Saved by the kullersten

Var faktiskt väldigt långt framskriden i planen på att ha på mig ett par riktiga klackar till kvällens födelsedagsmiddag. Sen kom jag på att den är i gamla stan. Hej kilklack min gamla vän. Det sista jag behöver just nu är en bruten fotled. Får ta det årliga klackeskoförsöket på bröllopet om några veckor istället.

När lammen tystnar

Ärligt, det är KAOS hos mig. I flera veckor har jag använt mitt hem som en avlastningscentral där jag i olika hörn dumpar allt jag inte vet vart jag ska göra av och som omklädningsrum. Det ser ut ungefär som the average provningsrum på HM en lönefredag i och omkring min garderob. Vid rea. Vid en närmare titt är jag övertygad om att jag skulle kunna kasta bort 70% av allt därinne utan att sakna det nämnvärt. Men jag är jag och en hamster och gör det aldrig. Och nu ringde Linn, organisationens ohotade översteprästinna, och ville komma bort på umgänge. Frivilligt.

Lite som att kasta in ett lamm till lejon. Hon har ingen aning om vad hon har gjort. Om hon inte hinner läsa det här på bussen hit såklart. I såna fall Linnsan, betrakta dig som varnad.

Livets mysterium

Jag får inte in en trasa till i garderoben. Jag har en ikeasäck så full med smutstvätt att plasten hotar spricka. Jag har absolut inte någonting att ta på mig.

Word

Godnatt. Nu ska jag sova i tusen år. Eller en kvart. Oklart.

Att lära gamla hundar sitta

Är Skärtorsdagen röd-röd dag eller bara låtsas-röd? No matter what bokade jag precis in ett möte den eftermiddagen. Kan ev även ha ett på fredag morgon. Kom jag på nu. Röda dagar har inte existerat i min värld tills för ett halvår sedan och gör det fortfarande inte i den värld jag verkar. Helt tydligt. Nu är klockan halv sju och jag är inte ens nära färdigjobbad. Känns bra, fritid liksom? Bara massa tid att ställa till oreda på. Vad är väl en bal på slottet osv etc.

Pappa jag vill ha en ital..spanjor

När vi var på vinresa med klassen i höstas blev jag, ytterst platoniskt, störtförälskad i ett vineri och en vinmakare i Priorat. Vinet var visserligen utmärkt men det var inte bara det utan mer grejen med charmen, passionen och gästfriheten hos person(erna) bakom vinet. Vi fick klättra runt bland staplade fat och prova ofärdiga viner direkt ut dom, pilla på skalhatten på vin under jäsning och nicka hej till han som stod och manövrerade alla slangar som ett vineri har. Det var samma med kvinnan som vi besökte i Champagne och som driver sitt, i sammanhanget, lilla hus med sin bror. Handfallet förälskad i henne med. Fast hon är kvinna och fransyska. Och det jag antog var en äldre katalan med taskig engelska att ägna min fredagskväll åt var en ung, duktig och störttrevlig kille med utmärkt engelska och massor att berätta. Ska nog överleva det här ändå.

Dagsformen

Jag har haft små ryckningar under ena ögat sen jag vaknade, tror hela tiden att det är fredag, kommer på att det är torsdag, vill gråta. Kommer sen på att det inte spelar nån roll för jag har ändå full agenda hela helgen. Pressar handen mot ögat, glömmer att jag för en gångs skull har glasögon istället för linser. Putsar glas. Tänker att det snart är påsk men slås då av dom en miljon sakerna som måste ordnas under den helgen och att jag inte kommer hinna åka till mamma och bete mig som ett barn ändå. Inser sedan att även veckan efter det kommer helgen vara smetfull och att jag borde tycka att det är hur kul som helst att gå åka till Malmö och dels jobba, dels gå på slottsbröllop. Tycker inte det. Hej svejs.

Silkesvanten är kastad

Har dom senaste veckan skickat två snälla mail till ett stort företag där jag helt vänligt har bett att få hjälp med en grej som dom borde ha fixat själv helt utan att jag ska behöva be om det. Noll reaktion.

Nyss lackade jag ur och skrev vad som mest måste betecknas som ett jävligt grinigt hot/kravbrev. Välvillig hjälp inom exakt 8 minuter. Fantastiskt. Känner av det här lite allmänt nu faktiskt. Mindre silkesvante, mer peka med hela handen ett tag tror jag. Vissa tycks behöva stora bokstäver för att förstå vad som borde kunna viskas fram.

Loopen

På en dag här går humöret från förtvivlan till psykopatmutter framför datorer till highfives över skrivbordet. Upp och ner, ner och upp. Det som var kallt kaffe utan mjölk på morgonen kan mycket väl vara tårta på eftermiddagen, eller tvärtom. Jag kan lika gärna få dricka viner jag egentligen inte har råd med och få betalt för det som stå och jobbmaila under en helgkväll mitt i något annat. Ingenting känns hundraprocentigt arbete och ingenting känns längre helt privatliv heller. När det är kul är det kul som fan, när det är jobbigt är jag för spänd och trött för att ens orka gråta åt det. Igår var en för-trött-för-att-gråta-dag. Idag skål i wayneskaffe och sittdans framför datorn. Jag kan inte bestämma mig för vad jag känner för det här. En stor fördel är allafall att det inte finns en rimlig chans att bli uttråkad.

Yey mej!

Såg till att det drogs rejält med skatt förra året då jag tack vare studsigt liv drog in inkomst från inte mindre än 6 olika arbetsgivare. Fick deklarationen idag. Yey katastroftänk och yey över en månadslön tillbaka i skatt. Den absolut enda sparmetod jag någonsin behärskat.

Puttin in hours

Halv elva i söndags kväll, när jag hade varit vaken i ungefär tre timmar tänkte jag att fan, jag kommer aldrig kunna sova inatt. Två timmar senare sov jag som ett barn. Min söndag var med andra ord väldigt, väldigt kort.

Helt uppenbarligen kommer veckan kompensera för det. Jag hade helt förträngt en producentmiddag på fredag såväl som en Gotlandsresa på söndag och med det krympte helgen betydligt och är uppbokad med en födelsedagsmiddag på lördag. Dagarna är fulla, kvällarna är bokade, jag är så djupt ner i lådorna och letar rena kläder att det är en utmaning att inte se helt galen ut efter påklädning. Hatar när jag gör så här. Det är så himla lätt att fylla en vecka när den är flera veckor bort, mindre kul att hantera när den är här.

Party like its 1999

Alltså. "Ett glas efter jobbet" igår slutade med nattklubbsstängning och efterfest. Fint så. Men hur vi på väg hem från efterfesten kommer på att ytterligare en efterfest efter efterfesten var en härlig idé övergår mitt förstånd. Idag alltså, i morse var det helt logiskt att surra skit och dricka vin till klockan tolv på förmiddagen. Den var ju egentligen bara elva vintertid liksom. Att vakna klockan jävla sju på söndagskvällen, fortfarande lätt lullig och kasta en blick i jobbmailen och inse att man har fjorton timmar på sig att hinna bli människa igen innan ett budgetmöte? Kraschlandning tillbaka till vuxenverkligheten kan man säga.

Men kul var det, onekligen. Lite frukost på det här så kanske man kan somna om sen.

Smörrebröd och bubbeldricka

Dåliga saker jag glömt med det här: vad SINNESSJUKT ont i fötterna man kan få. Jag skulle behöva rullstol och färdtjänst hem.

Braiga saker jag glömt: vad mysigt det är ändå. Glada gäster man kan slänga käft med. Roliga folk att jobba med. Sitta i nersläckt restaurang och äta nattmat och snacka skit i timmar.

Comeback

Ämnar ägna min lediga helg till att jobba. Helt ärligt lite nervös, har inte satt min fot i arbete på en restaurang sen början på november och den här krogen är ny för mig. Lönehelg och ny omnämning i Guide Michelins bib gourmand borgar nog för att jag knappast kommer stå och gäspa. Men skoj ska det bli. Tror jag. Och nä, det är ingen heltidscomeback, det var en kund som frågade och eftersom jag ibland saknar matsalsgolvet så tackade jag glatt ja till ett gästspel över helgen.

Dagens genomgående känsla

Mäklare, urtrist önskelista på bröllop (är det ok att låtsas att man inte har sett den?) och rena rama askungen här hemma. Nu skiner det men det såg på riktigt ut som om en bomb med kläder och damm hade gått av här. Ugnsbakad lax, havets broilerkyckling. Tråktråktråk. Himla tur att jag snart tänker lämna vuxenkostymen hemma och gå på ett glas vin. Eller tre.

Tröttma

Bet mig i tungan länge angående den där länken som florerar på FB om gruppvåldtäkten på en ung kvinna. Det är klart det är vidrigt, ingen tycker det är ok men jag tror inte hälften av dom som delar den vet vart dom länkar. Jag gör också sådär ibland, länkar utan att undersöka så jag kanske inte borde kasta spjut i radhus (mycket internt, mycket roligt) men jag kunde inte låta bli att säga något. Och nu går jag och tänker på vad man egentligen borde göra. Ta bort folk, vilken nytta gör det? Kasta sig in i meningslösa cirkelresonemang som ändå inte förstås? Titta bort? Blir mer och mer irriterad på den där Facebooken för var dag som går och raderar folk på daglig basis av olika skäl, att dom stör mig eller att jag bara känner att det inte finns något skäl att vara "vän" men i samma takt tillkommer det nya, oftast på slentrian eller av taktiska skäl och jag borde nog egentligen bara radera mig själv. Men det kommer ju inte hända. Så jag blir trött istället. Tröttsamt.

Hungerspelen

Kommer hem fullkomligt vrålhungrig från träningen och slår i en rörelse på plattan, tar ut ett paket chorizo ur kylen och svarar i telefonen som tjuter. Pratar klart, går för att vända korven i pannan. Pannan är tom. Går systematiskt igenom kylskåp och övriga skåp. Kollar frysen. Kollar bänkar bord stolar. Retrace'ar varje steg i telefonsamtalet och finner slutligen paketet med korv i badrummets handfat.

Ibland är jag glad att jag inte bor större.

Att tänka först

Jag glömmer lätt att det inte är något som tillhör dom allra flesta människor vardag att kånka runt på halvfulla vinflaskor i handväskan. Så när jag tänker att jag ska passa på att springa igenom Ica mellan två provningar kan det vara en bra idé att leta upp plånboken först. Folk ser så förvånade ut när en till synes någorlunda ung och ickealkoholiserad tjej halar upp tre öppnade pavor vin ur handväskan  och blir tvungen att ställa ifrån sig dom på kassan för att hitta plånboken som ligger och skramlar på botten en helt vanlig onsdagseftermiddag.

Dagens icketips

Fishermans Friend Körsbär. Teoretiskt jättegoda, i verkligheten en kemisk bomb av äckligt. FYI.

Som ett brev på posten

Hann inte mer än posta inlägget nedan innan det plingade till i inkorgen på fejjan med ett mail från Australien som svar på ett födelsedagsgrattis. Blev jätteglad och fick samtidigt en liten orolig, rastlös klump i magen. Så jäkla typiskt mig att längta så förbannat långt bort, hade väl kunnat hålla mig i Europa allafall.

"Come! You can stay att my place, i'll re-teach you to surf and we can do a roadtrip thru northern territory?"

Fan.

Länkkärlek

Skrattade precis så att det var nära att förmiddagskaffet hamnade i tangentbordet åt Tempels blogg. Alltid roligt med tagg och träffsäkert. Några andra som jag är snabb att läsa nya inlägg ifrån är Torgnysdotter, Linn ,Anydaynow och Jag Jenny. Torgnysdotter och Linn känner jag men det tyder mer på bra fingerstoppskänsla för kompisar än partiskhet, dom är alltid läsvärda. Enderadagen får mig alltid att längta tillbaka till Australien och vissa dagar, som idag när Stockholm är kallt och grått, törs jag knappt läsa där. Man vet aldrig, jag kan få för mig att säga upp mig, sälja bilen och dra. Det har hänt förr. Jag Jenny verkar bara vara en himla skön person som törs erkänna när allt inte är så jäkla rosa men som inte drar sig för att måla himlen rosenröd när den faktiskt är det heller. Och hon gör det stilsäkert och bra.

Så, i brist på egna ord ger jag er andras. Förmodligen mer givande.

Jaha, vem skriver ut diplomet och gjuter guldstjärnan?

Kvart över sju låg jag och huttrade under täcket pga djävulsblåst och optimistisk vårjacka. Ett avsnitt Greys var färdigbuffrat och det stod ett glas saft och lite mandariner på soffbordet. Finfint. Kvart i åtta stod jag på något vis på en boxklass på gymet pga den envetna jävla rösten (min egen) som tjatade hål på samvetet och fullkomligt pajjade hela nöjet.  Nu vill jag kräkas av utmattning och chockskadade magmuskler och orkar vare sig duscha eller laga middag.

För träning är bra för dig, det har någon sagt.

Myhrer? Who the f**k is Myhrer?

Behöver inte ens slå på tv:n för att ana mig till vad som pågår, Facebook räcker fint. Jag vet inte vem människan är men att han står på nån form av skidor känns rätt troligt. Jag ser i princip aldrig på tv i tv:n så att säga men enda gången jag faktiskt vill det är på lördags och söndagsförmiddagarna (läs, trött och möjligtvis bakfull) och då kan jag ge mig tusan på att det kommer vara sport på minst 3 av 4 kanaler. Jag räknar inte Öppna Kanalen, då ser till och med jag hellre på sport. Så fort en säsong slutar tar nåt annat vid, hockey, fotboll, skidor, tråktråktråk.

Internet, allt är förlåtet, I love you. Nu streamar vi nog lite Greys och ser om en lätt bakfylla kan få fart på tårflödet. Om inte är jag nog faktiskt död inombords på riktigt.

När helvetet fryser till is

Länge sen jag kollade på Greys. Nu har jag sett ett avsnitt. Ett helt avsnitt. Utan att grina. Det brände till lite på slutet men inga konfirmerade krokodiltårar. Episkt.

Smartness

Lördag morgon 09.30 står jag alltså och begrundar en iprickad sortimentslista och bygger i tanken en vinlista utifrån en meny som inte ens finns än. Tänker att jag inte får glömma att ringa ett samtal vid tolv och konfirmera ett möte. Dom visste nog vad dom gjorde när dom skickade mig till Frankrike, Champagne är inte en helt dålig motivationshöjare.

Igår vid 7, strax efter jag la ner jobbet för dagen var det som att sticka hål på en ballong. Jag låg i soffan som ett litet urpyst skal och hörde mobilen vibrera i köket utan att ens överväga att orka resa mig för att kolla vem det var som helt säkert ville på lite fredagsgalej. Tror det får bli hemmakatt av den här helgen. Men först, yoga. Mitt psyke trivdes bra hopkrupen i soffan men ryggen föredrar fortfarande att inte sitta still alltför mycket.

Obehag

Vårt kontor ligger i korsningen Folkunga/Götgatan och det är följdaktligen pådrag med tjutande sirener som far förbi flera gånger dagligen. Så pass att jag har slutat reagera för länge sen men idag var det så många, så nära och så länge att jag reste mig och tittade ut. Polis, läkarbil, räddningstjänst, ambulans och bilar från tunnelbanetjänst. Avspärrad nedgång till t-banan.

Sjuk tanke att jag ändå hoppas att det var något "frivilligt" och inte en olycka. Ibland när det är som mest folk på perrongerna tänker jag på hur lätt det vore att vingla ner på spåret när man själv stressad väjer för andra stressade människor.

Vad gör ni på jobbet?

09.17: provar mystisk öl i omärkt flaska skickad från mystisk producent. Glömmer spotta. Kalkylerar hur stark den kan vara och kommer på att jag inte behöver köra bil på flera timmar. Andas ut.

09.32: pratar i telefon med närmsta chef, kommer överens om att vi ska vara värdinnor på ett event. Frågar om det är något han vill berätta för mig och beklagar att vi inte har samma skostorlek så han kan inte låna heels av mig. Kommer fram till att han får vara värd istället för värdinna.

10.02: spelar musik, tydligen syns det på min fejja vad jag lyssnar på. En av kunderna från Champagne messar "haha, vad sysslar ni med på kontoret egentligen?" Spelar tydligen låtar med titlar som "My weed" och "Smoking marijuana".

10.05: Byter artist på Spotify.

If hip-hop is dead it´s a pretty good chance you killed it

Jag är nyförälskad i massor av dom gamla artister jag knappt har lyssnat på dom senaste åren. Min skrivbordsgranne lysnnar bara, och jag säger bara, på hip-hop och eftersom det är jag som sitter på Spotifyn så har jag pillat runt massor i gamla bortglömda förälskelser. Har knappt lyssnat på Nas en enda gång på säkert 5-6 år men just den här gamla kärleken har visst inte rostat.

Fånga dagen! (insert hjärta)

Skoja ba.

Här står jag och steker isterband och ugnar ostbroccoli  halv tio på kvällen. För det är sånt man får lov att göra om man ska hinna med livet tydligen. Antingen så finns det en hemlig manual som jag inte har tillgång till eller så är det helt enkelt stört omöjligt att hinna med ett helt vanligt liv. Jag har inte gjort något utöver det vanliga men bara att jobba, sova, laga någorlunda vettig mat och träna är liksom mer än jag får in på 24 timmar om det någonstans ska finnas utrymme för sociala kontakter och utsvävningar i form av att typ andas. Träningen har fått stå tillbaka nån vecka för att hänga runt och dricka vin men idag släpade jag tillbaka min stela kropp till yogasalen och återigen verkar det ha lönat sig att vila sig i form. Helt sjukt och icke så nyttigt för min genomlata hjärna att tänka på.

Göllegöll

Enderadagen kommer jag göra det, ta bort alla dessa hjärtesprutande carpe diem-monster med Paulo Cohelo-tyngda nattduksbord från fejjan. Spontana infall av "åh vad livet är härligt" är helt ok. Att börja varje dag i tron på att man är mysig när man kräks ut nån form av söndertuggad Dalai Lama floskel för världen att beskåda är något helt annat. Pallar inte se det men är på tok för lat för att rensa bort otyget. Kan för mitt jävla liv inte förstå vad som får en människa att vakna på morgonen och tänka att det är en härlig grej.

I övrigt är jag på ett helt strålande humör och känner stor kärlek till världen i stort helt utan att ha googlat Dalai Lamacitat. Ever.

Obildbar

Antal gånger jag gick ut och in genom ytterdörren innan jag slutligen tog mig iväg mot jobbet för en stund sedan: 3.

Det här tyvärr mer en regel än ett undantag även om det brukar räcka med en eller två rundor tillbaka upp för trapporna. Jag gör mig i ordning och går ut ungefär samma tid fem dagar i veckan. Jag har med mig ungefär samma prylar varje gång. Hur svårt ska det vara? Skitsvårt, helt tydligt.

Rallykalle Blyfot

Jesus, vilken dag. Vi tyckte att vi lämnade Vertus i Champagne i god tid för att hinna med flyget utanför Paris när vi klev upp vid 5 imorse. Heh. Jag hade inte riktigt räknat med vägarbeten och en strulande GPS. Jag har helt ärligt aldrig kört bil så fort i hela mitt liv som jag gjorde imorse. Och det kompisar är åt helvete för fort. Och detta i den Parisiska morgontrafiken. 6 (!) minuter innan gaten stängde sladdade jag in framför flygplatsen med vita knogar runt ratten och hjärtat i halsgropen. Hade nog inte varit en succé att ringa hem till chefen och säga att jag hade missat flyget med fyra kunder i bagaget. Well, vi kom hem levande och i tid och det har varit helt magiskt. Härligt väder, glada kunder, charmig producent, bubblande viner och små söta medeltidsbyar i ett böljande och knoppande landskap.

Inser att dom flesta bilder jag har innehåller kunderna och ingen av dom har bett om att ovetandes vara med här men ett par bilder på katedralen i Reims och nån kulle lyckades jag åstadkomma i alla fall.

Bubbelibubbela

Jag är så trött att jag ser stjärnor. Två timmars riktig sömn och två timmars flygplanssömn kommer man kanske inte så långt på men det räckte för att ta sig till flygplatsen, hantera ett borttappat pass (ej mitt), få ut hyrbilen och ta oss till Vertus. Här är det soligt, 15 plus o h champagne ÖVERALLT.

Ej så synd om mig nu.

Och nu, det obligatoriska dåliga-samvetet-samtalet..

Det finns ingen nu levande person som jag älskar så instinktivt och högt som min mamma. Naturligtvis finns det inte heller någon som jag kan bli så arg på så fort. Idag har hon lyckats reta mig till totalt vansinne två gånger inom loppet av två minuter i ren omtanke. 12 år efter avslutade tonår. Och nu skäms jag, såklart och tänker att det måste vara den ultimata prövningen att vara mor till en dotter, omöjligt att ta sig igenom utan att ha ett tålamod och en envishet som måste gränsa till ren idioti. Och den stackars människan har två, varav den ena visst sitter fast i London för att hon har missat ett flyg och den andra har glömt att säga att hon om 12 timmar som bäst sitter på ett flyg till Paris. Och det är alltid vi. Tur hon har två välartade gossebarn att luta sig mot när döttrarna är en ständig källa till sömnlösa nätter.

Sökord

Då och tittar jag på statistiken här på bloggen och undrar lite vilka ni är? Jag hoppas allafall att du som sökte "anorektiska inbrottstjuvar" fann något av värde. "Missbrukarpersonlighet" är vanligt förekommande, jag låter det passera tillsammans med det lika vanliga "stresshjärta". Du däremot som googlade "min katt är utvecklingsstörd" och hamnade här? Du har väckt min nyfikenhet.

Katten hälsar att han mår bra, tack så mycket.

Ett svagt ljus i mörkret

Jag har lite ont i huvudet idag. Det är nog inte tacosens fel. Om jag ska vara människa när flyget går skulle jag behöva gå och lägga mig nio ikväll vilket har fått den obligatoriska söndagsångesten att kicka in ovanligt tidigt idag med en akut känsla av att någon vuxen borde ha ansvaret över det här istället för mig. Försöker samla ihop mig själv för att åka till jobbet och ordna lite sista-fix och kollar väder. 8+ och sol är ju inte direkt flip-flop-läge men det är fan så mycket bättre än spöregn och nollgradigt vilket lika gärna hade kunnat vara fallet.

Jag önskar jag kunde kalla det här ironiskt

Jag vet inte hur gick det till men plötsligt står jag här en lördag i nådens år 2012 och dammsuger för att det ska se okej ut när det kommer folk på tacos och Melodifestivalfinal ikväll.

TACOS OCH MELODIFESTIVAL?

Någonstans i en annan tidsdimension är en 25-åring jävligt sur. Och vill hemskt gärna poängtera att tacosen verkligen inte var hennes idé.

This is what makes us girls

Musiktorka. Jag är trött på mina spellistor och alla album jag kan komma på. Behöver nytt. Ge mig?

Du, Anydaynow. Kommer du ihåg att vi skulle byta listor? Vi glömde visst. Men här, jag gjorde en med mina favoritflickor just nu. Kan inte du göra en ny på din blogg med? Obs, behöver ej ha tema. Vi brukar gilla ganska samma men du har oftast något för mig nytt på dina.

Välkommen in

Planen var att vara hemma ikväll. Ensam. Så blev det inte. Och när vi ändå är inne på det positiva spåret så fan vad göttigt det är med en hel drös härliga vänner som man kan vara hur som helst med och som plötsligt dyker upp på man-tager-vad-man-haver-middag. Lite när som helst och hur som helst. Katten är inte svinnöjd över hunden som kom på köpet. Missnöjt accepterande är väl en mer korrekt term.

Om att bitchslappa sig själv lite

I början av veckan tyckte jag mitt jobb var hemskt. Att jag var sämst i hela världen. På allt. Jag kände mig otillräcklig, pressad och låste mig följdaktligen. Jag har helt jävla frivilligt sökt mig till ett jobb när det alltid kommer finnas press och där jag  helt säkert kommer ha det så mellan varven men vartefter veckan har gått så har det lättat. På måndag åker jag till Champagne med fyra kunder för att hälsa på "vår" champagne-producent och jag har knappt glatt mig. Inte en minut har jag reflekterat över att jag får resa till ett distrikt jag gärna vill se, att jag kommer få bo i en mysig liten by och få VIP-treatment i ett vineri i ett av Europas äldsta och mest anrika vindistrikt. Pilla på knopparna, prata med vinmakaren. Plocka ut en hyrbil i Paris och få se en liten bit av Frankrike, där jag inte har varit tidigare. Jag har inte heller tänkt på vilket förtroende det måste ligga bakom att firman skickar mig. Ny, oerfaren och provanställd. 

Så nu tänker vi på det lite istället för att fokusera på det som är jobbigt. Jag kan inte svära på att det här är for life eller ens att jag har ett jobb om två månader men just nu har jag det. And its Champagne baby.

Never again is what she swore the time before

Alternativ rubrik: Min kompis Jossan, del 2.

För hundra år sen, när jag och J var tio år yngre och hade samma frisyr dök en kille på oss ute på krogen. Han jobbade åt hårvårdsmärket Sebastian och visste inte till sig av lycka över att ha hittat en yin-yang combo av afros i Sundsvall. Vi var bägge krulliga med stort hår, hon blond och blåögd, jag mörk och brunögd. Efter att ha mutat oss med en kasse balsam (det gott folk är och var hårdvaluta i vår toviga värld) lät vi oss friseras och gå en visning.

När dagen var slut var Jossan morotsröd och jag hade en pikant nyans av blåbär. Jag färgade mitt svart. Hon försökte avfärga sitt och grät. Jag fick precis ett mms. Hon har alltså försökt avfärga sitt numera bruna hår tillbaka till det blonda och tadaaa...hello carrot-top!

Ah, the memories. Blir helt nostalgisk här. Skulle tro att hon grinar.

Upp över mina öron

Alltså, den här dagen? Jag är såå jävla värd ett glas vin ikväll, i brist och ointresse av choklad.

Internationella kvinnodagen

Lyssnade på relationsrådet på Christer i p3 i lurarna en stund. Onani var ämnet och herrejävlar vad många det är som anser det vara en renodlad singelsyssla och blir seriöst sårade och arga till en gräns där dom gör slut för att den andra parten pillar på sig själv? Jaja, det var inte det som fick mig att tappa hakan. Det var tjejen som ringde in och ansåg att det var varje kvinnas plikt att se till att deras partners aldrig någonsin ens behövde komma på tanken att ta tag i saken själv, pun intended.

I Sverige. Tvåtusenjävlatolv. På internationella kvinnodagen. Humor.

Joråsåatt

Jag är i Uppsala över dagen. Efter ett förmiddagsmöte irrade jag runt efter nån bra lunch men till slut var jag så hungrig att det fick bli första bästa Sibylla. Full överallt så jag satte mig vid ett mittenbord med barstolar för 4. Det gjorde killen bakom mig i kön också. Sen gick alla andra och nu sitter vi här på tu man hand en knälängd ifrån varandra. Jag ihärdig pillande på min mobil för att jag inte pallar kasta i mig mat, han febrilt tittandes överallt utom på mig.

Jag skulle kunna säga något och lätta upp den här märkliga stämningen men jag orkar inte och nu har det gått för lång tid. Hade betalat rätt bra för en Aftonbladet nu.

tjugonio minuter och femtionio sekunder

Gå in och se den här filmen. Gråt en skvätt, dela den. Köp kanske ett armband eller något mer, kanske inte. Det kanske gör skillnad, kanske inte. Jag vet inte. Men ta i alla fall en halvtimme, det är väl spenderad tid. Jag lovar.

Kort bulletin

Jag är fan en GUD i köket. Från lite rester och ingenting fick jag precis ihop en himmelsk citrondoftande, ljummen kycklingsallad. Med västerbottenost. Det var bara det, återgå.

/Proppmätt -81

Min kompis Jossan

Min kompis Jossan dök upp här sent igår kväll för ett par dagar i Stockholm. Efter en kvart hade hon ätit upp all min choklad, rotat igenom kylskåpet i en fåfäng och hopplös jakt på nåt ätbart och druckit upp allt min vin. Inte rör-du-dör-du-vinet men det andra. I natt pratade hon i sömnen och nån gång vid femsnåret var det något som for i golvet med en smäll, oklart vad, jag var för trött för att undersöka. Nu sitter hon i soffan med en kopp kaffe och ser på när jag klär på mig.

-Kan jag se ut såhär? (syftar på kläderna)
-Ja. Men du borde nog göra nåt åt fejjan. (syftar på min sovfrisyr, tror och hoppas jag)

Thats what friends are for liksom. Det är ju en himla tur att jag älskar henne.

Apati

Solen skiner, fåglarna kvittrar och jag har nån form av livsbaksmälla. Försöker hitta felet men hittar inget och det slår mig, så här blir det alltid vid den här tiden på året. Jag blir först vårrusig och sen livstrött. Och lika förvånad varje år. Det kommer snart gå över men just nu? Monumental trötthet. Vill sova, inget mer, inget mindre. Bara sömn.

Felhörningar vi minns

I torsdags när jag åt middag med mina gamla vänner Torgnysdotter och Svartblogg så berättades en historia om en sportjournalist och Brasilien. Helt oväsentligt vad historien egentligen handlade om för det var rätt stimmigt på krogen och länge satt jag och funderade på vad en "spott-onanist" egentligen...gör?

Älska varann lite va?

Messade med en kompis som har det jobbigt. Började grina. Ringde mamma och berättade för henne att jag älskar henne så himlahimla mycket. Då började hon också grina. Fingrina.

Jag glömmer bort det här ibland och tar saker för givet. Det gör alla. Ibland är det nyttigt att bli påmind.

What is it good for?

Mensvärk - evolutionens bottennapp. Jag fattar grejen med den inre städningen och allt det där men exakt vilken funktion fyller den molande ryggvärken? Dom plötsliga huggen i magen? Känslan av svullenhet och allmän ilska och av att vara orättvist behandlad, oklart av vem, vad eller varför?

Jag bara undrar.
Smärta är ett sätt för kroppen att varna oss, säga åt oss att sluta stoppa in händerna i eld eller dunka huvudet mot en vägg. Vad är det jag varnas för? Att vara kvinna? Att eventuellt vara fertil? Jag känner mig fan kränkt. Och sur. Hejpåer.