Vad vitt det blev!

Man kan ju tycka att det känns orimligt att jobba långt in på småtimmarna två nätter i rad och ändå knappt vara halvvägs när slutresultatet ändå mest är att likna vid..ingenting. Men att få rum som inte har fått någon  kärlek men rejält med stryk i åratal att bli slätt vita är ingen lek visade det sig. Man måste liksom börja med att förstöra dom helt.

Eller som livet ser ut just nu. Sova-jobba-riva-sova-jobba-spackla-sova-jobba-måla osv upprepa i all evighet amen. 

Saker jag har svårt att ta på allvar

Elallergi. När en terapitant en gång bad mig slå av min mobil och inte bara ha den på ljudlös pga känslighet för el kände jag lite att vår relation var körd. Hur knäpp jag än är var hon uppenbarligen knäppare.

Svensk gangstarap. Sluta grina liksom, ni bor inte i Compton även om ni tror att det känns så. Men lyssna på Mats Nileskärs avsnitt av P3 Soul med Kartellen ändå, det är rätt bra även om jag fortfarande inte helt kan släppa att dom skulle kunna kamma ihop sig lite istället för att sitta och skryta om värdedepårån. Och sen kan man lyssna på avsnitten med Bobby Womack och grina lite för att det ändå är på riktigt.

Tunnelbanans blå linje. Jag vet inte exakt varför, förutom det uppenbara att den ligger en mil ner i jorden och inte går till några bra ställen, men varje gång jag måste åka den känns det odefinierat fånigt.

Så, det var bara det jag hade på hjärtat.

Åh! (...äh)

 Alltså. Hur mycket kommer jag egentligen ångra mig över att jag med stor sannolikhet inte kommer vara på WoW (igen)? Det har gått två år sedan jag lät bli att åka på Prince och jag är fortfarande inte över det.

Uppsidorna

Idag, när bilen tvärdog och inte startade alls, ca 45 minuter efter att jag hade hämtat den på verkstaden, så dog den inte på motorvägen. Den dog på en liten tvärgata på söder där Erik Haag och Lotta Lundgren stod med strålkastare och kameror. Mer Historieätarna alltså. Och mindre livsfarligt än motorvägen. 

Plus häromdagen stod tre tatuerade män i arbetskläder i mitt kök och drack saft och diskuterade saker jag inte förstår och det blir nog ett nytt kök ändå. Det kommer inte bli många nya skor shoppade i sommar, det står klart men ändå, det kanske trots allt blir ordning här snart. Och sovrummet är klart i den bemärkelsen att tusen lager tapet från stenåldern är rivna och allt är slätt-slätt och vitt-vitt. Väldigt vilsamt. Och redo för saker på väggarna som inte enbart hänger där för att dölja hålen och skavankerna i tapeten. 

Prata om det?

Hej karma! 

Det börjar bli ganska tydligt att jag har gjort något rätt jävla oförlåtlig men eftersom jag inte vet vad det är så kan vi kanske prata om det istället för att allt ska gå dåligt/jobbigt/inte alls exakt hela tiden? För du vet när bilen brakar två gånger på två veckor, jag stressar runt i menlösa cirklar tills jag knappt kan andas utan att uppnå just nånting alls och det i allmänhet känns som att något väldigt tungt pressar hårdare och hårdare på bröstet tills jag helt enkelt sätter mig ner och storgrinar på jobbet, vilket är sånt jag helt enkelt inte gör, så får det räcka. Så säg bara. Ska jag ge mer pengar till tiggarna utanför kontoret? Adoptera en hemlös katt? Volontärjobba för något behjärtansvärt på fritiden? Ge mig nåt produktivt bara så kan vi reda ut det här, ok? 

Jinx

På vägen hit i fredags gick kylarsystemet sönder på mammas bil. Samma bil dom tog ut från service tre dagar innan. Dom fick lämna den i Nyköping och ta hyrbil hit. Igår tog mamma tåget hem och nyss vinkade jag hejdå till hennes man och hyrbilen.

Nu sitter jag i min egen jobbil och väntar på assistans för den startar inte. Bara så. Nej. Vill inte. Tänker inte. Jag parkerade den här för 12 timmar sedan och nu har den gett upp. Och nej, det är inte batteriet. Och ja, jag har tankat.

Är det för mycket begärt med en helt vanlig vecka där absolut ingenting alls händer? 

Nerverna

Jag är oerhört tacksam över att mamma och hennes man är här och hjälper till. Men att tömma sovrummet i en tvåa på 50kvm och sen göra byggarbetsplats av det i samma lägenhet där alla grejer, 4 personer, färghinkar, slipmaskiner, stegar och en katt sen ska samsas i 3 dygn? 

Sådär. 

På tisdag. Då är rummet klart, allt folk väck och det är bara jag och katten och ett nyrenoverat sovrum. Mmm, tisdag.