Idag är vi tacksamma för att jag inte har barn.

Saker jag glömt idag, i kronologisk ordning.

-Ställa väckarklockan. Tack thaigranne för dina högljudda Skypesamtal.
-Tänka till vid packning. Tack taxichaufför för att du backade tillbaka och väntade medan jag hämtade en grabbnäve trosor.
-Min datorväska hos kattvakten. Tack minnet för att du slog till tre kvarter bort.
- En vinflaska. Förlåt kattvakten, du får den vid utfört uppdrag.
- Laddare. Förlåt eller varsågod omvärlden beroende på kul-att-du-finns-status.

Det var nog allt. Tror jag.

Hångla, någon?

Efter 13 timmars komatös sömn tänkte jag mig att gå till jobbet idag. En nys/yrselattack och en blick i spegeln senare ligger jag åter i sängen. Oklart om hjärtklappningen kommer sig av stressen att ligga här med saker att göra och bristen på inhandlade klappar eller av anblicken av mitt febersvettiga hår, söndersnutna näsa och blåskimrande hud under ögonen eller av febern. Dom jobbar ihop skulle jag tro.

Skräcken

Jag är inte rädd för jättemånga saker men ibland ligger min katt så himla stilla att jag måste göra ljud/peta på honom för att kolla så han inte är död. Det där lilla djuret som jag har haft sen han var så liten att han rymdes i båda mina kupade händer. Efter nio år är han förmodligen den fastaste punkten jag har med alla dessa triljoner flyttar, sambos, kombos och andra omständigheter. Och jag tar det naturligtvis totalt för givet att han kommer vara med jämt, alltid, och tänker inte jättemycket på hans närvaro.

Den dagen han inte piper till när jag ropar eller välter över på sidan för att få magen kliad när jag petar på honom kommer mitt hjärta stanna. Fy fan.

Förlåt Tomten

Ja, jag vet att det är lite elakt. Och sorgligt för barnen. Men när någon berättar en historia om grannarna där frugan rymde med dykläraren på Thai-semestern inte bara en, utan TVÅ gånger. På samma ställe. På ett år. Då kan det hända att jag skrattar så mycket att jag sätter lussebulle i halsen, ok? Du kan inte döma mig för det.

Vad jag pratar om

Kolla, ett par dagar till av det här och jag hade varit helt insnöad? Hade inte överlevt mer än ett par dygn härinne att döma av kylskåpet. Dock hade jag lätt kunnat vara konstant full i minst två månader efter en blick på vinförrådet. Måste se över det här.

/Med vänlig hälsning, jobbar eftermiddag hemifrån pga kapsejsad infrastruktur.

Exakt så

Alltså, jag älskar snöstormar. Vill bo i en katatroffilm. Ett tag var jag helt besatt av Ice Road Truckers. Ibland kan jag tänka att det vore lite härligt att ha ett sommarställe på vintern. Behöva fundera på vedförråd och eventuella konserver vid isolering osv. Lite sjukt faktiskt. Nyss njöt jag nästan ihjäl mig när en buss dunstade in lite i en färdtjänsttaxi utanför jobbet och bara "hur ska det GÅ egentligen?". Lite In to the wild -Stockholmsversionen. Behöver nog mer strapatser i livet.

När livet vände åter

Men hej snön, jag älskar dig!*

Efter tre dagars ösregn med medföljande avgrundsdepp förra veckan så kan det få vara hur kallt det vill nu fast jag inte kan använda mina nya skor pga tjocksockeovänliga och att jag ser för jävla konstig ut i mössa. Ljuset liksom? Har farit runt som en duracellkanin i helgen och städat-tvättat-fixat-matat kompis-konsert-åt helvete för sena shots-för många glas vin hela helgen men det är ok. Jag har energi kvar ändå. Trots dubbelutgång och massa häng utanför soffan. Har inte haft det på hela hösten, otroligt välkommet. Tror tametusan att jag till och med ska yoga ikväll efter..fem? ..veckors uppehåll.

*sanning med modifikation. Jag älskar den jämfört med novemberregn. Jämfört med juli-augusti, inte så mycket.

Peekaboo

Gjorde som vanligt igår när jag kom hem: droppade av ungefär alla kläder och drog på mig slappa brallor och slappt linne. Väldigt slappt linne. Linn och Nellie skulle komma på middag. Trevligt men inget att dra på sig finstassen för liksom. Mitt i matlagningen ringer det och en kille som eventuellt ska ta över lägenheten vill komma och titta på den. Varsågod, han kommer, Linn och Nellie hänger i soffan och jag föser runt honom överallt för att få äta nån himla gång. Föser honom vidare in i "sovrummet" med ca 20 kvadratcentimeter golvyta och ba "-det här är egentligen matrum men jag pressade in sängen, den är 140cm, hur stor är din?" . In i köket, röra i kastrull, han hänger kvar, pratarpratarpratar och när han till slut går så till Linn och Nellie "-Men he-rre-gud vad trög han var?" och dom ba "Han? DU är trög. Hela din bh syns och du typ förhörde honom om hans säng och om han hade sambo pga bara en nyckel?"

Och jag som bara ville äta. Typiskt.

En morgon, en vecka

Det är något arbete strax utanför mina fönster som drar igång exakt 07.00 alla vardagsmorgnar. Låter ungefär som en trasig vedklyv kombinerat med dunkanden i marken som skulle kunna väcka döda. Vilket inte är så långt ifrån mitt tillstånd. Det i kombination med Mordor-mörker och hällregn. Godmorgon liksom, nu kör vi.

Hepp

Klockan är ganska exakt tjugo över sju på kvällen och jag funderar lite på om det är ok att gå och lägga sig nu? Åh livet alltså, så himla peppigt just nu.

Buhu

Känner mig svårt orättvist behandlad av livet när jag tvingas ut ur min lägenhetskokong två kvällar i rad för att gratisäta och gratisdricka goda saker med folk jag egentligen gillar när jag egentligen bara vill sitta hemma och vara svår i all stillhet. Ids inte ens skämmas över ilandsproblematiken och ämnar smita så fort jag får en rimlig chans. Socialt i all ära, den här flickan behöver ensamhet i tysta rum efter två veckors konstant tjattrande och vinsniffande och jobbande. Fredag kväll är blott två sov och en hägring bort nu.

Podpaus

Jag drömde om Sigge Eklund inatt och vaknade 4 i morse, lätt rodnandes. Tror det är dags att ta en paus från dom där podcast'arna nu.

Osorterade fredagstips

Jag köpte en flaska ren jojobaolja i somras för att jag var torr i huden. Fick tips om den då jag har ganska känslig hud i ansiktet som gärna går i strejk plus en inbyggd ovilja mot att köpa svindyra krämer. En liten flaska kostade typ 150 kronor och nu kan jag inte leva utan den vilket har varit smärtsamt tydligt den veckan den har varit slut. Köp.

Om ni är i Göteborg, passa på att äta på Familjen. Gott.

Läs det här och säg efter mig i kör "Bra skrivet" och "Folk alltså, vad är det för fel på dom?"

Under tiden kan ni lyssna på den här för att den är bra.

Eller den här. För att den också är bra.

Och hela bilen var kär

Jag satt beredd med skämskudden redo inför Så mycket bättre igår. Att Olle Ljungström är fantastisk är sen gammalt men det hela kändes upplagt för krasch in i bergvägg (Sylvia Vrethammar? Darin?). Vad pratar dom om liksom? Jaja, skitsamma. Det jag ville säga var att Maja Ivarsson gick från att vara fantastisk till..ännu mer fantastisk?

Och, märkligt nog var jag att döma av Facebook den enda i hela landet som Uggla inte lyckades dra tårar ur. Inte ett enda litet snyft faktiskt. Väldigt konstigt.

(vätske)Balansen

Idag har jag druckit enåenhalvliter hallonsaft och ätit upp större delen av en hel stjälkselleri. Mestadels liggandes. Ett väl utfört dagsverke må jag säga.

Och lagom tills det blev ok att gå och lägga sig, vilket jag har velat gjort sedan jag vaknade, så blev jag självfallet pigg. Svekfulla kropp.

Kroghjärnan

Halvdag sa ni? Undra när min famla kroghjärna ska börja förstå begreppet röda dagar?
Mvh, hon som har ett möte bokat kl 17.

Hej Tomten

Jag gjorde't. Köpte lägenheten. Lyxen i att aldrig mer behöva larva runt med opålitliga andrahandskontrakt är helt obetalbar men faktum kvarstår att det är en hel del fix på den jag har köpt. Eller, den går ju att bo i som det är, det har dom som bor där nu tydligen gjort i sex år men ja, jag vill inte det.

Och då allt jag äger plus 85% och lite till går åt till att köpa lägenheten så har jag skissat lite på årets önskelista. Så tomten, i år kommer jag jubla om jag under granen hittar:

En elektriker
Några kvadrat kakel. Bifogat ser jag gärna person som kan kakla.
En målare med bilen full av färg
Ett kylskåp (mattsvart Smeg med inbyggd frys tack så mycket)
Ett matbord med plats för sex personer inklusive stolar, vidare specifikationer på utseende bifogas separat.
Nya stommar, luckor och bänkskiva.
Diverse. (ja men du vet, lampor och sånt. Kanske en diskmaskin?)

Ja. Det var väl det. Skissat alltså, vi kan väl höras igen lite närmare jul, jag kan ha glömt något. Lätt hänt när man inte riktigt vet vad man pysslar med.

Tankspriddheten

Jag blev precis helt chockad när jag nyss gick in i mitt eget kök och fann att disken var diskad. Sen kom jag på att jag gjorde det själv. För en halvtimme sedan. Man kan säga att det är lite mycket nu, i livet.

Mest akut är just nu att ta ställning till om jag ska skriva kontrakt på min första bostadsrätt i Stockholm i veckan eller inte. Rätt många monopolkronor inblandat i det. Och jobb. Nån som vet vad kakel kostar nuförtiden?

Hur jag inte hade tänkt mig mig fredags-aw

Hastigt och lustigt bokades det flygbiljetter i mitt namn norrut i helgen. Enligt uppgift strax innan jag själv informerades om det hela. Fint så. Vad som däremot känns mindre fint är att spendera fredagen över ett glas äckligt vitt i baren på Bromma pga försenat flyg.

Gammal kärlek rostar aldrig

Jag har lyssnat på ett par avsnitt av Alex & Sigge idag. Sigge Eklund alltså. Ge mig fem minuter med honom och ni skulle få se en tjej som inte skulle kunna få ur sig ett enda ord. Smart, snygg och vansinnigt bra röst. Mitt vuxna livs enda kändiscrush.

Dagens två små glädjeämnen

Jag skrev precis ett långt jäkla inlägg som jag genast raderade igen. Man kan väl säga att jag inte har mitt livs bästa dag och summa summarum har jag bara fnissat till åt två saker idag.

1) Messande med min kompis som var så full i helgen att han a) var på spy bar och b) var för full för att hitta ut och i panik försökte ringa en kompis för vägledning och c) fortfarande var bakfull, två dagar senare. Det här är så roligt för att enda gången jag själv är på spy bar är när jag a) är så pass full att jag verkligen borde gå hem och b) går lite vilse där inne. Det är liksom hela grejen med Spy Bar, ett hopplöst moment 22. Är du nykter nog att hitta ut ids du inte gå dit. Går du dit är du så full att du inte hittar ut igen.

2) What should we call me. En genialisk liten blogg i all sin enkelhet.

Saker jag förundras över varje dag

Uppgången ur tunnelbanan på Medis. Folk hetsar som tokiga fram på perrongen för att sedan ställa sig och köa i en lång kö framför rulltrappan. Bredvid rulltrappan finns en vanlig, ofelbart tom, trappa. Den är ca 15 steg lång. Jag kallar den Mimmis fil. Och då aspirerar jag ändå på att vara latast i Mellansverige.

Easy come, easy go

Det är ju en evig tur att jag inte är hjärtekrossad för tillfället, då hade jag aldrig kunnat lyssna på det här. Uppriktigt förvånad, jag hade räknat bort Petra Marklund för länge sen men nu går den här på repeat.

Så. Himla. Fin.

Dagen när jag plötsligt blev välvilligt inställd till Libresse

Vi är nog överens om att ingen reklam för bindor någonsin har gjort någon enda människa glad. Tills nu. Jag kommer fortfarande inte tycka att vare sig bindor, bindreklam eller mens är så jävla skoj men Libresse har precis åtminstone få mig att le. Det är något av en bedrift idag kan jag säga.

Bloggfrossa och Mannen som blev trött.

Från slott till koja

Jag är hemma igen efter fyra dagars fullkomligt frosseri i mat, vin och vackra miljöer. Jag kommer med stor sannolikhet aldrig mer få uppleva något liknande, det är inte varje dag man inte bara blir insläppt utan även behandlad som en prinsessa i en riktig prins slott i flera dagar, men det är ok. Det var helt fantastiskt och jag är mer än nöjd. Förutom att mysa på slott har vi ätit väldigt gott och fått dricka otroliga viner. Bordeaux är väldigt vackert, åk dit, slott eller ej.

Men det är faktiskt skönt att vara hemma. Sova med en helt oädel bastardkatt tryckt mot låret, få en hejsyrrandetärtråkigtutandighärkram på jobbet och hänga i soffan med kompis och ett glas hallonsaft. Jag gillar min koja. Nu med påfyllt vinförråd.

Från varbölder, kattspyor och förkylningar till..något annat

Jag blir inte mållös jätteofta. Om någonsin. Men nu är jag inte så mycket mållös som helt förstummad och framför allt helt jävla livrädd att råka, javenne, välta något?

Om vi tar det från början så är jag i Bordeaux, Frankrike. En av världens mest omsusade vinregioner. Vi bor på La Mission Haut Brion vilket (numera) är "andraslottet" (rakt igenom sinnessjukt) på egendomen och Grand Cru Classe-vinhuset Haut-Brion. Vilket står 500 meter utanför fönstret. Och det slog mig aldrig att det var ett RIKTIGT slott? På ett bananskal har jag halkat ner i en prinsessbakelse till säng i ett fullt utrustat himla 1500-talsmansion proppfullt av antikviteter och människor som ljudlöst dyker upp vid midnatt för att -wait for it- Open your bed, mademoiselle? Det betyder vika ner överkastet och tända sänglampan. Jag BOR i antiques roadshow? Med ljudlösa människor som har stoppat ner färska blommor i åtminstone tjugo vaser som borde stå på museum. Och vin som kostar mer per flaska än jag har kvar efter skatt och hyra per månad. Och WiFi? Och ett eget kapell? Hur jag än vrider på det här så kommer det inte bli sammanhängande just nu, jag får förklara bättre sen, men här, min värld tills på söndag i några bilder:

Saker jag är tacksam för idag

Mina kolleger som kom hem till mig och hämtade min bil, mina grejer och tar ett möte åt mig så jag kan ligga hemma och snörvla utan att behöva ställa in. Panodil med svartvinbär och mentol som man blandar ut med hetvatten, som te. Vänner med välfyllda kreditkort.

Saker jag är mindre förtjusta i idag: Nordea (allvarligt, 2012 liksom, hur dåliga lösningar kan man ha egentligen? ). Dåligt tajmade förkylningar. Snor.

Nu har jag varit vaken en hel timme där här omgången. Tillbaka till sängläge.

MEN KOM IGEN!?

Hittade massa bra på Apoteket. Däremot inte mitt Visa-kort. Sista minnet av det är en p-automat på Götgatan. Nordea kan leverera nytt kort tidigast onsdag lunch. Då är jag i Bordeaux, om jag inte dött förkylningsdöden då såklart. Ringde gråtfärdig Linn som lånade ut en liten slant kontant så jag överlever tills imorgon och kom med utrikiska förkylningspiller. Älskar utrikiska förkylningspiller och utrikisk inställning till vad som får ingå i receptfri medicin.

Förutom älsk på piller och Linn, måndag - du kan dra så långt åt helvete att du aldrig hittar hem igen.

The art of war

Jag måste till Apoteket och mataffären. Ingefära, citron och Alvedon står på shoppinglistan. Vad behöver jag mer? Vanligtvis anser jag att förkylningar är till för att ignoreras men den här gången är det krig. Varma bad, kalla bad? Hokuspokusbrygder? Offra oskulder vid midnatt (min må vara ett avlägset minne blott men jag tror grannarna har några ungar i nedre tonåren)? Anything goes, jag är på mina bara knän här.

I said no, no, no

Jag har varit hyggligt frisk hela hösten. Inga monsterförkylningar eller halsflussor men nu, två dagar innan jag ska till Bordeaux och sniffa på, dricka och himla LEVA vin så frosshackar jag tänder med smärtande bihålor och absolut noll luktsinne och aptit. Ganska säker på att deg här kan spåras till en snorig tvååring som utdelade ett stort antal pussar i helgen. Visserligen trevligt men NEJ. Vik hädan. Det här är höstens ljusglimt för mig och jag pallar inte att den ska förstöras.

Så går en dag från mitt liv och kommer förhoppningsvis aldrig åter

Gårdagen avslutades på Djurkliniken med katten. Det kostade tvåtusen kronor. Imorse slogs vi när jag skulle ge honom antibiotika i pastaform i munnen. Det ska vi göra två gånger om dagen i en vecka. Sen började det regna och jag fick migränlik spränghuvudvärk. Sen hade jag en rätt kass eftermiddag på jobbet. Sen kom jag hem, då hade katten kräkts halvtuggad kattmat på min trasmatta. Nu ska jag ta på min långärmat inför nästa dos medicinslagsmål.

Hejdå.

Trettiett, det är då mognaden slår in

Eller så är det då man ramlar in sist av alla på kontoret, grön i ansiktet efter ganska exakt två timmars sömn och nästan börjar grina när kollegerna sjunger, bjuder på bullar och har köpt fin bukett. Imorgon, då ska jag börja act my age. Så här kan vi ju faktiskt inte ha det.

Hål i huvudet

Jahapp. Blev ju en ytterst spännande fredagskväll. Kommer hem till en katt som bokstavligen har ett djupt jäkla hål i huvudet som det rinner var ur. Fräscht. Jag noterade en liten sårskorpa dagen efter jag liksom inte pallade lägga mig i hans fight med grannkatten. Ikväll när han kliade lös den kom var-floden från helvetet ut och lämnade efter sig ett...hål?

Hål i huvudet-jourveterinär-hål i min plånbok-hål i mitt huvud. Perfekt.

Sorgligt

Ni vet når en kompis ringer tidigt en fredagskväll för att kolla vad man gör och man sanningsenligt svarar "ser på youtube-filmer med folk som provar vin som jag aldrig kommer ha råd att prova själv"?

Nä precis. Nu är det jag som gör något annat. Gränsen mellan sunt nörderi och patetik har liksom passerats nu. Hellre ett hundrakronors glas i magen än en tjugosextusenkronorsflaska på youtube kan vi kalla det lilla momentet.

Freudian slip

Ja, vad ska jag säga. Först hade vi en mindre diskussion om Dr Albans "No Coke" och sen skulle jag kolla om Rihannas nya fanns på spoty men stavade fel och glömde tömma fältet. Kändes dock passande.

Google och hypokondrikern

Nyss satt jag i väntrummet på Hornstulls vårdcentral med dödsångest över mitt kliande och allmänt skumma födelsemärke på ryggen och tänkte att jag inte visste vad som var värst, min förmodade hudcancer eller den gapiga unga kvinna bredvid mig som mellan tuberkoloshostningarna skrek om alla "sjuka ungar på jobbet" i mobilen. Nu sitter jag med varm scone och mjölkigt kaffe och väntar på mitt frukostmöte, väl nerstoppad i en fluffig fåtölj med ett kortisonrecept i väskan och väntar på mitt frukostmöte. Mig veterligen använder man sällan kortison mot hudcancer. Livet är tillbaka. Och jag har googleförbud.

Shitlist

Jag blev precis utnämnd till veckans sämsta medarbetare för mitt uttalade ointresse av att dels dricka vin ikväll ("men du FÅR vara bakis imorgon") pga pallar inte och dels ligga med kund pga vill inte. Helt vanlig dag på jobbet i uppochner-vända världen liksom.

Frustrationen

När jag möter en man på cykel i prickiga shorts och halvmeterlånga, röda mustascher och jag vare sig hinner eller, av uppenbara artighetsskäl, kan fota honom för insta? Dagens största tvåtusentalsproblem. Hur ska världen få veta?

För en känsla av nivån

Min pelargonstickling Junior, som jag har fått av min bästis som ska flytta ifrån mig (Igen. Buhuu) har inte mått så bra. Teorin är att han har blivit dränkt av för våt jord och lite för dåligt med solljus i fönstret. När jag nu kom hem, med huvudet fullt av riktiga problem och trötthet, och fick syn på honom gick mitt hjärta sönder lite och det blev plötsligt viktigast i världen att Junior inte dör innan han ens har fått rötter.

Så jag fick helt enkelt plocka upp honom, torka jorden i ugnen, plocka dräneringsgrus i rabatten utanför fönstret och plantera om honom. Helt vanligt. Det kan vara så att det finns en diagnos på sånt här men jag föredrar nog att sväva i ovisshet.

Åh

Jag dog lite nu. Kan inte läsa sånt här i det här skicket.

Flex

Om min kollega precis skrattade rått åt mig för att jag blev lite tröttochbakis-snyftig över Kens nya singel? Kanske. Det kan bli en ganska kort eftermiddag det här, det kan det faktiskt.

Yrmössa

Ska man vara orolig när man står på jobbets balkong och håller på att ramla omkull av yrsel av att titta upp på himlen för att molnen rör sig? Jag gillar mitt jobb men då och då är det mer ett krav än ett nöje att dricka vin till tretiden på natten. Det var ganska skoj under tiden men inte så skoj nu kan man säga.
Mvh, sjukligt trött och en smula bakis-81

När man tänker att det kanske är första april idag

Sitter i bilen och lyssnar på Ekot. "..nu diskuterar Riksdagen om det ska vara olagligt att ha sex med någon som sover mot deras vilja". Förlåt, jag kanske är korkad, men är inte våldtäkt redan olagligt?

Tipsa mig

Lagom till hösten lyckades jag hitta lägenhet med badkar och följdaktligen plöjs det böcker igen. Jag har även lyckats dra triss i träliga böcker nu. Inledde med Fifty shades.., fortsatte med Monster av Micael Dahlén och nu orkade jag knappt börja på nån Elsa-bok av Sofi Farhman.

Så, tips tack. Mycket gärna intelligent OCH rolig läsning men allt fungerar bara man rycks med. Svenska eller engelska kvittar men jag har inte tålamod att beställa på nätet så dom ska helst finnas i bokhandeln. Nån som läst nåt bra på sistone?

Att låta andra utkämpa sina egna strider

Jag har inte egentligen haft en skitdag, jag har mest bara haft en helt onödig dag. Att då komma hem vrålhungrig till ett berg av tvätt och ett halvtomt kylskåp efter en cykeltur i motvind över Västerbron och sen lagom tills att man har lyckats skapa något ätbart höra ljudet av två sura, revirpinkande hankatter utanför fönstret?

Det kan hända att man löser det genom att helt sonika stänga fönstret och tänka "det här hände igår med, du är dubbelt så stor -lös dina egna himla problem". Det kan det ju. Av de nu dämpade ljuden att döma är det dessutom mer ljud än verkstad därute. Pojkar alltså.

No more mr Badboy

Jag är van att få ursäkta Katten inför grannar efter att han har skrämt deras katter, vissa så till den milda grad att dom har vägrat gå ut. Nu har han varit innekatt ett år på grund av hur jag har bott men sen i torsdags har han fått börja gå ut igen då jag bor lugnt och så långt ner i huset att han kan hoppa in och ut själv genom vardagsrumsfönstret. Nyss var det ett himla pipande där ute och jag hittar honom darrandes i ett träd och nedanför sitter det en annan katt och vaktar, hälften så stor som C the fatcat. Vad hände liksom, har jag skapat en liten fegis av kvartersskräcken?

Nu sitter han i fönstret och är stöddig. Himla lätt när det är stängt tydligen.

Sirapsdagen

Jag kör fel vägar, handlar allt utom det jag egentligen behöver, glömmer kvar visakortet i butiken, upptäcker det i en annan och råkar radera avier som jag behöver för att plocka ut post. Allt i spöregn och en lätt dimma av linser som suttit i för länge. Beslutet att ägna kvällen till badkaret, soffan, boken och nya numret av Livets Goda känns som veckans smartaste. Det ska ungefär ett bombhot till för att locka mig ur lägenheten ikväll.

Sommelierskan tipsar: saker som passar till mjölk

Jag är helt ärligt så sjukt duktig på renskav med potäter att jag borde ställas ut på museum. Och Linn borde få betalt för sina kanelbullar*. Problemet nu är att jag -3 timmar efter uppäten middag- är på tok för mätt för att kunna lägga mig och sova bort komakänslan.

*Smör och salt, den universiella mirakelkuren för att få allt att bli gott. Även om man dricker vin istället för mjölk som dom andra vuxna.

Fifthy shades of rätt tråkig

Jag läste ut "Fifthy shades of Grey" igår efter att ha plockat upp den under den senaste storshoppingen på Pocketshop (älskar Pocketshop, nästa gång får jag gratis bok). Till handlingarna ska läggas att jag var ganska skeptisk redan innan men även nyfiken pga haussen kring den. Den handlar om väna, vackra Anastasia som är oskuld och aldrig har varit kär och hur hon faller för den svinrika, jättemäktiga och överjordiskt snygga Christian Grey som går och bär på ett problematiskt förflutna och hur hon motvilligt dras in i ett BDSM-förhållande för att få vara nära honom. Ni hör ju själva, det KAN inte vara bra men i min enfald tänkte jag att det bara måste finnas något i den som väger upp den här ploten. Men nej, det gör nog inte det. Haussen måste bero på sexscenerna som nog ändå får sägas vara ganska..öppna, men det räcker väl ändå inte? Vill jag läsa porr så sitter jag och alla ni andra på en helt outsinlig källa ett par klick bort -hej internet- och om jag vill läsa om tjejer som faller för män med hemlisar som dom aldrig kunde drömma om skulle älska just dom så svämmar varenda bokaffär över av dom. Nu läste jag ju faktiskt ut boken, även om jag till slut började bläddra förbi sexscenerna av pur tristess, det finns en gräns på hur många gånger samma "förbjudna" upplevelse är kul att läsa om, och jag ska inte säga att jag aldrig kommer läsa fortsättningen. Man vill ju liksom veta vad det är med karln men såhär; jag kommer inte hålla koll på när del två finns tillgänglig. Förmodligen gör den redan det på engelska och det var den jag läste också -orkar inte tänka på hur många gånger ordet "flämta" kommer upprepas i den svenska översättningen.

Så i korta ordalag: nja men mest nej. Vill man läsa porr så googla och det finns bättre kärleksromaner men vill man ha väldigt lättköpt underhållning, visst.

Vrakgods

Herr-e-gud. Hur otränad är man om man är så stel på baksidan låren dagen efter ett (visserligen rätt tufft) yogapass att man stönar och stånkar som en gammal farbror så fort man reser sig från en stol? Jag är helt pajj. Men det var en helt obekant känsla att tycka det var lite mysigt att vara tillbaka på gymet efter..eh..fem månaders frånvaro pga en förkylning som gick över för fyra månader och tre veckor sen. Det tänker jag fira med att inte gå dit ikväll igen. Min kompis har fått ett av sina konstverk utställt så jag ska minsann på vernissage. I Odenplans t-bana. Tror ni dom har vin där? Eller är man liksom hänvisad till folkölsbänken utanför?

Dagens tvångstanke

Jag står i bilkö. Inga konstigheter, det gör jag varje dag. Det konstiga på sistone har varit frekvensen av Johan Rheborg. Karln är plötsligt överallt. Kö på söder -Rheborg. Rödlyse vid Stureplan -Rheborg. Och nu, övergångsställe vid Tegnérlunden -Rheborg. Jag börjar bli rädd att tvångstanken att köra på honom ska ta över. Inte hårt på något vis, jag har inget agg mot honom. Putta lite bara, det känns så himla orättvist att jag ska se honom överallt utan att han ens vet om att jag finns?

Glitter och glamour

Ibland är det sjukt kul att jobba med vin. Ibland provar man igenom 45 läskiga rödviner strax efter lunch och går sedan omkring med en blåfärgad och öm mun resten av dagen. Det är olika det där.

Mount jäkla Everest

Att jag var dödens trött igår kan jag skylla på intensiv jobbvecka. Att jag är det idag kan enbart skyllas på min inre fjortonåring. Att få i mig frukost var en himla ökenvandring och bara tanken på det barnkalas jag förväntas infinna mig på om en timme -gärna med nån form av gåva- är smått oöverkomlig. Vad är chansen att just det här tvåårskalaset kommer bestå av tio välartade och framförallt tysta barn som inte kommer skrika, slåss och klättra på mig? Sådär va?

Nu har jag varit vaken i två timmar, får man somna om då?

Jahaja, här sitter jag och önskar att jag kunde samla ihop mig själv till att åka på loppis och leta nya stolar. Färga håret. Noppa ögonbrynen. Plocka in det sista flyttskräpet i garderober och skåp. Tvätta kläder. Äta upp min halvätna himla frukost. Ringa en vän. Men jag är så dödensdödens trött? Det är lite som om någon har dragit ur kontakten. Jag åkte hem från aw-ölen klockan elva igår och sov sedan i 10 timmar och nu är allt jag vill att somna om. Jag vill inte ha ett liv där helgerna bara går åt till att sova ikapp och städa ikapp och det har jag nog egentligen inte heller. Men den här veckan har jag visst det.

Och det är svintrist.

Övertid

Jag har varit i Göteborg på jobb två dagar. Det kanske faktiskt är så att tiden går långsammare i Göteborg för det känns som en vecka. Eller så är det för att jag klev upp 05,45 i onsdags morse och gick och la mig 05.15 på torsdag morgon och hann med bilfärd, en miljon möten, lika många felkörningar, middag med familjen och ett stycke brakfest. Känslan av total förlamning när min kollega äntligen släppte av mig hemma vid tiorycket igår kväll har sällan varit mer påtaglig. Fördelen med såna här veckor är att dom går sjukt fort, känns som en kvart sen jag klev upp i måndags.

Deathtrap

Gasspis kan jag hantera, jag har aldrig ens eldat av mig luggen på en sån men gasugn? Man kan säga att jag inte är helt bekväm med det. Och hur tusan vet man temperaturen? Chansen att jag ställer mig och bakar är ju obefintlig men det kan ju ändå vara bekvämt att veta om det är 200 eller 300 grader därinne.

Hemma

Helt olikt mig så har jag faktiskt satt hygglig fart med att komma på plats. Det är väl rutinen som gör sitt kanske. Känner på mig att jag kommer trivas här och är sjukt nöjd med lyxen i att jag lyckades klämma in sängen i minirummet innanför köket och slipper ha den i vardagsrummet. Måste ge mig ut på stolsjakt bara. Hittade fina på blocket idag men var lite sen på bollen, såklart.

Högt i tak i all ära men att anpassa höjden på badrumsspegeln till takhöjden måste det ha krävts någon över 1,75 för att komma på. Suget på att köpa en himla barnpall för att kunna se sig själv? Sådär faktiskt.

Boande

Kommer ni ihåg en del av min nyårsönskan? "Inga flyttar under 2012"?

Haha. Ha. Ha. Ha.

Igår vid halv tio på kvällen stod jag begravd i ett hav av möbler, prylar, kartonger och Ikeapåsar i vad som blir 2012's fjärde hem. Man kan säga att jag börjar få rutin på det här. Å andra sidan är det här första gången på flera år när ALLA mina grejer är på samma ställe vilket gör det hela till en än mer utdragen process men sjukt skönt. Sovrum och kök än nästan på plats, vardagsrum lär ta ett tag däremot. Någonstans på vägen har jag ledsnat och kastat bort/sålt massa möbler och det är lite..tomt. Har dock byggt mig själv ett fint sideboard av böcker i brist på bokhylla. Man tager vad man haver osv etc.

It's complicated

Alltså, här lämnar man ifrån sig dator och mobil i fem minuter till en it-tekniker bara för att någon dag senare inse att min chef plötsligt kan lägga in anteckningar i MIN kalender som plötsligt poppar upp i mobilen som "inbjudningar"? Jag valde svarsalternativet "kanske". Vilket på det stora hela är min generella inställning till ungefär allt just nu.

Vad som just slog mig

I oktober ska jag åka på en vinresa till Bordeaux. Privat. Inget jobb. Med kompisar. Lyxen??

(Nu låter det som om jag åker på tusen svintråkiga vinresor med jobbet men om man inte räknar in två dagar i Göreborg per säsong så är det inte sant, jag har bara varit på en och det var kul)

Men ändå, inget ansvar. Det är inte mitt jobb att köra i 180 på parisiska motorvägar för att slippa ringa hem och be om nya flygbiljetter med tre storögda kunder i baksätet. Bara 4 dagars vin och häng och mat och turistande och en privat lunch med vinmakaren på ett av vinvärldens bästa slott. Den här tanken ska jag hålla väldigt hårt i idag med regnet ösandes utanför och helgen som är fylld av flyttande.

Nytt lågvattenmärke

Min Facebookfeed är till brädden fylld av glada utrop om Lady Gaga och Coldplay. Själv var jag nyss och sökte i en tråd på Familjeliv.se om texten i andra versen av Pippi Långstrump heter jag och jag är så himla glad singingadooladej. På lördag flyttar jag in i ny lägenhet (igen) och lämnar förortslivet med min äldstabästa och mina gudbarn därhän. Det är nog bra, även om det ju är rätt mysigt att sjunga Pippisånger till frukost. Utom när man blir tillrättavisad av en näsvis treåring för att man faktikt junger fel. Jag håller liksom inte på och retar henne för att hon inte kan säga S.

I andra versen är det föresten om pappa kungen i Söderhavet. Tror det är bäst att hoppa över varianten med pappa kungen i negerland, för förskolefridens skull, även om jag är svårt frestad.

Varning för toktroll

Alltså, människor. Det läskigaste som finns. En halvtimmes ring i P1 känns som att av misstag hamna i en livesändning av en Flashbacktråd. Nej till abort vs begränsning av barnafödande Chinastyle och öga för öga-tand för tandresonmangen haglar. Känslan av att vilja duscha med skrubbhandskar är påtaglig efteråt. Hela programmet borde ha varningstext.

Inte ropa hej osv etc

Imorse hade min frukostyoughurt fryst i kylskåpet. Två av mina bokade möten är inställda pga dagisbacillusker och hela min adressbok *poff* försvann när it-killen uppdaterade min dator. Oh the joy.

Still, I rather be working on something than be praying for the rain

Så himla fin.

Äntligen

Jag har inte tyckt mitt jobb har varit ett himla dugg roligt dom senaste veckorna. Det har tagit emot, skavt och genererat en hel del ångest. Till stor del tror jag faktiskt att det handlar om en total brist på rutiner i mitt övriga liv just nu. Saker och ting har varit lite upp och ner. Kan man säga.

Men idag, gick dit och ba vips, gick hem en mental kvart senare. I verkligheten var det 10 timmar. Dom timmarna har visserligen till viss del bestått av datastrul men mest har det handlat om att det plötsligt var roligt igen. Jag har inte ens hunnit klart och det känns helt ok att ägna nån timme till med det hela hemifrån. Mycket, mycket skönt. Jag har inte psyke till att misstrivas med jobbet.

Rött kort

I samma sekund som man bestämmer sig för att ha "musik" på sin hemsida har man diskvalificerat sig från internet. Och från mänskligheten. Jag bryr mig inte om hur fint vin du producerar eller att jag blir tvungen att google translate-tröska mig igenom en flod av babbel för att komma till det väsentliga men det är fan dödsstraff på sidor som överröstar min spotify med skvalig muzak. Slut meddelande.

Falling Down

Note to self: Ta tunnelbanan hem efter jobbet ikväll. Det hade gått fortare att åla till jobbet än att ta bilen. Alltså LÄNGTET till första september och cykelavståndet till jobbet?

Mvh, Stillastående på Essingeleden.

Förlamning

Måndag förmiddag, så trött att jag känner mig sjuk och strulig mail och hur gick det till när hela livet gick ut på att komma ihåg sjutusen olika lösenord?

Den fallfärdiga lägenheten drog iväg ytterligare 100 lax efter att jag kände att den nått orimliga nivåer. Mobilnätet utomlands var det visst inget fel på och det här med svampår måste vara nån form av lurendrejerikampanj för att lura ut folk i skogen. Blåbär däremot finns det gott om. Till mina gudbarns stora lycka och deras mors milda överseende.

In. Ut.

Det här jävla humöret alltså. Gör inte bra saker med mig. Nu har jag precis i tur och ordning bjudit åt helvete för mycket pengar på en rivningsfärdig lägenhet och skickat ett högst olämpligt sms.

Förhoppningsvis blir jag överbjuden och telenätet till utomlands är pajj. Ursäkta mig, nu måste jag gå och leta upp en papperspåse att andas i.

Hej

Idag har jag skavsår av mina nya Hasbeens som jag älskade för en vecka sen och hatar nu. Och mensvärk. Alla andra är snyggare än nånsin medan jag ser ut som en påse skräp och vill lämna alla mina kläder till Stadsmissionen. Dom få som inte är nerpackade i ett magasin pga min tillfälliga zigenarstatus det vill säga. Trafiken i Stockholm är olidlig. På min provning nyss var vinet korkdefekt och jag har inte tid att åka tillbaka till Söder för att hämta nytt. Nu började det regna. Min hårsnodd ligger förmodligen på skrivbordet och regnet gör kaos med mitt hår som för övrigt borde ha klippts för månader sen. Jag står upp till näsan i funderingar med medföljande ångest om jobbet-boendet-livet-alltihop.

På det stora hela känner jag att den här torsdagen kan dra åt helvete. Hejdå.

En era är över

Jag gick precis på Systembolaget för att hämta ut vinet jag hade beställt. Bortsett deppen i plånboken och det knäckande med dom två kvinnorna som låg och sov utanför med en halv flaska jäger mellan sig så BAD DOM INTE OM LEG? Episkt deppigt. Det här hände inte ens när jag fick en åttahundrakronors flaska vin hitskickad från Skåne. Hade tänkt att spara en av flaskorna några år men nu funderar jag på att joina gänget på gatan här utanför med alltihop.

Norr

Mitt i tömning av förråd (alltså mängden böcker? 7 stora proppfulla kartonger av lexikon och finfakta, lätt 150 kg kunskap) har jag sommarens andra och sista semestervecka. Den ägnar jag åt att vara barfota så mycket det går och att aktivt undvika hårborste och nagellacksremover så länge det går. Tydligen.

Har sagt att jag ska köra hem hela veckan men jag kan inte förmå mig själv till att kamma ihop mig och tanka bilen. Söndag får det nog bli trots allt.

Summan av ett liv

500 kr. För min stora låda cd och lp-skivor. Jag har så sjukt svårt att slita mig från mina saker så det är med ett stort mått dramatisk ångest saker säljs här. Plus att jag i samma takt loppisfyndar andra saker. Det är väl så att summan än rätt konstant ändå.

Landet vs Stan

Jag glömde min bok ute i bilen men har redan lagt mig. Går lugnt ut och hämtar den. Naken.

Man får ju passa på liksom.

Skrotnisse

Jag kan ha sagt det här förr -saker? Hatar dom. Mängden samlat skrot jag har i det här förrådet, och inte har saknat på åratal är ju skräckinjagande.

Och jävligt tungt.

Om tio år och en sekund

Så jag är i Norr och nobbar vin på stan och går istället ensam ner till bastun. Nittio grader tills det går runt i huvudet och kalldusch tills huden pirrar och om igen. Och igen. Schampo i håret, framför fötterna från uteduschen svarta havet och fabrikerna blinkar från andra sidan sundet och dis runt småbåtshamnens lampor. Bjöd jag på en nakenchock? Kanske. Jaja, en siluett kan jag bjuda på.

Och jag tänker att om ett par veckor fyller du år igen och jag kommer glömma, igen, och sen är det den där månaden som blir när det är ett ojämnt antal år mellan oss till jag fyller år och allt blir jämnt igen. Och jag tänker att jag ska sluta må dåligt i smyg över att jag varje år missar den där dagen att min saknad inte är på tv på schema och istället tänka att det finns så mycket dig i mig. Att jag fick det av dig, det där med att nobba umgänge och istället basta med kluckkluck från vattnet och pirrande hud och inte ångra det alls. Det finns så mycket dig i mig. Jag är bra på att basta, nittio grader lätt och jag njuter av att vara ensam i mörkret värmen och tusen andra saker. Allt fick jag, på gott och ont. I år ska jag försöka att inte ha dåligt samvete över att jag nog kommer missa din födelsedag, igen. Jag ska inte slå på mig själv över en sorg som inte bryr sig om dagar och tider. Jag ska tänka på att augusti är din och september min och att du struntar fullkomligt i din födelsedag men älskar att jag älskar bastun och orden och allt det där som var du. Jag ska tänka på hur jag skrattade åt den spegelvända trycksvärtan som fastnade på min hud när du visade mig vad som hände om man satt på tidningen istället för handduken i bastun och nu när jag tömmer det sista i mitt förråd här i Norr pappa ska jag ta hand om dina böcker om dom så ska få ett eget boende. Det ska du få i augustipresent av mig. Om ett par veckor är det tionde året du inte fyller år längre och jag kan inte förstå hur det kunde gå så fort och hända så mycket på en och samma gång.

Uppmuntran

Det här tyckte jag var himla loligt. Jag har ett alldeles eget rum i hjärtat för dårpippis med storhetsvansinne.

Saker jag tänker på idag

Att jag i samma ögonblick som dom landar borde föra över pengarna för min nysålda lägenhet till mamma. Risken är överhängande att dom förvandlas till en enkelbiljett till valfritt varmt land med surfvänliga vågor, vita stränder och en okomplicerad inställning till sånt som hårborstar, skor och arbete annars.

Det var helt utan vare sig sorg eller nostalgi jag skrev på kontraktet och la det på brevlådan ikväll men jag har ändå nån form av kris idag. Resultatet sist jag kände såhär och hade lite för mycket pengar på kontot blev ett halvår i Australien men det ska inte hända nu. Nu ska jag i lugnan ro sitta ut det här rastlösa surret i kroppen och sen göra som alla andra vuxna. Först spara som en besatt i ett halvår och sen belåna mig upp över öronen och knyta mig så hårt till min lön att alla möjliga flyktvägar stängs. Nån som har en papperspåse jag kan få låna och djupandas i under tiden?

Efterklokhet

Jag borde verkligen, verkligen ha tagit tag i garderoben medan jag fortfarande var salongsberusad. Jag är sjukt mycket sämre på att kasta bort saker nykter.

Big girls don't cry

Och plötsligt en lördag hällde hon i sig två glas vin och kastade utan omsvep nio (9) par skor. Och funderar på ett glas till innan det är garderobens tur.

#trash

Känslan när man står på gatan med en påse McDonaldsskräp i ena handen, en tänd cig i den andra, lätt bakfull med mobilen fastklämd mot örat och en ungdom med Cancerfondens logga på keps, t-shirt och pärm ställer sig en meter bort för att ragga medlemmar. Den känslan.

De fulaste ord jag vet

"Vänta" och "Tålamod". Blir arg och frustrerad bara av att se dom faktiskt. I övrigt har jag sjukt ont i benhinnorna. Insåg att jag inte hade rört mig en meter sen april och bestämde mig för att göra det. Gickjoggade följdaktligen 3 mil på 3 dagar. Nu, smärta vid varje steg.

Med vänlig hälsning, Odiagnostiserad bokstavskombo-81

Flockdjur

Jag har aldrig sett mig själv som ett utpräglat flockdjur. Självklart har jag alltid behövt och uppskattat andra människor men häng i gäng och att konstant ha andra omkring har aldrig riktigt varit min stora grej. Tvärtom har jag alltid haft ett stort behov av ensamhet. Eller självhet snarare, ensam vill ingen vara. Allafall, dom här åren i Stockholm när jag har delat boende med andra ungefär lika mycket som jag har bott själv måste ha gjort något med mig för idag när roomie äntligen kommer hem efter några veckor borta är jag så glad att jag hade viftat på svansen om jag hade haft någon och när den semesterfirande kollegan ringer kurrar jag pratsjukt i telefonen i tjugo minuter om ingenting. Stockholm är fullt av folk men sånär som tomt på mitt folk. Nästan alla är på vift runtom i landet och påminn mig för fan om att ta en riktig julisemester nästa år. Jag vill också vara på vift.

Hissen

Igår meddelande gudbarnens mor efter att ha haft Katten över helgen att nej, det går inte -allergin har blivit värre. Att jag inte har någon fast adress en månad är inget större bekymmer men att Katten inte har det är ett riktigt jäkla bekymmer. I samma veva fick jag ett bud som matchar acceptpriset på lägenheten i Norr.

Det går lite fort mellan svängarna nu kan man säga.

Säsongerna skiftar och jag med dom

Helgen var som sagt fantastisk. Segling i skärgården med en rejäl dos blå himmel, bedårande solnedgångar och klipphäng. Min enda invändning är att det gick för fort. Mitt psyke hade gärna stirrat ut över blått hav, kobbar och skär ett par dagar till.

Så håller det på och kallas för livet

Efter en fantastisk helg kommer jag hem alldeles för sent, alldeles för smutsig för att inte genast hoppa i duschen och alldeles för himla trött för att dels ta tag i det och dels för hålla alla oklara detaljer om oklara saker som jag gör mitt bästa för att inte tänka på ur huvudet. Det är för mycket nu som ligger i andras händer för att jag ska vara bekväm med det. Hur oorganiserad jag än kan se ut utifrån så tycker jag förbannat illa om att inte ha kontroll på det mesta från lösa detaljer så som vart jag ska bo från och med nästa vecka till vad som rör sig i bröstet och just nu har jag inte koll på något av det. Önskar intensivt att jag inte behövde jobba imorgon, vuxenansiktet känns långt bort nu och det enda jag vill göra är att lyssna på Krunegård och Lasse och strunta i flyttar, oklara människor och morgondagar. I plural. Alltihop.

Ice ice baby

Min eventuella hemlöshet verkar ha gett med sig. En vecka innan jag måste flytta tror jag att jag kan ha en lägenhet i Fredhäll från första september . Det hela är lite oklart och sköts via mail från Tobago och jag har inte ens sett lägenheten. Mindre skumt än det låter faktiskt. Så, jag är alltså bara hemlös i Augusti (tror jag) men det är ju varmt då? Och jag har dessutom massa fina vänner så Katten får flytta till mina gudbarn med parenteser och jag hänger nog helt enkelt med honom. Eller nåt, oklart. Vad det gäller mina möbler så överväger jag helt enkelt att bara lägga ut rubbet på Blocket. Hatar grejer (läs: hatar att flytta grejer). Och resten får helt enkelt bara lösa sig. Att försöka bo i den här stan är inget för den nervsvaga.

Just i detta nu är någon och tittar på lägenheten i Norr men den punkten känns inte lika akut längre, att köpa en lägenhet i Stockholm innan juli är slut känns överdrivet snabbfotat även för mig. Klart det vore bra om den blir såld snart men det är skönt att inte behöva acceptera vilket skräpbud som helst bara för att få bort den.

Tomheten

Roomie spenderar veckan i sin hemstad och ikväll körde jag ut Katten på helgkollo i förorten för att jag själv ska ägna helgen åt segling i skärgården. Fint så men fy vad tomt det är hemma utan den där lilla (eh, allt är relativt. Han är mindre än dom flesta hundar allafall) kurrande, mat-tiggande hårbollen som snor sig kring mina fötter så jag snavar. Ibland tycker jag hela husdjursgrejen är jobbig pga planering och hela ansvarsgrejen. Andra gånger får jag panikångest när jag tänker att han faktiskt är 10 år gammal nu och inte kommer finnas alltid jämt.

En rakt igenom deprimerande förmiddag

Mannen före mig i rulltrappan upp från tuben snavar och faller huvudstupa, fastnar liksom på tvären innan någon slår på nödbromsen och vad är grejen med att att det här händer så ofta, att folk trillar och slår sig mitt framför mina fötter? Någon ringer ambulans för han ser helt utslagen ut, sekunderna senare sitter han upp och jag ser på en gång att han är en av dom som dricker för att han måste, inte för att det är gott. Huvudet har nog klarat sig bra ändå men jag hittar en skrynklig servett till handen som blöder och han tittar på mig och säger att jag är snäll och cancern tog hans dotter, förstår jag? Jag säger oj och hur gick det med huvudet du och ambulansfolket kommer och jag går vidare. Två timmar senare står jag på Systembolaget Folkungagatan med uppdrag: "Två BiB rött!" och en kvinna sitter mellan två bilar och kissar med byxorna vid anklarna utanför fönstret då jag betalar. Tidsklipp: nu och jag sätter mig på en ledig bänk i gamla stan och väntar på mitt lunchsällskap och, naturligtvis tar det inte många sekunder innan någon sätter sig bredvid pyyys öppnar silvrig burk med STARKÖL i tryckbokstäver och jag vill resa mig men hatar det där demonstrativa som blir i gesten så jag sitter kvar och knattrarknattrar på iphonen och åh, har jag sagt att jag är bakfull?

Vad sa du att han hette sa du?

Ögonblicket när jag och en av mina roligaste kompisar upptäcker, 2åetthalvtårsenare, att vi under samma vecka, samma DAG har fått ungefär samma mail från samma kille där han har ungefär samma (men ändå helt olika?) urskuldrande historia?

Sjukt kul. Speciellt med tanke på att jag och min kompis inte kände varandra då. OCH bodde grannar. Ovetandes. Det där med att "men Stockholm är ju så stort?". Jag tror vi kan släppa det nu faktiskt.

Me heart you swedish summer!

Har pratat lite löst med en vän om att ställa in en veckas sommarsemester och ägna den åt en vintervecka utomlands istället. Tror jag precis spikade det.

Kort litet utbrott

Men vem gjorde sönder vädret? Och vem har fyllt med mina tre garderober till brädden med fula, illasittande och daterade kläder? Och när vi ändå är på't, kan inte nån förhelvete sänka värmen i t-banan, effekten av massa blöta folk i trettio graders värme blir sjukt obehaglig. Jag hade gärna cyklat istället MEN DET REGNAR JU HELA JÄKLA TIDEN?
Med vänlig hälsning, inte helt tillfreds -81

Mattehjärtat

Vid förra inlägget sken solen, en timma innan det öste det ner. Nu är det blixtar och dunder å det grövsta. Min stackars Katten. Jag bara vet att han ligger skakis under sängen men dom megastora pundarpupiller han får när han blir rädd. Får man ta VAÅK, vård av åskrädd katt och åka hem och hålla sitt lilla fega djur i famnen?

Yllesocka+bikini

Stughäng i Sörmland står på helgagendan och i min lilla väska ligger nu en kombination av raggsockor, bikini och allt däremellan. Klaga på vädret har man ju som bekant inte mycket för men det minsta man kan begära är väl åtminstone att det ska bestämma sig? Nu känns det lite som jorden runt på 8 timmar och plötsligt kräver nån natt borta packning för en vecka.

Flickan som utvecklade gälar

Hade bokat såväl lunch som middag med olika vänner idag och lämnat restaurangvalet i deras händer. Resultat: lunch på Råkultur, middag på Barbro (2 x asiatiskt). Sicken tur att jag åt sushi till lunch igår. Och gillar rå fisk.

/mamma kines, pappa japan, lyckliga lilla barn.

Oklart

Det här KAN vara hysteriskt roligt. Det kan även vara så att jag är en övertrött röra som har ägnat tjugo minuter åt att skratta högt åt det. Det är oklart och mitt omdöme idag är jag den sista att lita på men kolla själva vet jag.

Semester?

Jag ska jobba i tre veckor till för att sedan vara ledig två men jag funderar helt allvarligt på att bara ställa in den och spara dom veckorna till vintern istället. Får man göra så? "Nej, jag ångrar mig, jag tänker jobba istället"? Känns helt poänglöst att ha semester när hela ändå kommer gå åt till att flytta, oklart vart, och förhoppningsvis åka upp till Norr och tömma den lägenheten. Det pendlar mellan det eller att ta in på pensionat nånstans längs Norrlandskusten. Gärna någonstans med sjukt dålig mobiltäckning och väldigt långt från verkligheten.

Tillbaka till verkligheten

Kan i ren desperation och trötthet ha gjort mitt livs fickparkering när jag kom tillbaka till Stockholm igår kväll. En (halv) plats direkt utanför dörren i ett kvarter till brädden fyllt av bilar släpper man inte hur som helst i mitt skick och med den mängden packning jag hade lyckats klämma in. Det är skönt att vara hemma. Att vara tillbaka i verkligheten med vad det innebär av att försöka jobba i semestertider, lägenhetselände och ett privatliv i lätt gungning däremot vet jag inte om jag ger så mycket för.

Va?

Då -när man är så kissnödig att det inte längre finns ett val- när Thin Lizzy tar sin gubbrock till helt nya ljudnivåer och man sitter där inne på bajamajan som i praktiken är en jävligt omysig resonanslåda, då är man ganska glad över att man får betalt för att vara på festival. Det är man ju. Det vore ju dumt att betala för att bli hörselskadad och traumatiserad på samma gång.

Deppigt

Lilla dockskåpet är farligt nära att gå över min (låtsas-)budget nu. Fan.

twentyfour little hours

Igår vid den här tiden var jag så rastlös på ett dåligt sätt, grinig och less att jag gick ut genom dörren, satte mig på cykeln och bara cyklade. I 2,5 mil. Två-komma-fem-mil. Tjugofem kilometer ilska med arghård hiphop i lurarna. Sen gick jag hem och ursinnesstädade hela lägenheten till den grad att jag skrämde såväl roomie som katt. Jag behövde rasa av mig för att ens drömma om att kunna somna.

Idag har jag lite ont i låren, en ren lägenhet och är glad. Tre bra möten på jobbet, varav ett ligger inte bara utom mina arbetsuppgifter utan även utanför mitt kompetensområde och det var så himla skoj att göra nåt helt annat och nytt och känna att det hela var lyckat och roligt. Såna här dagar minns jag varför jag gärna ville jobba i ett ungt företag där alla måste göra mycket, även om det inte är riktigt vad som står på visitkortet. Det har varit rätt jobbigt några gånger men nu -när jag är i nåt form av stim som även visar sig på papper och möjliggör dockskåpsplanerna- är det så himla roligt. Mitt bud står sig ett par timmar senare men jag är rätt säker på att det kommer hända saker efter visning nr två imorgon men vem vet, det kanske faktiskt går vägen? Nu ska jag cykla mig iväg till lite mat, kompisar och vin. Livet va? Bra grej.

Monopolpengar

Jag kommer ihåg när jag skulle låna pengar för att köpa lägenheten i Norr och hade dödsångest för en summa som i dagsläget är lite gulligt komisk. Totalsumman där är nästan i närheten av handpenningen här men någonstans börjar det hela kännas på låtsas. Anyway, kan vi hålla tummarna för att det lilla dockskåp jag är beredd att skuldsätta mig upp över öronen för inte drar iväg till fantasisummor nu? Det vore så himla skönt att slippa bli bostadslös lagom till semestern.

Okejrå

Dom är ju rätt gulliga när dom klättrar upp på en i solstolen och ba *poff* tuppar av.

Radhusskräck

Sent igår när jag åkte hem berättade taxichauffören för mig att någon hade blivit knivskuren längre ner på min gata samma kväll. Oj vad hemskt sa jag och glömde bort det lika fort. Jag promenerar eller cyklarglatt hem mitt i nätterna i stan och var och varannan natt händer det saker men av någon anledning är jag väldigt, väldigt sällan rädd. Nyss hoppade jag en meter i soffan pga duns på altanen -en katt- och jag är i världens sömnigaste radhusområde. Den här tystnaden? Läskig.

Confessions of a cold, cold livmoder

Jag har alltid sagt att jag vill ha barn. Sen. Jag känner fortfarande att det där "sen" är hyggligt avlägset och med handen mot hjärtat -jag tycker inte barn är så värst skojiga. Visst är dom söta och det kan vara lattjo att leka en stund och lyssna på dom när dom surrar men i slutet av dagen är jag tvärnöjd med att återgå till mitt förvuxna tonårsliv med sena drinkar, cykelturer mitt i nätterna och tv-serier i sängen en hel regnig dag.

Ikväll är jag barnvakt till mina två gudisar. Den lille tuppade av som ett ljus men treåringen krävde tre sagor innan ögonlocken började vippa och sen kom det där lilla korta ögonblicket när jag faktiskt för en sekund kände livmodern darra till när hon halvt i sömnen drar min hand mot sin kind och borrar in ansiktet i min handflata och suckar nöjt samtidigt som hon stryker sin lilla hand mot mina fingrar. Nu, en halvtimme senare har jag konstaterat att tv-utbudet är katastrofalt på helgkvällar och livmodersbutiken är återigen igenbommad. Små doser av det här är allt jag behöver. Sen är fortfarande en bit bort.

Saker som krossar mitt hjärta

Åh. Alltså. Lilla envisa dumma tanten som inte ens kan gå med huvudet ovan knäna (??!!) och sura arga tanten som kan men inte vill för hon vill dansa dansband ensam i köket och vila på köksoffan. Jag går sönder av det här. Och hejar på tant ett i hjärtat men kan väl motvilligt tycka att tant två ha en poäng (men ändå ba skärp dig, kolla söta kossorna och fina tanten som vägrar ge sig och vad ska hon göra då, dö? Då kan du gott dansa där själv, surhagga).

Förlåt. Tanter och djur. Svag för bägge. Kan inte riktigt hantera det.

Hälsohelg

Skölja ner dubbelalvedon med kaffe och knöla in en sent påtänkt champagne i frysen. Känns sunt.

Fråga?

Har man blivit helt skadad när man på riktigt överväger att bjuda enåenhalvmiljon kronor för en lägenhet man egentligen inte vill ha med fult kök bara för att den är "billig" och ligger hyfsat till? Jag kämpar rätt mycket med mig själv nu i frågan om vad jag ska offra, kvadratmeter eller område jag faktiskt vill bo i. Kan inte bestämma mig för om jag är för gammal för att bo på 25 kvm i närheten av verkligheten eller för ung för att pallra mig ut till fula köksluckor i "lummig grönska" (läs fotbollsplan på baksidan) på Stora Essingen?

Spegel spegel i phånen där

Sak som roar mig: människor som i ungefär samma minut ondgör sig över andra människor som pepprar ut bilder på sina egna ansikten och sen pepprar ut bilder på sitt eget ansikte. Samtidigt. Och är över tolv år gamla.

När andra säger det bättre

Att Anja har klivit ur den officiella hemlis hon har levt i i åratal är såklart stort och modigt för henne personligen. Men jag kan inte låta bli att tycka att Ronnie Sandahl slår huvudet lite på spiken här.

Hemkomst

Stockholm söndag förmiddag efter midsommar. Att kalla det ödestad är att ta i, någon rör sig faktiskt ute. Men när det finns åtminstone fyra lediga platser att ställa bilen på gatan hemma undrar man ju lite om det inte ändå har gått ett gaslarm man är den enda som är ovetande om. Jag har aldrig sett en parkering vara ledig längre än en minut här.

Midsommar 2.0

Skärgårdsö. Traktor. Flakmoppe. Uppdukat traktorflak. Lekar. Vinglig färd på traktorflak. Kompisar. Blommor. Brasa. Sillar, nubbar och söndergrillat kött. Nån stackars jordgubbe. Skottkärra. Hittade till och med en ponny att ta en tur på, barfota i shorts mitt i natten. Ny vinglig färd, nu på släp efter fyrhjuling. Och då jobbade jag ändå fram till 17. Ganska bra jobbat om jag får säga det själv.

Blodvite

När jag var liten sköt ibland bönderna en skata och hängde upp som varnande exempel för dom andra skatorna hur det kunde gå. Funkar icke på myggor. Jag har samlat en hel liten hög nu and they keep coming. Mycket svårt att fota en liten hög döda myggor på ett mörkt bord visade det sig.

När världen är fin

Det kan vara en bra idé att vänta med mascaran tills efter länken. Just saying.

/randig

Girls (will be girls)

Eftersom jag helt sonika prioriterade bort sömn i natt för viktigare saker så är jag en smula trött idag. Det gör inte så himla mycket för jag fick ett infall att börja se den där nya serien alla pratar om, Girls. Skämsrysningarna? Inte att leka med. Men så himla bra. Skrattade nyss så högt att Katten sprang och gömde sig under sängen.

Sundsvall, Sundsvall gamle vän

Ringer mäklare som jag aldrig träffat. Berättar att hyresgästen är utomlands. Hon bara "jag vet, jag känner ju blabla som är kompis med blabla". Jag behövde egentligen ingen påminnelse om varför jag inte bor där längre men där kom det en ändå, helt gratis.

Stockholm i mitt hjärta

Man kan få höra ibland att Stockholm ska vara hårt, cyniskt och kallt. Och det kanske det kan vara ibland men jag blir gång på gång förvånad över all finhet här. Skulle precis köpa med mig fika på väg till en middag och när jag ska betala tar dom inte kort. Och han i kassan bara ler och säger "bor du nära? men kom in och betala imorgon, inga problem". Han har aldrig sett mig förut. Jag är ett stenkast från turistströmmen på Drottninggatan. Fint.

Temadag

Hela lördagen gick åt till att äta god mat, hänga med bra personer och dricka vin. Mkt bra lördagstema får man nog säga.