Och nu ska jag sova

Jag la ner det där med nervöst sammanbrott. För jobbigt. Och någon gång runt lunch bröt solen igenom den sura ullfilten som har legat över Stockholm sedan söndagen för två veckor sen (ja, jag har räknat) och när jag var hem 10 minuter för att mata katten så sken solen fortfarande. Då hade alla mina pelargoner vänt bladen mot dom två jättestora fönster som vetter mot vattnet här utanför och hela (jävla skitjobbiga) lägenheten badade i eftermiddagsljus och lovade lite vad den kommer bli när allt jobb är gjort. Och istället för att fortsätta tjura över att jag har lyckats valt en ovanligt dålig helg för att köra hem norrut skickade jag ett mess till en gammal kär vän och blev hembjuden på fyrarätters franskt.

Och jag är hemma nu så hela den sociala grejen blev inte så sen ändå. Och livet är nog levvärt trots allt.

Dagen

Leker lite med tanken på att få ett sk nervöst sammanbrott. Hur gör man och vad kan man förvänta sig för reaktioner från omvärlden?

(Helst vill jag bara sova och att någon annan tar reda på allt som har med rör, ytskikt och juridik att göra. Och tar några timmar till att vara charmigt social på utrikiska med vinfolk och bloggare ikväll så jag slipper. Vin ingår, någon?)

Väderkvarnar

Sent igår fick jag mail från styrelsen där dom (eller hen, det är ett av skälen till hela det här bråket, EN person, i min ålder utan erfarenhet och utbildning, ska inte sitta och göra egna tolkningar som kan kosta mig hundratusentals kronor) slutligen erkänner kunskapsbrist och har lämnat ifrån sig det hela till jurist. Jag är inte heller jurist. Vissa delar av bostadsrättslagen är obehagligt öppen för tolkningar och även jag har lämnat ifrån mig det till försäkringsbolaget och väntar på bedömning av deras jurister.

Så vi får helt enkelt se. Jag är inte säker på att få rätt men nu får åtminstone någon utomstående titta på det. Det mest ironiska nu är kanske att jag till 1/38-del slåss mot mig själv. Jag är också med i den här föreningen.

Vuxenlivet liksom, vem kunde ana?

Den som söker skall finna

Nu vet jag vad bitr besiktningsman vid stambytet i huset -94 heter! Jag tror även att det kan vara så att han är död nu?

Efter rätt många samtal, mail, paragrafer och svordomar så har nu hela den här röran gått så långt att mitt försäkringsbolags rättstavdelning ansåg att jag borde skicka in allt jag har så dom får titta på det för att bedöma om det eventuellt är en domstolsfråga. När jag nyss ringde min nya bästis på rörfirman för att bekräfta en detalj i en VVS-fråga skrattade han och sa att jag gärna fick komma och jobba åt honom "om´ru lessnar på vinet alltså". Vi känner varandra ganska väl efter den här helgen. Han heter Anders, håller på att renovera sitt vardagsrum och spelar gitarr. Han har exakt den där typen av trygga röst som man önskar hos en morfar eller svärfar eller nåt. Den som man ringer när man står där med skruvdragaren i handen och inser att det DÄR var nog inte en så bra idé trots allt. Är nog inte heller så där värst långt ifrån att kunna ta en examen i borätt.

Imorgon bitti ska jag och Anders dejta över en kopp kaffe på morgonen så han får visa mig exakt vad som måste göras här inne. För grävas måste det. Och det kommer ta månader. Och mitt köksgolv, hallgolv och badrum kommer bli ett minne blott. I förlängningen är det här egentligen en bra grej, badrummet är inte nytt och köket hade jag ändå planer på att fixa MEN det känns lite skönare nu när jag är rätt himla säker på att föreningen inte alls hade så torrt på fötterna i ansvarsfrågan som dom lät påskina. Och nu när jag vet att det här inte alls är det normala underhållet dom försökte få det att låta som. Det var inte riktigt såhär jag hade tänkt mig att det skulle bli att äntligen slippa flytta så mycket men det löser sig nog. Tror jag.

Nu är jag mest fokuserad på att få Anders att lova att han ska vara mycket MYCKET försiktig när den gamla 40-talsparketten i hallen och halva köket ska brytas* upp och inte släppa iväg det till nån praktikant.

*Pillas lös väldigt varsamt och läggas i fina små högar av dun med silkespapper mellan.

Friday funday (insert bitter laughing)

Så, ännu en helg i småbitar på grund av den här soppan i lägenheten. Jag varken orkar eller vill dra hela historien och då det innehåller hundra telefonsamtal, tusen timmars läsande i diverse paragrafer och kapitel och en jävla miljon mail där det hela tiden ramlar in någon ny partikel av information har jag bara en (fem) sak(er) att säga om det här:

1) Utöva undersökningsplikten in absurdum om ni köper brf. Alltså, jag snackar ner på partikelnivå. Ner i sån nivå att ni vet exakt vad som skedde i stambyten för flera år sedan och vem som satt som sekreterare i styrelsen för 4 år sedan. Sånt som ingen vettig människa skulle komma på tanken att kolla. Sånt. ALLT sånt. Om någon svävar på målet, kolla lite mer. Det går att kolla upp i efterhand men det är förjävla jobbigt.

2) Lita inte på mäklare. Alls. Det kan mycket väl visa sig att du kan kräva ett ansvar i efterhand men ja...då är det ju så dags. Det är deras jobb att skicka dig alla tänkbara papper och se till att vaska fram svar på frågor. Dom tar rätt jävla bra betalt för det.

3) Tuffa till näshuden, Se till att all kommunikation sker i mail så allt går att plocka fram senare. Var gärna trevlig men när du inser att du är på väg att bli överkörd, se till att du har sjukt mycket information att vara stört jobbig med. Tänk grävling här. Det ska vara bucklor i metall och krossade ben innan du rullar över på rygg med tungan hängandes ut genom mungipan eller lugnt vaggar vidare i livet. Läs gärna in dig på termer som "bakfall", "samlingsleding, EJ avstickare", "lagstadgat ansvar" och fuktspärrar.

4) Tro inte på människor som har en ekonomisk vinning på att dölja saker för dig. Protokoll finns. Finns dom inte har någon inte skött sitt jobb.

5) Ha ett gäng små spionkompisar med huvudet på skaft runt er som kan läsa paragrafer, kolla upp människor och vara allmänt snokiga. Dom kan med fördel även användas som kylklamp när du kokar över och påputtare när du inte orkar själv.

Tillägg till paragraf 5 i kapitel ett: Älska dom jävligt mycket för att dom orkar med dig och ställer upp. Det är din skyldighet och den är skriven i sten, vin och kramar. (Lag 2013:1).

Rond 3

Sms:ade precis "Ha en trevlig kväll!" till ordföranden i min bostadsrättsförening. Jag menade inte ett enda ord av det. Väldigt mycket tvärtom faktiskt. Inte någon smart läsare som råkar vara grym på bostadsrättslagen och..sånt?

Så går en dag osv etc

Jahopp. Idag har min katt satt eld på sig själv (han är oskadd) genom att hoppa rakt in i ett gäng värmeljus och själv äter jag middag halv tio på kvällen. Mackor. I sängen. Under täcket. Och funderar på att strunta i den här jäkla lägenhetsrenoveringen som jag ändå inte vet när den kan börja och åka till NYC för pengarna?

Inte min mest framstående dag i vuxenkalendern om en säger.

Allting går igen, kommer tillbaks

För någon som påstår sig vara umgängesskygg har det umgåtts väldigt mycket på sistone. Och sovits, tröttman är kvar. Försöker komma på när jag solen sist, var nog en vecka sen? Men fördelen med att vädret beter sig som en tung och kall gammal yllefilt är kanske just att det är legitimt att spendera halva sin vakna tid i sängen. Såg två sista avsnitten av Les Revenants, Gengångare på Svt Play igår. Har varit besatt av den hela veckan. Snygg, spännande, lite otäck. Se den. Sen kan vi dela frustrationen över slutet och undran om en eventuell säsong två efter.

Världens sämsta kompis

Gud vad jag inte gillar mig själv när jag får perioder av umgängesskygghet. Jag älskar mina kompisar högt och alltid och vill oftast hänga men rätt vad det är så kommer det bara över mig att jag bara måste få vara själv. Ensam hemma allra helst. Och jag slits mellan att få spendera tid med alla dom här härliga och att få bara slå igen dörren bakom mig och vägra komma ut på dagar.

Den här gången är det utlöst av en helt hopplös trötthet. Jag vet inte om det handlar om att gråslaskvintern har tagit ett nytt stryptag om Sthlm, att jag knappt sov på hela helgen pga traumatiserad katt eller om förra veckans dramatik. Eller att jag faktiskt fortfarande inte vet et skit om vad som händer i lägenheten framöver. Säkert en kombination. Spelar ingen roll. Jag går här och inte bara gruvar mig för de kvällar jag inte får spendera på absolut ingenting utan har dessutom dåligt samvete för det som ingen visste om förrän ni läste det här. Fattar inte ens varför jag inte bara säger som det är Jag är ledsen men jag orkar inte, jag är slutkörd och vill gå omkring hemma bada läsa plantera om blommor laga mat istället för att hänga på och sen längta hem. Det är precis som att en liten del av mig tror att alla ska försvinna för alltid om jag försvinner nån vecka?

Hjärteludd

Och bara sådär ringer telefonen och jag ska bli faster? Så himla fint det. Nu har jag visserligen varit moster sedan urminnes tider (nåväl, sedan jag var fem) men det är liksom lite annorlunda när ens primära mål med livet inte är att få flest paket på jul längre.

Åldersspridningen  den här familjen är en helt annan och komplicerad femma. Det har förekommit anteckningar i förklarandet av den. Men skit i det, i sommar blir min fina brolla pappa och hans fina fru mamma och som jag ska älska den ungen.

Blåljus

Att ha kontor i korsningen Folkunga/Götgatan och numera lägenhet med delvis bedårande utsikt över Essingeleden garanterar en rejält beskuren kaka av blåljus per dag. Här -i lägenheten -blir känslan mer disco än fara dock. Det enda som verkar vara nytt/intakt här är värsta spexiga fönstren som inte släpper in det minsta ljud. Jag sover 40 meter från en av Sveriges hårdast trafikerade vägar utan att höra den alls?

Surrealistiskt.

Och jag måste säga det att jag verkligen är säker på att det kommer bli så himla bra att bo här när hela den här soppan är utagerad och jag har fått måla om ungefär allt och fixat köket. Personlig, rymlig, stora fönster (med utsikt över annat än Essingeleden. Jag ser tex havet. Tills träden får löv iaf) och högt i tak. Och knarrig fin fiskbensparkett som ingen tänker gräva sönder i sovrum och vardagsrum. Bara en sån sak, ett riktigt sovrum? Med dörr om jag vill?! Och ett kök som man ryms att tom äta i! OCH ett vardagsrum! Det ska den här stan till att man upplever det som himmelen på jorden med helt egna 50 kvm med väggar i.

Slemmet

Nä alltså. Jag vet inte vad jag ska säga riktigt? Bara tanken på att människorna bakom dom här vidriga mailen är dom jag dagligen möter på bussen, på jobbet, i trappuppgången kan vara den som skrivit dem. För så är det ju. Det är inte bara troll i skogen. Det är människor som i den relativa anonymiteten bakom en dator spyr ur sig allt det äckliga dom har inombords över den måltavla dom ser. I detta fall män som hatar kvinnor som hörs och syns i media.

Last Breath

Jag gjorde den här spellistan lagom till några hundra mil i bil förra veckan. Min kollega har den goda smaken att gilla samma grejer som jag. Den har kommit väl till pass i veckan. Inget väcker oviljan att bli överkörd som ljudet av arga svarta män.

Last Breath

Sånt som inte händer

Så, i fredags hade jag tillträde i nya lägenheten. I onsdags ringde ordförande i brf med det fantastiska beskedet att kök, badrum och hall i min lägenhet med stor sannolikhet måste grävas ut pga arbete i stammarna. Ett arbete som jag hade blivit försäkrad vid kontraktskrivning inte skulle påverka min lägenhet.

Sånt händer. Ju. Det som däremot inte händer är att föreningen sedan tar sitt ansvar för att återställa det dom river. Så jag blev tvungen att riva upp himmel och jord. Bostadsrättsförening, mäklare, säljare, advokater. Sista gången jag pratade med advokaten var 01.10 i torsdags natt, mindre än 8 timmar innan tillträde. Med allt nerpackat i lägenheten och vetskapen om att jag måste vara ute ur den lägenheten ett dygn senare. Efter mycket om och men har jag fått föreningen att ta visst ansvar (inte nog, och den resan är inte klar än), säljarna att skriva avtal på en del annat. Lovat advokaten dyrt vin för hans nattjour och hittat en potentiell kattvakt för de "minst 2 månader" detta ska ta. Omräknat från hantverkarmånader till riktiga månader räknar jag iskallt på minst 4.

Jag flyttar. Katten ballar ur. Skriker hela nätterna och tycker livet är pest. Jag också. Flytten plus min stress runt alltihopa har tydligen gjort kaoz med hans lilla katthjärna och jag har sovit vad som känns som en kvart sen i onsdags.

Inte mitt livs vecka om man säger så. När man trycker ner det i den där lilla texten så låter det inte så illa. I verkligheten var det skrik och tårar, ungefär 70 mail i cirkel mellan alla inblandade plus några till, ett par timmars nattligt läsande i Bostadsrättslagen, både från mig och från fina vänner. Det var en flytt till en lägenhet som jag hade tänkt sätta igång att renovera genast men nu bara har packat upp det absolut nödvändigaste i för att behöva ta upp resten på vinden. Det var rätt stora jävla pengar inblandade. Det är fortfarande en ovisshet om, när och hur detta ska ske och hur lång tid det ska ta. Vart jag ska bo under tiden löser sig men vart gör jag av min lillasyster som jag har lovat husrum ett tag? Ny bostadsrätt i Sthlm är nog för att anstränga min ekonomi. Ett nytt kök, nytt badrum och nya golv plus ett gäng månaders dubbla bostadskostnader skulle göra småflis av den.

Nu ska jag gå och jobba. Kan tycka att livet är skyldig mig en månad på Bahamas men så fungerar det ju som bekant inte. Hepp.