Hopplöst att knäppa kort på svarta katter, men bläckplumpen på bilden är C.
Han bor fortfarande kvar hos en av dom andra männen för att jag inte har kunnat erbjuda ett bra kattliv sen vi bröt. Jag önskar jag kunde men det är svårt nog att hitta ett boende här utan att ta med en utekatt i beräkningen. Jag har försökt hitta ett hem åt honom men det är svårt att hitta någon som vill ha en vuxen katt och jag vill så gärna att han ska ha det bra, bäst. Exet har varit en klippa med det här, ofrivillig katthusse med ett djurhjärta av guld men det är inte riktigt hållbart och nu när han har planerat en längre utlandstripp måste jag lösa det i årsskiftet. Funderar på om jag kanske, kanske kan ha honom här? Innergården i mitt hus är stängd och där kan han kanske få vara ute några timmar om dan..
Det liksom svartnar för ögonen på mig vid tanken på..det andra, det onämnbara, ni vet, den där med sprutan. Jag kan inte. Flyttar nog hellre tillbaka norrut. Bläckplumpen däruppe har varit med mig så länge. Första natten han kom var han pytteliten och en riktig fegis, försökte få sova inuti dåvarande sambons vidriga tv-fåtölj, en sån där man kan fälla ut fotstödet på. Jag fick gå och lirka ut honom och sen sov han tryckt mot min hals. Hoppade högt när det slog i ytterdörren, kissade nära nog på sig när han fick syn på sin egen spegelbild och var allmänt harig. Sen växte han, och växte. Kvartersskräcken, ständigt i slagsmål men sov fortfarande tryckt mot min hals. Han har flyttat med mig mellan alla mina hem, åkt tåg och flygplan och tagit emot tusen tårar i den där pälsen och bara..funnits. Världens bästa skedning är han. När han sträcker ut sig är han lika lång som min överkropp och varm som en liten kamin. Saknar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar