåga på typ Grönland.

Och om man nu ska göra det, varför inte bara bifoga ett meddelande och tala om varför?

Väck mig efter november

Men gud, jag tror jag skulle kunna sova i en månad. Inga väckarklockor i världen rubbar mig på morgonen.  Hällregnet ute och kylan inne hjälper inte direkt upp det hela. Men, 19 grader är bättre än 17.

Blir mer och mer övertygad om att min flykt till andra sidan jordklotet vintern 08/09 var det bästa jag nånsin gjort. Och att jag aldrig mer kommer kunna göra om det.

Well, well, ett par timmar med näsan i böckerna över en stooor kopp the kanske kan tina upp mig. Eller nåt.

Frys

Det är 17 grader varmt (kallt) i min lägenhet. Om nån undrade. Den här tätningen var visst bara till för att jag inte skulle kunna komma in i lägenheten och inte för att det skulle vara varmt i den.

Vem kunde ana?

Japp

Efter 6 timmars bilresa efter tre intensiva dagar med 12 timmars skoldagar, 24 provade viner, prov, dåligt förberedda föredrag, mer eller mindre grad av förvirring, frustrerande sms-konversationer, tre nätter på oerhört lyhörda Drivan och innan dess en..eh..intensiv helg står jag äntligen utanför dörren hemma.

Om jag kommer in?
Nej självklart inte.

I sin ambition att täta min lägenhet mot drag har ytterdörren tätats så till den milda grad att jag inte kommer in. Inte på några villkor. Efter ett samtal till hyresvärdinnan,en upprörd cig i kylan och milt våld med en kniv är jag äntligen inne.

Varför händer sånt här bara mig?

Barnrumpa

Första provet tillbaka. Smånöjd över att få mitt fina resultat uppläst högt. Skitsur över att inte ligga etta. Och får ständigt påminna mig själv om att det här är en skola, inte en tävling.

In a land far, far away

Efter 12 provade röda viner bara idag så är jag inte bara ganska förvirrad utan även ganska oroad. Över mina tänder.

Så, FYI, i eventuell examenspresent önskar jag mig en tandblekning. Ok?

20:25

11 1/2 timme i skolbänken and still counting. Jag är van vid att jobba långa pass, 12 timmars är inget ovanligt.

Sitta still i en stol i massa, just nu oändliga, timmar? Not so much.

Känner mig som ett barn, kryp i benen och 50 olika ställningar på en stol på lika många minuter. Jag tror tammetusan jag längtar till Drivan nu.

Just nu

Blåtonade tänder, avsmak för vin (den är jag rätt säker på att den inte är här för att stanna) och ganska mycket hemlängt.

Lusthetsgrad för att ge mig på projekt powerpoint på Sporthotellet Drivan: 0.

Moget

Ett glas vin blev..fler.
Den fina planen att vara hemma innan ett och få nåt vettigt gjort slutade med burköl på ett suspekt dansgolv i Liljeholmen vid sexsnåret imorse.

Så här sitter jag gömd bakom ett par solglasögon och panikpluggar i baksätet på väg till Båstad. Vindögd av tröttma och förmodligen helt utan förmåga att ta in ett ord ur boken jag "läser".

Men jag kan inte låta bli att tycka det var värt det.

Och så var det den där disciplinen..

Stendött på jobbet, gick hem vid tio. Ett gyllene tillfälle att läsa in 100 tättskrivna sidorna Frankrike som jag skulle behöva göra alltså.

Eller för ett glas vin på kvarterskrogen med A som precis slutade jobba 2 kvarter bort.
Hepp.

...

Jag förknippar pappa rätt hårt med Cornelis. Vet inte varför egentligen, han lyssnade inte mer på Cornelis än Fred Åkerström eller Tommy Körberg eller nån annan jag inte minns för den delen. Det har bara fastnat. Tänker på det ofta nu när det är mycket Cornelis i media, med kommande film och allt. Jag har extra-saknad idag.

Nu är det här ju inte Cornelis som spelar, men den här versionen av den här låten är den jag har i min iphone och tycker bäst om.

Saknad

Skulle vilja ha åkt till pappa och tänt ett ljus idag men det går ju inte. Tänder ett här hemma och tittar lite upp över hustaken till morgonkaffet istället.

Över åtta år nu, jag fattar fortfarande inte.

Herman*

Konstiga dagar nu.
Konstiga samtal och konstiga situationer.
En hel del roligt också, likväl konstigt.

Har inte riktigt ork nu. Känner mig eremitig (här bygger vi egna ord minsann) och kantig och lite vag i konturerna. Vill lulla runt i min egen takt och värld utan alltför störande inslag. Sticka ut näsan när jag känner för det men utan att nån annan sticker in näsan i mitt och rör till.

Osynlighetskappan, vart tog du vägen?

*När jag gick i mellanstadiet hade jag en eremitkräfta som jag kallade Herman. Otroligt tråkigt husdjur men småsympatisk på nåt vis. Osynlig på dagarna och förde oväsen på nätterna. Bytte skal ibland. Åt lite sallad. Kunde sticka ut en liten eremitkräftefot utanför skalet i min handflata ibland om jag satt nog stilla. Det gjorde jag, i princip, aldrig.

Törnrosa

Jag vet inte vad som kom ikapp mig. November kanske? Tidsomställningen eller dom senaste veckorna. Var det än är så skulle jag kunna sova i hundra år. Somnar ovanligt tidigt och snoozar sönder morgnarna.

Men idag till skillnad från igår så lyser solen över Stockholm och en lövsparkarpromenad kanske kan få liv i den här zombien?

Cheers

Jag har bott på mitt lilla hörn på söder i fem månader nu och trivs storartat. Kan bara inte bestämma mig för vad jag tycker om att anonymiteten som jag tyckte var så bekväm när jag flyttade hit har försvunnit. Nu hejas det på grannar, fikägare, butikspersonal och bartenders så fort näsan sticks utanför dörren.

Skönt på ett sätt men jag tyckte om osynlighetskänslan.

Perspektiv

Har tillfälligtvis lagt det allmänna plugget åt sidan och sitter nu och hysteri-googlar på en specifik vinlista. En förbannat besvärlig jävla lista som får mig att konstatera att jag a) inte kan franska. b) inte heller italienska och att det inte duger att kunna beställa vin, öl eller notan på spanska heller. c) det här är nog det absolut nördigaste jag gjort, någonsin.

Blir liksom full i skratt. Och tröttma. Folk svälter goddamnit och här sitter jag och googlar viner som en jävla idiot. Får lust att googla volontär-resor istället.

Jahapp

Fick ett mess om jag ville hitta på nåt nån kväll och när jag funderade lite på saken så insåg jag att ikväll är min sista o-bokade kväll på 2 veckor. Exakt varenda dag i två veckor nu är fyllda av jobb och skola utom en som kommer tillbringas i en bil till Båstad.

Kul liv.

Sometimes I get nervous when I see an open door

Körde några mil norrut för att möta mina vinterdäck. För en kort, kort sekund var jag nära att fortsätta köra.

Farväl sköna värld

Ja men det gick ju jättebra det där. Sjukt hjälpsam människa.

Problemet med hela den här skol-grejen är bara att jag med stor sannolikhet kommer dra på mig hjärtfel. Eller bara knall fall dö i stress-prestationångest-relaterad sjukdom.

the horror

Ligger inte sökrutan och status-rutan obehagligt nära varandra på fejsboken?

No more hängläpp

Ungefär 90% av allt som har hängt över axlarna på mig senaste veckan är jag själv helt ansvarig för. Vilket inte på nåt vis hindrar mig från att tycka ohämmat synd om mig själv när det inte blir som jag vill. Övriga procent kan jag inte göra så mycket åt, med andra ord ingen större mening att deppa över det heller.

Idag verkar det som om bitarna börjar trilla på plats (ta i trä..). Eftersom jag dels inte tog tillfället i akt när jag hade det att åka norrut och lägga om till vinterdäck så sitter jag nu här med en bil med sommardäck som jag inte törs köra norrut. Efter att dumt nog ha tackat nej till att få dom nerkörda i tron att jag hade en alternativ plan, som givetvis kraschade, kändes det hela lite besvärande men verkar nu lösa sig med hjälp av min gamla högstadie-kärlek som nu femton år senare har en vuxen-kärlek här i Sthlm och pendlar ner. Facebook-det är grejer det!

En annan grej som har hängt över mig är en lämplig praktikplats som jag behöver för skolan, och framför allt tiden att hinna ha nån praktik bredvid jobbet. Nu anar jag ljuset i den tunneln med och ska imorgon gå och ta en kaffe med en erkänt väldigt duktig kille som dessutom har rykte om sig att vara skönt osnobbig (vilket..hrm..kan vara ett problem i sammanhanget) som har engagerat sig långt bortom sin plikt i mitt praktikbekymmer.

Så, färdigdeppat för den här gången.
Nu, lätta steg mot jobbet.

Så mycket bättre

Lättare andetag idag.

Jag fick en hel del skola gjort igår och blev dessutom utbjuden på sen födelsedagsmiddag av min bror som dök upp i stan som gubben i lådan. Timmarna flög iväg. Jag saknar nog egentligen inte min familj förrän dom står framför näsan på mig och jag inser vad sällan jag träffar dom och vad jag tycker galet mycket om dom. Jag har fem syskon inom ett ålderspann på 44 till 15 år, jag är den enda som har fem syskon, dom andra är bara syskon med mig allihopa. Vi bor i norr och syd, västkust och östkust och har nog egentligen aldrig varit i samma rum vid samma tillfälle allihopa slog det mig precis. Virrfamilj.

Hur som helst har jag varken isolerat fönstret eller skaffat en vetekudde. Däremot har jag rotat fram ett extra duntäcke, kommit överens med min hyresvärdinna att hon fixar fönstret och rätat ut åtminstone en liten tåt i livstrasslet. Skönt.

Som ett brev på posten

Den senaste veckan har inte varit jättekul. Det har haglat på ganska många fronter kan man väl säga. Mitt i det blir det som egentligen bara borde vara kul till ytterligare ett stressmoment och följdaktligen har axlarna varit som popnitade i axelhöjd med resultat att jag har sjukt ont i nacken.

Note to self: Köp en värmande vetekudde . Skaffa isoleringslister till det löjligt otäta fönstret vid din säng. Red ut ditt liv.

Biggest Loser

Ofta kommer jag hem från jobbet lagom till Biggest Loser-reprisen.

Jag grinar varenda gång.
Det är så...fint.
Dom är så duktiga.
Och jag är en sån tönt.

(Och jag blir alltid sjukt sugen på ostbågar, inte chips, smågodis eller choklad, eller för den delen morötter vilket kanske hade varit en sund reaktion. Men nej. Ostbågar.)

Från min balkong

Tända fönster och en nästan full måne som lyser upp plåttaken (vilket iofs inte syns). Fint. Pluggandet gick väl sådär. Vi får se om nåt fastnade. Jag tog nån form av beslut idag. Jag vet inte om det är bra eller dåligt men just nu kändes det nödvändigt. Tills jag ångrar mig. Och ångrar mig igen. Livet va? Inte så himla räkmacka hela tiden.

Pluggeliplugg

Spöregn och ledig dag. Fortfarande oroshjärta men idag får det kliva åt sidan.
Måste läsa.
Har någonstans insett att det här inte är något jag kommer kunna pilla lite med vänsterhanden i och klara av.

Men till all lycka tycker jag det är roligt. Så här såg det ut i Båstad.

Besök på en liten vingård utanför Helsingör.

Lars berättar om sina rankor.

Årets ratade druvor.

Förra årets skörd.

I skolbänken har det bland annat sett ut såhär.

Kvällarna på Sporthotellet Drivan har väl sett ut ungefär såhär. Tack gud att jag inte bor själv där.

Och så här ser min söndag ut.

Dränerad

Imorse tog jag nog det första andetaget som har riktigt nått lungorna på flera dar. Kombinationen full storm i privatlivet+stress över att jag inte får tid och ro för plugg+personalbrist på jobbet/fullbokat har fått dom senaste dagarna att försvinna i ett virrvarr av ilsketårar, stress för att vara åtminstone fysiskt vara på rätt plats och en kamp om att även mentalt befinna mig där jag ska.

Igår efter jobbet gick jag ut en kort sväng för att fira en väns grymma tentaresultat och två glas bubbel och en liten öl gick rakt upp i huvudet med resultat att jag känner mig som en urvriden disktrasa idag. Oförtjänt bakis. Ogillas. Ska jag vara bakis så vill jag helst ha förtjänat det i alla fall.

Stormen har nog bedarrat nu i alla fall. Hoppas jag. Matsalen är lika fullbokad idag som igår men personal finns och sen har jag förhoppningsvis både tid och sinnesro för att ta tag i högen med skolböcker imorgon.

Nya tag.

Gummiklubba

Jag dog nu. Hopkrupen i en plastig fåtölj på Sporthotellet Drivan har all energi flytt och jag vet inte hur jag ska kunna krypa tillbaka till min säng.

Jag har faktiskt jätteroligt även om det kanske inte har låtit så. Idag har vi bland annat tagit färjan Helsingborg-Helsingör och varit på studiebesök på en vingård, Domain Aalsgard. Sjukt cool farbror som mer eller mindre gör vin hemma i vardagsrummet, vin som han bland annat har sålt till Noma. Igår hade vi 10 timmars lektioner och våra första vinprovningar.

När jag orkar ta mig till datorn ska jag lägga in lite bilder, just nu är det ett projekt att hålla upp phånen medans jag skriver.

Fokusera

Och om jag inte hade varit så sjukt störd över livets små nycker så hade jag berättat om en fantastisk första skoldag, om otroligt inspirerande kursledare och att det känns otroligt bra att jag gjorde det här.

Det får bli en annan dag.
Jag är fullt upptagen med att vara mitt allra tjejigaste jag och sura.

Murphys lag..

..och hur jag ständigt påminns om hur sinnessjukt liten världen är.

Genom ett sammanträffande, i en klass på 42 personer, i en kommun med 4000 invånare, 95 mil hemifrån, blir jag akut medveten om den enda person i hela världen jag inte har någon som helst lust att fokusera på just nu.

Oddsen på den va? Nästan sugen på att ringa nån expert och fråga, måste vara en på miljonen.

Sporthotellet Drivan

Det här är ungefär som att bo på youth hostels i Australien. Minus allt bra.

Exakt just nu

Planen var ett lugnt glas vin efter jobbet på en mysig liten bar alldeles nära jobbet. Jag blev sen och dök upp lagom till stängning. Innan jag hann förstå vad som hände står jag efter en kort taxifärd på underjordisk gay-klubb med housemusik, transor och halvnakna bögar i drivor.

Jag är spiknykter, har en väska full med skolböcker, är klädd i converse och ful säckig tröja och är till råga på allt hetero. Imorgon väntar 6 timmars bilande till Båstad. Antingen åker jag hem nu eller så går jag, i rent överlevnadssyfte, på spriten.

Livet va? Alla dessa val.

Tid

Dagarna springer och jag snubblar efter med en konstant känsla av att jag borde göra nåt annat, nån annanstans.

Ge mig fler och längre dagar.

Inga konstigheter

Udda stamgäst av kvinnlig modell: Hej! Du, kan du ha min mobil här i baren?

Jag: Visst, men eh..varför det?

Udda stamgäst: Min date tror att den är avlyssnad.

Jag: Ok.

Välkommen till kniv-söder.

Hanging by the brevlåda

På måndag börjar skolan och i brevutskicket jag fick tillsammans med litteraturlistan sent förra veckan fick vi även flera uppgifter som skulle vara gjorda innan vi dök upp.

Vilket är svinsvårt utan böcker.
Den lilla tävlingsmänniskan i mig (den som vägrar dyka upp och inse att alla andra ligger före) är svårt irriterad och vägrar släppa ut mig ur lägenheten innan posten har kommit.

Den andra, den som är så dålig på att planera, vill hemskt gärna gå ut och äta frukost efterssom hon har ett ekande kylskåp och är jättehungrig.

Dag-TV

Dag-tv är ju per definition lite tragiskt men om man har fånigt många kanaler kan man ju alltid maskera det med nån discoverydokumentär eller liknande.

Har man, som jag, ettan tvåan och fyran då får man snällt titta på när Helena Bergström fulgrinar i Änglagård-andra sommaren när man är fjättrad i hemmet. I alla fall när man typ har läst ut internet.

Appropå absolut ingenting

"De som säger att de aldrig ångrar något de gjort minns uppenbarligen inte sina tonår. Att ge en tonåring lite valfrihet är som att ge en apa en ak4."


Fördriver tiden mellan tvättmaskinerna med lite...tadaa..Cramby.

Smygkär

Jag känner inte Jonas Cramby på något vis, jag tycker inte att han är snygg och vad vet jag, han kanske är dryg eller nåt.

Men i perioder läser jag hans blogg eller krönikor och efter en kvart eller så av läsning tänker jag alltid att jag vill gifta mig med honom. Ofelbart. Blir som en tioåring kär i nån tvserie-karaktär. Jag vet inte riktigt vad som gör det, det är något med språket och betraktelserna och den ironiskt-empatiska inställningen till sig själv och andra.

Jag älskar´t.

Istället för roadtrip

Det blir inget norrkörande.

Jag vill helt enkelt inte.

Jag vill läsa bok och dricka kaffe utomhus på en av årets kanske sista solstrålande höstdagar.

Frågor på det?

Medans hon sov

Jag sov verkligen toppen. Men vaknade till parkeringsböter, igen. Trots ilagda mynt och en tro om laglig parkering. Idag får lilla Fia Fiesta flytta utomtulls igen. Hon har fått bo i stan över helgen men med all önskvärd tydlighet visat att hon inte hör hemma här.

Insikt

"Under min korkek"
Just så.

Jag är glad att jag flyttade. Det har varit jobbigt ibland, jag har haft stunder av hemlängtan och det är inte omöjligt att jag nån gång vill flytta "hem".

Men, hemma är ju här nu.
Och jag vill stanna.

Försöka

Gilla

Hittade självklart ett favoritställe för mat och vin-paus. En yttepyttekrog med produkter från i huvudsak Lazio, öppet kök så man kunde stirra ut kockarna, hemkokta marmelader och inläggningar till försäljning och, bäst av allt, vinförsäljning a la take away.

Roligt att gilla vinet man dricker o dom bara -Ja men köp med en flaska då, jag packar dom i en fin liten kartong och så kostar det typ ingenting.

Och jag bara -Ja men gud vad bra, jag tar två.

Sökte på nätet, dom tycks inte ha en egen hemsida men så här stod det på nån resesajt: 

"Palatuum Enoteca Regionale, Via Frattina 94. Tel 066 920 21 32. En trendig vinbar och lunchplats, som även serverar middag. Berömd för sina lokala specialiteter."

Och utanför Pantheon satte hon sig och grät

Nä, det gjorde hon inte. Däremot tappade hon utanför Pantheon den där usb-föra-över-bilder-från-kameran-prylen i backen där så den gick i tusen bitar. Därav noll bilder från Rom.

Men sen kom jag på att jag tog ju en del med phånen.

Så, en liten bit Rom. Helt osorterat, naturligtvis.

1988

Beställde precis en stor hög kurslitteratur på nätet.

Ska senare i eftermiddag möta en klasskamrat och köpa block och pärmar och leta fler böcker.

Hoppas jag inte glömmer luktsuddisarna och att det där fina bänkpappret med hästar på inte är slut.

Nya regler

Om jag nu ska vara den enda som är nykter så är det väl ändå inte mer än rimligt att vi leker i alla fall lite på min planhalva?

Saker jag irriterar mig sjukt mycket på

Jag avskyr när jag inte har några kontanter på mig och tvingas hala upp kortet för typ en Aftonbladet.

Ännu mer hatar jag att jobba i en bar men jättebillig öl och en miljon människor som inte har några kontanter.

Det är bökigt, tar svinmycket tid och förvånansvärt många gånger funkar inte ens era jäkla kort. Jag vet att jag brukar le ursäktande och mumla något om att det kanske är fel på linan. Det är det inte. Och jag gör det bara för att jag är väluppfostrad. Och måste om jag vill fortsätta betala mina räkningar.

Gynning

Jag gillar henne.

Men förkväll?
Nej, ta bort.

Sporthotellet Drivan

Inledde dagen med två förvirrade telefonsamtal, det första för att lösa frågan om mina vinterdäck som självklart inte är på samma ort som bilen. Det löste sig väl kan man tycka även om min plånbok kanske inte håller med. Förvirringen bestod mest av att jag inte ens gillar att presentera mig som nåns flickvän, jag gillar definitivt inte att behöva presentera mig som nåns ex för att bli igenkänd. Irro.

Nästa samtal gällde skolan. Några dagar varje månad kommer spenderas i Båstad för föreläsningar och jag ringde för att boka boende på Sporthotellet Drivan. Tjejen som svarade måste ha varit antingen full, nyvaken eller dement, datum blandades ihop, namn blandades ihop och har jag otur kan nog rummet vara bokad till några helt andra dagar än vad jag behöver det.

-Ett rum till den 17-18-19e oktober.
-Ni checkar alltså ut på morgonen den 10e?
-Nä, alltså, nätterna 17-18-19e vill jag boka.
-September?

Spännande.
Och tur det inte är högsäsong i Båstad.