Vaknade glad och lugn. Hade inte förväntat mig det. Och sen blev jag full i skratt. Internet har verkligen sina roliga sidor trots allt.
Och på tal om allt det där hemma men inte hemma. Blev nästan lite tårögd däruppe i norr när det slog mig att folk saknar mig, att dom blir så glada att se mig, nära som halvbekanta. Kramar och samtal som tar vid och hakar i på en gång. Hur mycket kärlek som helst.
Och så kommer jag tillbaka hit och telefonen piper och det är samma sak, fast jag knappt varit borta. Backgammon, skratt och kaffe efter min praktik (där jag förövrigt fick spykänslor av nervositet när vi sitter och pratar och provar vin för att min handledare vill kolla läget och Erik Lallerstedt plötsligt sätter sig och lyssnar på alltihop. Hej pressen) och kramar och massa mer kärlek.
Känner mig lite som en frustrerad border collie med fårskocken hopplöst utspridd. Vill samla ihop alla fina på samma ställe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar