tisdag 30 november 2010

Day 14 – What you wore today

Igen?

Dubbla tights, två linnen under en typ tunika, tunt stickad tröja, kofta, raggsockar och halsduk. Michelin-style.

Skaune

Ska det verkligen vara femton minusgrader här?

måndag 29 november 2010

Saida

"Jag är helt säker på att jag kommer få dela hytt med nån snarkande gubbe, kommer ligga vaken tills minuterna innan vi ska av i Helsingborg, missa anslutningen och komma sent, och sur, till Båstad."


Bortsett från att gubben säkert inte var över trettio så var det här exakt helt rätt. 
Tänka sig.


Ps, vi åkte buss också. ds.

Re: Gör om, gör rätt

Skickade jag precis.
Och nu tänker jag tamejtusan göra natt.

Nej

Det här med nattåg. Vi försöker undvika det i fortsättningen tror jag.

söndag 28 november 2010

Midnight train...till Båstad

Klasskamraten som brukar köra ner till Båstad kan inte åka den här gången. Tänkte ta Fia Fiesta och köra själv men efter att ha tittat på väderleksprognosen och läst tidningarna den senaste veckan om långtradare som har blåst av vägen jag i såna fall skulle köra fick det bli tåg. Hon är fin Fia men nån direkt tungviktare på vinterväg är hon inte.

Så, nattåg alltså.
Sovhytt.
Jag har onda aningar om det här.

Eftersom min andra klasskamrat är av manlig modell fick det bli en mix-vagn. Jag är helt säker på att jag kommer få dela hytt med nån snarkande gubbe, kommer ligga vaken tills minuterna innan vi ska av i Helsingborg, missa anslutningen och komma sent, och sur, till Båstad. Av erfarenhet sen tidigare tillfällen så vet jag att om det är nån som hör sin väckarklocka sämre än vad jag gör så är det min klasskamrat, Drivan har tunna väggar och sist var det HANS klocka som väckte mig från rummet bredvid. Lustigt eftersom min egen placerad 20cm från mitt öra inte lyckades med detsamma.

Day 13 – Your week

Den som var eller den som kommer? Vi tar den som var, mina veckor blir ju ändå sällan som jag förutspår.

I måndags pluggades det en smula, storstädades, tvättades och sen kaffehäng med backgammon.
Tisdagen bestod av några timmars läsande, några timmars jobb och ganska många timmar häng. Chet Baker blir aldrig densamma i mina öron.
Onsdag var lika delar plugg, jobb, sömn.
Torsdagen...minns inte vad jag gjorde på dan riktigt..läste säkert lite, gick till jobbet och sen en liten AW med A.
Fredagen gick till lunchning, liten minishopping och jobb. Raka spåret i säng.
Igår bars det ju saker i det oändliga på en catering, åkte hem till D och lagade mat. Vin och surr tills öronen blödde och klockan var alldeles för mycket för att orka gå ut.

Idag borde jag verkligen ha pluggat men jag har istället spenderat dagen med att ofokuserat prata i telefon, virra omkring och spela Angry Birds på mobilen. Ska alldeles strax inleda ett duscha-packa-plugga-ryck innan jag ska möta upp en klasskamrat på centralen för nattåget till Båstad och sista skoltillfället på den här sidan nyår.

lördag 27 november 2010

Somliga går till gymet, andra går till jobbet

Dubbelt porslin, dubbla glas och bestick + mat för 50 personer. 5 trappor utan hiss. Jag tror jag kan hoppa över gymet den här veckan.

(för annars hade jag gjort det. verkligen. lovar. tummis.)

Lårmusklerna darrar så mycket att jag utgjorde en större trafikfara än vanligt och den vanliga blyfoten darrade mest men nu är jag åter på min trygga ö.

Omsvidning för middag med två finfina pojkar och sen kanske en liten utgång. Finfin lördag.

Fula ord

Lämnar ön för en catering på Östermalm. Hinner inte mer än felparkera innan jag blir jagad av lapplisor. Lyfter ut mat och porslin för 50 personer. Felparkerar om. Upptäcker att hissen är trasig. Bär allt 5 trappor upp.

Mitt leende kan möjligtvis te sig en smula ansträngt.

Och min lägenhet skulle ledigt rymmas i köket på den lägenh..förlåt, våningen.

fredag 26 november 2010

Kyla

Kallt idag. Utanför och innanför. Lång, lång skållhet dusch spolade bort det värsta men likväl, den här dagen får gärna svischa förbi och bli imorgon ganska fort.

Day 12 – What’s in your bag

Kollegeblock och skolböcker.
Pennor
Lypsyl och läppglans
Nycklar
Min lilla börs
Hörlurar till phånen.
Tågbiljetter
Vinöppnare
En roman. "Allt är upplyst" av Jonathan Safran Foer
Bottensats av allmänt junk, kvitton, mynt, gem, tuggummin, tändare och skräp.

Inte roligare än så.

torsdag 25 november 2010

Day 11 – Your siblings

Jag har en hel hög syskon åt alla möjliga håll och kanter och i alla möjliga åldrar.

Lotta är äldst och vi är syskon på min pappas sida, från hans första äktenskap. Hon är 15 år äldre än mig och förutom temperament delar vi ett stort hästintresse men sen upphör likheterna. Lotta fick barn tidigt och har hunnit få fyra barn, den äldsta bara några år yngre än mig och han i sin tur fick barn tidigt och hon är alltså till och med farmor! Hon bor i ett litet, underbart, torp på en ö med jämtlandsfår, ankor, höns, hundar, katter, två hästar, en seglingsintresserad karl och den yngsta dottern som ännu inte lämnat boet. Hon spinner sitt eget garn och stickar fantastiska sockar. Hon jobbar som personlig assistent och skor sina egna hästar. Hon har en enorm energi som för ganska många år sen skickade henne rakt in i väggen så nu får hon, och ibland hennes omgivning, påminna henne om att man inte måste göra någonting hela tiden. Hon har liksom jag ärvt pappas humör och envishet. När jag var lill-liten köpte hon en häst efter nåt hästfritt åt, hästen behövde såklart sällis och Glizette, ett stycke 18-årigt b-ponnysto med en hoppkarriär bakom sig fick följa med hem. Glizette blev "min" och på henne lärde jag mig rida, den hårda vägen. Hon uppvisade inget som helst tålamod med felgörningar från min sida och skickade av mig i närmsta dike om jag tog för hårt i en tygel eller sparkade för hårt med mina små fötter. Jag lärde mig rätt fort att sitta kvar och stor kärlek uppstod. Jag spenderade många helger där som barn och Lotta står mig väldigt nära.

Jonas är Lottas lillebror, 13 år äldre än mig. Han är nog den snällaste människa som finns. Inget temprament alls. Nallebjörn. Otroligt lik sin mamma i sättet som jag minns som världens snällaste dam. Till utseendet otroligt lik pappa. Vi har egentligen inget annat än blodsband gemensamt och pratar väl egentligen inte så ofta men jag kommer ihåg från när jag var liten vad jag tyckte han var rolig! Busade, spelade musik för mig och lyfte upp mig och snurrade fort, fort. Nu ses vi oftast på jul och födelsedagar men jag tycker fortfarande lika mycket om honom, och han är fortfarande rolig.

Addis, min storebror på mammas sida. 2 år äldre än mig. Står närmast mig i ålder och den som samtidigt är mest olik. Vi retade ihjäl varandra som barn. Slogs, tävlade om allt men gick inte att hållas åtskilda. När mina föräldrar skildes och flyttade isär bodde han med mamma och jag med pappa. Då upphörde slagsmålen men närheten har bestått. Han är nog den mest ambitiösa människa jag känner rent yrkesmässigt. Revisor. Jobbar mer än nån jag känner. Sambo med radhus och kostymer. Fast hur rolig som helst, vi pratar ofta, ses för sällan. När jag var i Australien bodde han i Sydney och jag bodde med honom en månad där.

Emelie och Edwin, småttingarna. 17 och 15 år gamla och mina yngsta syskon. Dom är födda på precis samma dag med två års mellanrum. Som tonåringar är mest, det är smink och datorer. Tjyvrökningar och utegångsförbud. Stor glädje och full cirkus. Lillasyster är social, fantastiskt vacker och rolig som få men en jäkla strulfia. Lillebror är ruggigt duktig på datorer, musikalisk och lite mer enamvarg och tycker att hans närmsta storasyster är en killtokig fjant.

Så, 5 syskon i ett ålderspann på 30 år varav jag är helsyskon med ingen. Älskar mina syskon, dom är så himla olika och samtidigt är dom så lika den respektive förälder dom kommer ifrån.

onsdag 24 november 2010

Day 10 – What you wore today

Den här tar vi på förhand.


Nu: Stortischa, tights och raggsockar (som jag av den långa högerfoten att döma i vanlig ordning inte har dragit upp ordentligt).
Snart: Fodrad galonjacka i gladaste knallrött och så många stickade tröjor jag får plats med. Mössa. Vantar. Stockholm bju´r på snöstorm.
Sen: Svarta jeans och skjorta, arbetskläder.
Ännu senare: Duntäcke. Och förmodligen raggsockar.

tisdag 23 november 2010

Be careful what you wish for

Snösväng nr fem lämnade visst lite vitt efter sig. Men mest la den en tunn, tunn isskorpa över hela Söder. Efterssom jag tycks ha blivit helt oförmögen att lämna den här ön kan jag inte tala för resten av stan.

Vart man än tittar är det en bilolycka och ett benbrott waiting to happen. Kommer bli förvånad om jag går från jobbet ikväll utan att ha sett minst en krock i fyrvägskorsningen utanför.

Ta det tillbaka

Väckte liv i en gammal aktivitet igår -Spela backgammon i en bar.

Mycket trevlig gammal vana som har varit sorgligt bortglömd alldeles för länge. Lärde en vän grunderna vilket i princip innebar att jag gjorde båda våra drag men hon slog tärningarna själv, två gånger vann jag mot mig själv, en förlorade jag. Sen fick hon fundera själv med exakt samma resultat.

Och vilken publiksport sen, varenda kotte på stället hade snart varit och kikat, kommenterat, presenterat alternativa drag och lagt pannan i djupa veck och innan vi kilade hem hade vi nog lagt grunden för en hel turnering. Kvarterskrogs-häng i sin allra bästa form.

Day 09 - Your Beliefs

Hepp.
Tunga grejer.

Jag vet inte om jag ska vara ärlig. Jag har nån typ av gudstro, mest för att jag inte kan leva med tanken på att jag aldrig mer ska återse älskade som kilat vidare. Och för att det ibland har känts som om jag fått lite hjälp på traven. Och för att det ibland är det enda som finns att ta till. Jag har uppenbarligen nån typ av Karma-tro eftersom jag genast efter fula tankar tänker att "hoppsan, det där var inte bra för karman" men det säger nog mest emot sig själv eftersom mitt stora orosobjekt inte så mycket är dom fula tankarna i sig som min karma. Jag tror på att att allt blir bra i slutändan - för det måste det bli. Jag tror att förändring måste starta i en själv även om jag inte alltid lever som jag tror. Jag tror på att gråta när man måste och skratta så mycket man kan. Jag tror att när man har slutat skratta mer än man gråter är det dags för förändring. Jag tror att när man varken skrattar eller gråter har börjat dö lite.

Jag inte så mycket tror som hoppas att saker händer av ett skäl, att saker som ter sig meningslösa inte är det.

You cant always get what you want but you might get what you need.
(fast helst vill jag ha både och, tack.)

måndag 22 november 2010

Störtflod

Biggest Looser-final.
Vad fina dom har blivit.
Det kommer bli en gråtfest det här.
Måste hämta chips.

Vad det luktar när man kommer in hos mig nu:

Fett-du-flör (eller Fete du Fleur om vi ska vara petnoga), värmeljus och fyra rena tvättmaskiner, exakt så luktar det. Jag har till och med dammtorkat listerna.

Vad gör man inte för att slippa plugga?


15:43

Och det är mörkt ute.
Jag vet inte hur jag ska överleva den här vintern.
Det gör jag faktiskt inte.

Hopp om ljus

Årets fjärde snösväng här på mitt lilla Söder-hörn. I fredags natt kom det säkert 2 centimeter med resultat att taxin jag åkte hem med knappt tog sig fram. Vore ju dumt med vinterdäck i Sverige i november liksom.

Vore mysigt om det kunde ligga kvar nu, det kompakta mörkret i november gör sig bättre med lite vitt till.

söndag 21 november 2010

Day 08 -A moment

Tidig, tidig morgon februari 09. Står utanför Arlanda efter 36 timmars flygresa. Det är sol, nån minusgrad och lite snö. Jag har alldeles för lite kläder på mig, hemma igen efter 5 månader i Australien. Jag har landat lite tidigare än beräknat och min mobiltelefon funkar inte. Nervös, glad, jetlagad, lite skraj och med en fundering på om jag inte är riktigt klok står jag och huttrar, vänd åt fel håll.

En hand på min axel, en dunjacka, en kyss och en kram som aldrig ville ta slut.

I retroperspektiv ganska sorgligt. Men jag glömmer det inte.

lördag 20 november 2010

Last night a DJ saved my life

Jag hade galet roligt igår kväll. Jag sjöng mig hes, hade blossande kinder och skrattade massor.

Och fick betalt under tiden.
Ibland har jag världens bästa jobb.

Day 07 – Your best friend

Jag är nog väldigt lyckligt lottad här för jag har flera stycken. Precis som allt annat i mitt liv är dom ganska utspridda och umgås inte direkt med varandra även om dom är bekanta.

Jag har hon jag träffade när jag var femton, hon vars dotter är min guddotter.
Jag har hon jag träffade på krogen för kanske åtta år sen, hon som ifrågasatte att mitt hår var mitt (det är det).
Jag har han jag träffade en svinkall vinter med tidiga morgnar och ett helt gäng livskriser.
Jag har hon jag jobbat med och bott lite med när jag sålde bilen, hyrde ut lägenheten och åkte till andra sidan jorden.

Den enda som bor nära mig nu är han med dom kalla morgnarna och hon med guddottern, dom andra två är norröver. Dom är väldigt olika varandra och lever helt olika liv, vissa har barn, en har hästar, tre bor i hus, en har en rödhårig tvilling, en har en syster som jag också tycker väldigt mycket om. Dom är väldigt olika varandra men dom har förutom mig alla gemensamt att dom är kloka, varma och har lite sjuk humor.

Det är just nu inte dom personer jag hänger som mest med, mest av utspriddhetsskäl men även lite av väldigt olika tider men det är dom jag pratar mest med och kan berätta precis vad som helst för. Högt som lågt. Och hon älskar dom alla.

torsdag 18 november 2010

Är det här den typen av stress som bara drabbar gamla människor?

Det ligger så mycket nya dokumentärer ute på Svt Play nu att jag får lite panik och inte vet vart jag ska börja.

Day 06 – Your day

..har inte varit av det intressanta slaget. Om man inte börjar räkna den efter kl oo.oo i natt det vill säga. Då drack jag vin med trevligt sällskap.

Idag har morgonen gått åt till att vara lite bakfull, mittenpartiet till "plugg" (tomt stirrande och en oförmåga att förstå hela meningar) och kvällen till jobb.

Det mest spännande som har hänt var nog att jag köpte den största kanelbulle jag nånsin sett, jag åt inte ens upp mer än hälften. Självklart mittenpartiet, det godaste.

Ajaj

Tror inte det här har med grubblet att göra. Faktum är att jag är tämligen övertygad om att det har med vin, bubbel och järn att göra. Förbaskat onödigt.

Alvedon. Jag skulle betala väldigt bra för en Alvedon just nu.

Slowmotion

Den här dan är inte alls som den borde. Jag borde verkligen, V-E-R-K-L-I-G-E-N sitta med näsan djupt ner i Spaniens vinlagar och annat i den linjen. Istället skrotar jag runt, läser bloggar, fejsbookar och pratar i telefon. Mellan grubbelattackerna. Det är mycket grubbel nu och jag är innerligt less på det. Skulle verkligen vilja hitta off-knappen men så funkar det ju inte. Eller jag funkar inte så i alla fall.

I ett försök igår fick det bli en spontanutgång med 10-kilos handväska full med skolböcker och dator efter jobbet igår. Så paus-knappen hittade jag i alla fall, alltid något antar jag. Till föga nytta just nu.

onsdag 17 november 2010

Det här däremot

..hade jag kunnat skrivit. Men det gjorde jag inte. Det gjorde Popmorsan.

Day 05 – Your definition of love

Oj.

Ok. Jag kan på rak arm och på en sekund komma på åtminstone en handfull personer, som jag inte har blodsband till, som jag utan en sekunds tvekan skulle donera en njure eller annat vitalt organ till om det behövdes. Det är nog kärlek.

(Märkte ni vad smidigt jag undgick vad frågan egentligen handlade om? Jag borde bli politiker.)

tisdag 16 november 2010

Day 04 – What you ate today

Kaffe. Wallenbergare. Kaffe. Kaffe.Kaffe. Chokladfondant. Kaffe. Macka. Kaffe.

Orka. Sjukt tråkig fråga.

Jag körde nästan över Lassie

Imorse när jag med sömngrusiga ögon och en alldeles för stor bil försöka tråckla mig in baklänges mellan ambulanser och lastbilar utanför Clarion höll jag på att backa över han från idol, han rocker-fördetta-knarkisen. Han lyssnade på musik och jag höll på med cateringen från helvetet.

Och nu undrar jag lite, ligger han bra till? Är han duktig? Eller hade jag gjort världen, och honom, en tjänst genom att sälla honom till skaran av för tidigt döda rockstjärnor?

måndag 15 november 2010

Killtidning vs tjejtidning

Läser Jonas Crambys och Fredrik Backmans blogg -skrattar så jag gråter.
Läser valfri tjejtidning/blogg -vill köpa massa saker jag inte har råd med och tycker helt allvarligt att en släng anorexia verkar som en bra idé.

Killtidning - Tjejtidning: 1-0

Hata förnumstiga ordspråk

Det finns visst dåligt väder. Skitdåligt.

/dyngsur och genomfrusen

Livet

Jag har via fejjan förstått att en väninna till mig, en tjej som jag en gång var ganska nära förr men som jag inte har så jättemycket kontakt med längre, har råkat ut för nåt hemskt. Tvekade en stund innan jag skrev ett "jag tänker på dig"-mess. Vi har ingen direkt nära kontakt längre och jag fick den där fåniga jag-vill-inte-tränga-mig-på-känslan.

Nån halvtimme senare ringer hon mig. Från Umeå, där hennes lilla dotter behandlas med cellgifter. Det var ett fint samtal, prognosen är god och hon hade hopp och lugn i rösten medans jag var den som kämpade för att inte gråta med en stor iskall klump i magen. Jag visste inte vad jag skulle säga, vet fortfarande inte men jag är glad att jag inte följde min impuls att inte störa och det var hon med.

Svårt att somna igår efter samtalet. Känner fortfarande att det ligger där strax under skinnet. Vi är så himla små.

Day 03 – Your parents


They fuck you up, your mum and dad.
They may not mean to, but they do.
They fill you with the faults they had
And add some extra, just for you.
/Philip Larkin
Jahapp. Den här var nog svårast hittills. Svårt att skriva om andra människor och kanske mest folk som man omöjligtvis kanse ens lite objektivt. Det känns bara konstigt så jag tror vi nöjer oss med att jag älskar dom väldigt mycket. Mamma bor på 
västkusten och henne pratar jag med i telefon nästan varje dag. Pappa bor i himlen och han pratar jag nog också lite med
nästan varje dag, fast tyst i mitt huvud.

söndag 14 november 2010

Motsägelsefull

Å ena sidan har jag på sistone haft lust att mer eller mindre göra slut med internet. Inskränka min närvaro till Svt play och Grey's-gloende. Å andra har jag tydligen fått årtiondets blogglust.

Day 02 – Your first love

Andreas. Jag var 2 å ett halvt. Han var tre. Vi var fullkomligt oskiljaktiga på dagis. Hade lika stora framtänder tills jag tappade en framtand, slog ut den andra och inte hade några alls i nåt år. Vi gick på ett ganska litet dagis och när vi slutade fick alla en liten bok med foton, texter och kommentarer från våra fröknar. Andreas är en ganska stor bit av min bok. Dom skriver att jag blev arg som ett bi och grät otröstligt  dom dagar Andreas blev hämtad tidigare än mig. Jag tvivlar inte på det även om jag inte minns det. Jag minns fortfarande att jag kände något som måste ha liknat sorg när han började skolan och jag var kvar på dagis.

Men det var nog inte den typen av kärlek som efterfrågades. Jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag ska räkna som min första kärlek? Första "nu är vi ihop" eller första gången det faktiskt kändes som om hjärtat skulle gå i småbitar?

Men ok..nån gång i högstadiet, höstterminen i åttan tror jag, blev jag "ihop"med en kille som nog kan betraktas som min första kärlek. Han var ett år äldre och en halvmeter längre än mig. Vi betedde oss lite som två bläckfiskar och första gången jag gjorde slut, på telefon givetvis, fick han sin mamma att skjutsa honom till en nattöppen mack och köpte mackrosor som han sen stod utanför mitt fönster med. Jag tyckte det var så romantiskt att vi blev ihop igen, jag torkade rosorna och hade på mitt rum nån månad, hängandes bredvid Kurt Cobain-affischen, tills jag blev kär i hans kompis. End of story. Vi hängde ihop i ett år ungefär.

Och Stockholm må vara..

..novembergrått.


Men jag har stans gladaste jacka.

Söndag

Day 01 – Introduce yourself

Men fan. Det blev ju svårt på en gång.

Eh ok. Jag är 29 år. Tjej, om nån undrade eller inte visste. Jag har bott i en mellanstor stad norröver i nästan hela mitt liv men flyttade till Stockholm i våras. Vilket jag aldrig trodde att jag skulle göra. Men jag gillar´t även om jag har funderat på vad jag sysslar med några gånger. Jag jobbar på krogen, har alltid gjort. Jag började ganska nyss plugga jämte jobbet, men inom samma område och minimerade med det min fritid (eller maximerade antal timmar när jag gör nåt annat än jobbar/pluggar och har dåligt samvete) med ungefär hundra procent.

Jag har precis som alla andra en stor mängd mer eller mindre smickrande personlighetsdrag. Jag vill gärna tro att jag är snäll. Och det är jag nog också. Men samtidigt kan jag vara både långsur, tjurskallig och totalt oresonlig. Jag dömer folk, eller tror mig veta vilka dom är iaf, väldig fort, typ en halv millisekund efter jag träffat dom. Jag har ofta fel. Ändrar mig ofta. Och gärna.

Jag är väldigt känslosam. Skrattar mycket, gråter ofta, blir jättearg eller jätteglad eller jätteledsen och det går fort som fan mellan dessa lägen. Här finns det ingen motpol. Eller bara motpoler, beroende på hur man vill se på det. Jag agerar väldigt ofta i affekt. Det har jag lidit rätt mycket för men å andra sidan så har åren lärt mig att min magkänsla sällan ljuger. Jag önskar ibland att jag var lite kallare, eftertänksammare och kanske i viss mån mer beräknande ibland. Lika ofta tänker jag att jag avskyr sånt folk. Dom kalla och beräknande alltså. Min mamma brukar med något uppgivet i rösten säga att nåt gick fel i magen med mig för mina känslor hamnade utanpå kroppen istället för inne i den. Jag kan vara norra Europas sämsta skådespelerska/lögnare. Med det inte sagt att jag inte försöker ibland.

Jag älskar djur. Mitt liv har kantats av mängder med djur i olika former. Mest hästar och katter men även majsormar, kaniner, guldhamstrar, möss och vandrande pinnar har varit inblandade. Och några till. Jag red hela min uppväxt och var en sån där lyllo-unge med egen ponny. Jag la av när jag var 17 och tog upp det igen mellan jag var 22-26 och köpte under den perioden två hästar men hade episk otur med skador. Nu rider jag när jag får chansen.

Jag har en jättestor, väldigt löst sammanhållen familj med halvsyskon, plastsyskon och sladdisar åt alla håll och kanter. Det skiljer 29 år mellan mitt äldsta och mitt yngsta syskon och dom är överhuvudtaget inte blodsbesläktade med varandra. Min mamma är från Afrika och även jag är född där. Min pappa är (var?) från skåne och är död. Jag älskar dom allihopa.

Jag har efter en obehaglig bilolycka en hoptryckt ryggkota, den ser lite ut som en hopknycklad cola-burk på röntgenbilderna. Jag lider sällan av det men om jag sitter/ligger still för mycket så börjar det värka. Jag är lite rädd för vad som kommer hända med den när jag blir gammal.

Jag knyter väldigt hårt an till människor i mitt liv och har inget jättestort riktigt nära umgänge. Massa bekanta men jag har aldrig varit en "häng-i-gäng-tjej" Jag mår galet dåligt alldeles för lång tid efter separationer och kan nästan dö i panikångest om jag blir ovän med en vän.

Jag tror, vet, att folk jag inte känner så väl ser mig som ganska utåtriktad och social. Och det är jag ibland. När jag inte är blyg och osocial. För det blir jag ibland.

Det där är väl jag det. I urval.

Härmis

Det florerar nån blogglista på massor med bloggar. Jag tycker det är så kul att läsa att jag funsar lite på att skriva själv. Men jag tycker dom verkar lite besvärliga, några av dom. Kanske därför dom är så roliga att läsa. Och det var ett himla bloggande på mig nu. Periodare.

Här är dom iaf, frågorna. En om dan.

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

Tant

Tackade nej till en utgång efter jobbet till förmån för att se Grey´s i sängen och vara pigg nog för en förmiddagspromenad till Moderna imorgon.

Möjligtvis tantigt.
Men skönt.

lördag 13 november 2010

Småstadstjej

Förutom klumpigheten i bussåkandet slog det mig precis att det här nog, förutom Båstad, är första gången jag lämnar Söder på..uhm..3 veckor?

Mina cirklar är inte stora. Förvånande faktiskt hur mycket jag lyckas hitta på dom.

Men för helvete

Note to self: TITTA vilken buss du sätter dig på om du står vid en hållplats med alternativ. Och om du inte gör det, TITTA vart den åker när du sitter på den istället för att stirra ner i telefonen. Annars är det lätt hänt att du åker åt helt fel håll.

//småstressad tjej som befinner sig på centralen istället för på mariatorget och börjar jobba...nu.

Mannen i mitt liv

Männen i mitt hjärta har inte varit så många men dom tenderar att bli väldigt viktiga för mig. Speciellt den här killen.
Hopplöst att knäppa kort på svarta katter, men bläckplumpen på bilden är C.

Han bor fortfarande kvar hos en av dom andra männen för att jag inte har kunnat erbjuda ett bra kattliv sen vi bröt. Jag önskar jag kunde men det är svårt nog att hitta ett boende här utan att ta med en utekatt i beräkningen. Jag har försökt hitta ett hem åt honom men det är svårt att hitta någon som vill ha en vuxen katt och jag vill så gärna att han ska ha det bra, bäst. Exet har varit en klippa med det här, ofrivillig katthusse med ett djurhjärta av guld men det är inte riktigt hållbart och nu när han har planerat en längre utlandstripp måste jag lösa det i årsskiftet. Funderar på om jag kanske, kanske kan ha honom här? Innergården i mitt hus är stängd och där kan han kanske få vara ute några timmar om dan..

Det liksom svartnar för ögonen på mig vid tanken på..det andra, det onämnbara, ni vet, den där med sprutan. Jag kan inte. Flyttar nog hellre tillbaka norrut. Bläckplumpen däruppe har varit med mig så länge. Första natten han kom var han pytteliten och en riktig fegis, försökte få sova inuti dåvarande sambons vidriga tv-fåtölj, en sån där man kan fälla ut fotstödet på. Jag fick gå och lirka ut honom och sen sov han tryckt mot min hals. Hoppade högt när det slog i ytterdörren, kissade nära nog på sig när han fick syn på sin egen spegelbild och var allmänt harig. Sen växte han, och växte. Kvartersskräcken, ständigt i slagsmål men sov fortfarande tryckt mot min hals. Han har flyttat med mig mellan alla mina hem, åkt tåg och flygplan och tagit emot tusen tårar i den där pälsen och bara..funnits. Världens bästa skedning är han. När han sträcker ut sig är han lika lång som min överkropp och varm som en liten kamin. Saknar.

Tvärvändning

Kom hem igår med ett varmt, varmt hjärta. Jag har världens finaste vänner.

fredag 12 november 2010

Oscar

Jag trodde jag skulle få göra en rollprestation värdig en staty för att ta mig igenom den här kvällen.

Men någonstans i hällregnet på väg till jobbet rann det av mig. Ytterst märkligt. Men ibland är det bäst att låta bli att ifrågasätta och bara flyta med strömmen. Ska nog försöka flyta lite mer och fundera lite mindre. Verkar ju vara en utbredd metod.

Kräks

Dagen började rätt bra men accelererar fort i helt fel riktning. Uruselt humör. Fula tankar. Trött på mig själv och på andra. Trött på att jag fanimig inte kan vända mig åt rätt håll hur jag än försöker vrida mig. Hälljävlanovemberpissregn ute. Det enda jag vill är att det ska bli natt så jag får gå och sova och vakna på, förhoppningsvis, bättre humör.

Sjukt bra förutsättningar för att knalla till jobbet och leka tillmötesgående och trevlig.
Verkligen.

Random

Vad är det för människor som bara skickar random requests till folk dom inte känner? Sitter återigen och stirrar på nån och rannsakar mitt minne om jag överhuvudtaget har träffat personen ifråga. Just den här kan jag nog, kanske, ha träffat men ofta kan dom lika gärna komma från nån totalt okänd förmåga på typ Grönland.

Och om man nu ska göra det, varför inte bara bifoga ett meddelande och tala om varför?

Väck mig efter november

Men gud, jag tror jag skulle kunna sova i en månad. Inga väckarklockor i världen rubbar mig på morgonen.  Hällregnet ute och kylan inne hjälper inte direkt upp det hela. Men, 19 grader är bättre än 17.

Blir mer och mer övertygad om att min flykt till andra sidan jordklotet vintern 08/09 var det bästa jag nånsin gjort. Och att jag aldrig mer kommer kunna göra om det.

Well, well, ett par timmar med näsan i böckerna över en stooor kopp the kanske kan tina upp mig. Eller nåt.

torsdag 11 november 2010

Frys

Det är 17 grader varmt (kallt) i min lägenhet. Om nån undrade. Den här tätningen var visst bara till för att jag inte skulle kunna komma in i lägenheten och inte för att det skulle vara varmt i den.

Vem kunde ana?

onsdag 10 november 2010

Japp

Efter 6 timmars bilresa efter tre intensiva dagar med 12 timmars skoldagar, 24 provade viner, prov, dåligt förberedda föredrag, mer eller mindre grad av förvirring, frustrerande sms-konversationer, tre nätter på oerhört lyhörda Drivan och innan dess en..eh..intensiv helg står jag äntligen utanför dörren hemma.

Om jag kommer in?
Nej självklart inte.

I sin ambition att täta min lägenhet mot drag har ytterdörren tätats så till den milda grad att jag inte kommer in. Inte på några villkor. Efter ett samtal till hyresvärdinnan,en upprörd cig i kylan och milt våld med en kniv är jag äntligen inne.

Varför händer sånt här bara mig?

Barnrumpa

Första provet tillbaka. Smånöjd över att få mitt fina resultat uppläst högt. Skitsur över att inte ligga etta. Och får ständigt påminna mig själv om att det här är en skola, inte en tävling.

tisdag 9 november 2010

In a land far, far away

Efter 12 provade röda viner bara idag så är jag inte bara ganska förvirrad utan även ganska oroad. Över mina tänder.

Så, FYI, i eventuell examenspresent önskar jag mig en tandblekning. Ok?

20:25

11 1/2 timme i skolbänken and still counting. Jag är van vid att jobba långa pass, 12 timmars är inget ovanligt.

Sitta still i en stol i massa, just nu oändliga, timmar? Not so much.

Känner mig som ett barn, kryp i benen och 50 olika ställningar på en stol på lika många minuter. Jag tror tammetusan jag längtar till Drivan nu.

måndag 8 november 2010

Just nu

Blåtonade tänder, avsmak för vin (den är jag rätt säker på att den inte är här för att stanna) och ganska mycket hemlängt.

Lusthetsgrad för att ge mig på projekt powerpoint på Sporthotellet Drivan: 0.

söndag 7 november 2010

Moget

Ett glas vin blev..fler.
Den fina planen att vara hemma innan ett och få nåt vettigt gjort slutade med burköl på ett suspekt dansgolv i Liljeholmen vid sexsnåret imorse.

Så här sitter jag gömd bakom ett par solglasögon och panikpluggar i baksätet på väg till Båstad. Vindögd av tröttma och förmodligen helt utan förmåga att ta in ett ord ur boken jag "läser".

Men jag kan inte låta bli att tycka det var värt det.

lördag 6 november 2010

Och så var det den där disciplinen..

Stendött på jobbet, gick hem vid tio. Ett gyllene tillfälle att läsa in 100 tättskrivna sidorna Frankrike som jag skulle behöva göra alltså.

Eller för ett glas vin på kvarterskrogen med A som precis slutade jobba 2 kvarter bort.
Hepp.

...



Jag förknippar pappa rätt hårt med Cornelis. Vet inte varför egentligen, han lyssnade inte mer på Cornelis än Fred Åkerström eller Tommy Körberg eller nån annan jag inte minns för den delen. Det har bara fastnat. Tänker på det ofta nu när det är mycket Cornelis i media, med kommande film och allt. Jag har extra-saknad idag.

Nu är det här ju inte Cornelis som spelar, men den här versionen av den här låten är den jag har i min iphone och tycker bäst om.

Saknad

Skulle vilja ha åkt till pappa och tänt ett ljus idag men det går ju inte. Tänder ett här hemma och tittar lite upp över hustaken till morgonkaffet istället.

Över åtta år nu, jag fattar fortfarande inte.

fredag 5 november 2010

Herman*

Konstiga dagar nu.
Konstiga samtal och konstiga situationer.
En hel del roligt också, likväl konstigt.

Har inte riktigt ork nu. Känner mig eremitig (här bygger vi egna ord minsann) och kantig och lite vag i konturerna. Vill lulla runt i min egen takt och värld utan alltför störande inslag. Sticka ut näsan när jag känner för det men utan att nån annan sticker in näsan i mitt och rör till.

Osynlighetskappan, vart tog du vägen?

*När jag gick i mellanstadiet hade jag en eremitkräfta som jag kallade Herman. Otroligt tråkigt husdjur men småsympatisk på nåt vis. Osynlig på dagarna och förde oväsen på nätterna. Bytte skal ibland. Åt lite sallad. Kunde sticka ut en liten eremitkräftefot utanför skalet i min handflata ibland om jag satt nog stilla. Det gjorde jag, i princip, aldrig.

torsdag 4 november 2010

Törnrosa

Jag vet inte vad som kom ikapp mig. November kanske? Tidsomställningen eller dom senaste veckorna. Var det än är så skulle jag kunna sova i hundra år. Somnar ovanligt tidigt och snoozar sönder morgnarna.

Men idag till skillnad från igår så lyser solen över Stockholm och en lövsparkarpromenad kanske kan få liv i den här zombien?

onsdag 3 november 2010

Cheers

Jag har bott på mitt lilla hörn på söder i fem månader nu och trivs storartat. Kan bara inte bestämma mig för vad jag tycker om att anonymiteten som jag tyckte var så bekväm när jag flyttade hit har försvunnit. Nu hejas det på grannar, fikägare, butikspersonal och bartenders så fort näsan sticks utanför dörren.

Skönt på ett sätt men jag tyckte om osynlighetskänslan.

tisdag 2 november 2010

Perspektiv

Har tillfälligtvis lagt det allmänna plugget åt sidan och sitter nu och hysteri-googlar på en specifik vinlista. En förbannat besvärlig jävla lista som får mig att konstatera att jag a) inte kan franska. b) inte heller italienska och att det inte duger att kunna beställa vin, öl eller notan på spanska heller. c) det här är nog det absolut nördigaste jag gjort, någonsin.

Blir liksom full i skratt. Och tröttma. Folk svälter goddamnit och här sitter jag och googlar viner som en jävla idiot. Får lust att googla volontär-resor istället.

måndag 1 november 2010

Jahapp

Fick ett mess om jag ville hitta på nåt nån kväll och när jag funderade lite på saken så insåg jag att ikväll är min sista o-bokade kväll på 2 veckor. Exakt varenda dag i två veckor nu är fyllda av jobb och skola utom en som kommer tillbringas i en bil till Båstad.

Kul liv.