Tillfredställelse

Lägenheten luktar ajax och sköljmedel, Katten ligger hoprullad till en småspinnande kringla på en renbäddad säng och jag dricker skymningskaffe inlindad i en ren handduk och reder ut mitt rena hår.

Det enda jag behöver göra på resten av dagen är att umgås med sköna människor, dricka vin och äta gott.

Så himla inte synd om mig nu.

Fast..

..det kan ju kännas smått löjligt när man försöker planera in lite umgänge med andra som även dom har saker att sköta.

Men sista veckan i februari då? Jag tror jag är ledig på måndagen, du?

Busy Bee

Ägnar mig åt sanering av hemmet. Tvättar närmare en månads tvätt (jag har helt sjukt mycket underkläder och har tvättat arbetskläder på jobbet), dammsuger katt-och-dammtussar, betalar räkningar och beställer kurslitteratur. En rensning i badrummet på det här samt en dusch så känner jag mig redo för att gå och fira födelsedagsbarn av den vuxna sorten på Urban Deli.

En snabb titt på schemat visar att nästa lediga dag, om man inte vill räkna en dags körning till Båstad som ledig, är om två veckor så det känns skönt att få det här undanstökat. Känns ändå rätt ok, vissa perioder är det faktiskt ganska skönt att vara styrd och inte ha så mycket tid över att hitta på dumheter på.

Sömnrubbningar

02.51 -telefonen ringer. Jo, jag HADE kunnat vara vaken. Det var jag inte.

04.12 -Katten sätter sig nedanför huvudänden på sängen och piper. Kliva upp?
04.12-04.16 -ignorerar katt och låtsas sova. Katt piper. Ger upp och kliver upp och fyller på torrfoder. Det var inte tomt. Somnar om.

05.47 -piipiip. Kliva upp?
05.47- okänt klockslag -fräser åt katt. piip. kastar tidning som låg bredvid sängen på katt. Somnar om.

07.01 -piiiipiip. Kliva upp? Får raseriutbrott på katt. Somnar om, sur som ättika.

09.00 -missat samtal. Jag HADE kunnat vara vaken men se, det var jag inte. Nu heller.

09.40 -piiiipiipiip. Ger upp, kliver upp, slänger ut katten på innergården.

Det här var inte en av dom där harmoniska dagarna, eller nätterna får vi väl säga. Gäsp.

Uppdrag leksaksbutik

Herregud, varför måste jag vara lite småbakis varje gång jag befinner mig i gallerior? Gillar inte gallerior.

Pippi var mission impossible. Det fick bli en annan punkt på listan. "Docka som kan bada", check. Leksakstillverkare måste ju för övrigt vara en drömbransch, 500 kronor för lite plast liksom. Man kan ju tycka att dockan borde kunna spilla upp ett skumbad och lite vin åt mamman också. Iaf mycket nöjd med att ha hittat en mulatt-docka. Tydlig avsändare. Mycket bra.

Vänta lite nu

Varför har jag bikinimärken? Det är januari nu. Sist jag ens var nära solljus var i slutet av september och det räknas knappt eftersom det inte var så mycket sommar i Rom då som tidigt höst. Jag har inte solat och definitivt inte använt nån b-u-s-produkt på hela vintern.Så..But why? Är det bara i ansiktet jag får förmånen att blekna till en lungsots-nyans? Och vem tänkte till då? Pickalurvsmysterier, så mycket roligare än vardagsmysterier.

Edit: Naturligtvis inte roligare. Hur kul är det att vara fläckig liksom? Intressant var ordet jag sökte.

Wiiii

Men vårkänslorna! Det är ju nästan sommar ute upptäckte jag. Ok, förmodligen årets hittills värsta överdrift men ändå, det är soligt, drippdropp och nåt lite ljummet i luften. Balsam för en trött vintersjäl.

Nu sitter lilla neggo-apan på axel och säger nåt om "vänta du bara, snart blir det kallt igen" men då vill jag bara säga. Jag vet, men det mycket ljusare i alla fall. Så det så.

There´s no business like..

Idag gick min "kolla läget på ny arbetsplats, typ gå bredvid och kolla in kassan lite och så" till att bli på vinst-och-förlust-inkastad på en full sittning. Kvällen spenderades på mitt vanliga jobb där jag förutom en full (och lite oväntad) sittning hann mota ut förvirrad man som försökte stjäla inredning, ett hundratal visitkort och äta smör. Och bli friad till av nån latino-snubbe med en svart tår tatuerad under ögat.

Jag tackade nej. Väldigt artigt. 

Nu ska jag sova, om John Blund och Katten vill.

Bedrägligt

Det ser jättefint ut ute. Genom fönstret. I verkligheten är det apkallt vilket dom 17 graderna som rådde i min lägenhet när jag vaknade vittnade om. Upp med elementen på max igen.

Ska iväg och jobba lite extra på nytt ställe idag. Alltid skoj. Nu kan man ju tycka att ytterligare ett jobb ovanpå skolan inte riktigt är vad jag behöver men faktum är att det är precis vad jag behöver. December gick hårt åt stackars kontot och det blir mer skola och fler resor till Båstad nu så det är bara att bita ihop.

Kloning är dock fortfarande inget jag behärskar så vi får väl se hur det här ska gå till men jag vill iaf kolla läget, det här kan vara en bra arbetsgivare att försöka hålla i bakfickan.

Jag.Blir.Knäpp.Pip.

Katten knäcker mig. Jag älskar honom men just nu är han extremt billig. Han piper inne. Släpper ut honom. Pippip. Tar in. Grin och gnäll. Får bryt, släpper ut, går och dricker kaffe med vän. Kommer hem (45 minuter senare) och ser lapp på porten från granne. "Katt upphittad i trappuppgången, finns hos Jimmy XXX plan 4". Han har alltså stått vid dörren till innergården och spelat hemlös efter 5 minuter tills någon har "förbarmat" sig och släppt in honom i trappen. Pippip. Tar hem. Pippip.

Pip.pip.skrik.pip.pip.
Jag kommer få ett nervöst sammanbrott.

Day 25 – A first

Oj, det finns många första. Jag hoppas på rätt många fler men några minnesvärda är väl..

..första gången jag hoppade ett riktigt högt hinder. Jag har inte gjort det så himla många gånger fler heller för den delen, om någonsin, men jag glömmer aldrig känslan efteråt. Det var vår och blött som fan ute, min ridlärare fick plötsligt för sig att det var dags för mig att känna på lite höjder och la helt sonika upp sluthindret, en smal oxer, i en kombination till 1,40 och la ner resten till stödhinder. Det hade legat på 1,15 innan. Jag var 15 år och vågade egentligen inte men jag satt på Huj, en av dom tryggaste, hoppgladaste och arbetvilligaste hästar jag någonsin har haft äran att rida och jag var betydligt räddare för min ridlärare än för några hinder i världen och bet ihop. Samlandet av tyglar-koncentrationen, känslan av 400 kg som samlar sig- avstampet-känslan av höjd och urstarka, ursmidiga muskler under mig -landningen-lerstänken på mina kinder-jag sitter kvar och jag dog inte. Mäktigt. Och 100 % Huj´s show. Har, tyvärr, svårt att se en repris på det här. Jag slutade för övrigt rida strax efteråt, jag tror det var det Lajla såg och ville motverka med lite uppmuntran. Hon litade på mig men framför allt litade hon på Huj. Jag gick efteråt och ställde mig framför hindret, utan häst. Jag var strax längre men mycket mindre.

..första gången jag insåg att jag faktiskt brydde mig så mycket om en annan människa att dom hade makten att såra mig inifrån ut, på riktigt. Jag var nog senare än dom flesta på den här punkten.

..första gången jag tog bilen och stack iväg ensam. Packade bilen, körde 40 mil, plockade upp en vän, körde 50 mil till, åkte båt , åt havskräftor och drack vin, picknickade i  Ronjas klyfta och sov inget alls, lämnade av vän och körde vidare. Parkerade, flög, mötte upp ny vän och njöt igen, Las Ramblas, La Sagrada familia, Barcelonas hamn, kaffe i sängen. Flög tillbaka, körde mer bil och kände att begreppet hem är väldigt relativt.

..första gången jag insåg vad riktig desperation kan göra mot människor. Det här var i Etiopien och en kvinna ville ge mig sitt barn. Jag var 21 och på semester. Hon ville ge mig sitt barn. Hon ville ge det vad hon såg som kärlek. Pengar, medicin, kläder på kroppen och mat. Utbildning, status, vad som helst. Allt. Ge sitt barn det hon inte kunde ge det själv. Det här är åtta år sen och jag har nog inte förstått det än. Det finns människor, likadana som oss, som vill ge bort sina barn för att dom älskar dom men är fattiga på en nivå som är beyond allt vi vet om. Så fattiga att dom ser en okänd människa, en okänd 21-åring, som ett alternativ bättre än sig själva. Det här är ett av skälen till att ett ev. föräldraskap skrämmer mig bortom vett och sans.

9-12

Var visst vattnet avstängt här. Tur lilla fröken vattenhamstrare hade en flaska vanligt vatten i kylen att brygga kaffe på och borsta tänderna bör väl gå finfint i ramlösa va?

Kapten sökes

Nu är det så där igen. Rörigt. Skulle behöva någon som styrde skutan, jag kan tydligen inte hålla någorlunda rak kurs speciellt långa stunder åt gången.

Dagens känsla är nog intensiv trötthet, på mig själv. Helt värdelöst, det är mycket enklare att vara trött på någon som man slipper dela kropp och själ med.

Day 24 – Something that makes you cry

Eh, allt?

Jag är rätt blödig och blir bara blödigare för varje år. Jag grinar åt Grey´s, Ponnyakuten och snyfthistorier i kvällstidningarna. Animal Planet är inte att tänka på. Jag gråter åt det som är sorgligt och ler-snyftar åt det som är fint.

Sån är jag.

Söndagsräddning

Det är väldigt mycket all work and no play i mitt liv nu. Skittråkigt, på ren svenska. Helgen aspirerade till att bli årets tråkigaste med pendling mellan arbete och hem/skolböcker och inget mer än så men räddades upp med världens bästa söndagshäng. Hemgjord pizza, surrsurr och en snabbis nere på Judith och Bertil. Promenerade hem efteråt, från ena sidan söder till den andra och konstaterade ytterliggare en sak som jag gillar med Sthlm. Det är i princip alltid folk i rörelse. Jag kan gå hem mitt i söndagsnatten och är inte skraj, nån krog är fortfarande öppen, det är lite folk på gatorna och taxibilar i rörelse. Det är skönt, jag gillar känslan av att det lever 24/7 och inte bara ett begränsat antal timmar fredag och lördag kväll.

Sista

Det håller visst på att bli en kattblogg det här. Ska sluta med det. Förhoppningsvis tänker även min katt sluta jaga upp andra katter i träd så att jag kan ha honom ute. Det vore toppen. För då kanske han kan sluta väcka mig någon gång mellan 4 och 6 på morgonen och anse att det är mitt jobb att roa honom. Mellan 4 och sex på morgonen. Jag är inte riktigt i mitt esse då för att uttrycka det milt.

Ps. Den andra katten kom ner så fort Katten slutade vakta. Jag slapp klätterskorna.

Skräcken

Eh okej. Det var inte min katt i trädet. Det är någon annans svarta katt I trädet. För NEDANFÖR trädet satt en annan katt som nog har jagat upp den där katten i trädet. MIN katt.

Jag har glömt bort dom här en aning dominanta dragen hos Katten. Och har väldigt dåligt samvete. Tog in min katt nu, om den andra inte vågar sig ner snart är det nog bara att plocka på sig klätterskorna. Helvete.

Joråsåatte

Släppte ut katten på innergården och när jag ska titta till honom en kvart senare sitter kattfan i ett träd typ två våningsplan upp. Piper och titter anklagande på mig som om det hela är mitt fel men gör inte en ansats till att försöka ta sig ner.

Nu har han suttit där en halvtimme och där kommer han få fortsätta sitta ett tag till, vad ska jag göra liksom, skaka ner honom?

Vad är väl en bal på slottet?

Jamen, 23.55 och här sitter jag och skriver* en hemtenta om sprit medans alla andra uppenbarligen gör praktik under något mindre vetenskapliga former.

*googlar.

Fast det är helt okej. Första halvan av veckan kunde jag inte sova alls, andra halvan har nätterna varit fyllda av extremt konstiga och livliga drömmar. Den där typen man vaknar svettig och förvirrad av. Så det känns som en bättre ide att skriva om sprit än att dricka den just idag.

En alltför förbisedd grupp

Expressens insändarsida:

"Trakassera inte oss satanister!".

Ja men alltså, vi måste skärpa oss. Strunt i rasism, mobbing, och sånt skit. Vi måste slå ett slag för satanisterna.

Och med det vill jag tacka signaturen "Gothic Doll" för eftermiddagens gapskratt.

Day 23 – Something that makes you feel better

En riktigt, riktigt dålig dag? Ingenting alls. Det spelar ingen som helst roll vad som sägs eller görs, är det svart så är det.

Annars så kan det funka med lite vad som, lite snällhet, ett vänligt ord, en vän, en kram, ett sällskapspel, ett glas vin eller en mjuk päls under handflatan. Musik. Braiga sms.

Lögnare

Kom på en sak som gör mig upprörd nästan på daglig basis. Ägaren till kiosken i mitt hus. Skitsur, otrevlig och ibland direkt nonchalant. Han upprör mig och jag upprör mig själv för att jag är så jäkla lat att jag handlar där titt som tätt ändå.

The look

Kolla in blicken. Den betyder "Varför stör du mig när jag sover". Då vill jag bara säga..

-Det skulle du ha tänkt på innan du väckte mig 05.30 imorse och tänkte att det var lekdags. 

Day 22 – Something that upsets you

Jamen ska vi försöka avsluta eländes-listan då?

Nåt som upprör mig? Jag antar att man ska bli riktigt upprörd för att det ska räknas, inte bara småirro/hajja till? I såna fall är jag helt ologisk, irrationell och totalt humörsstyrd i det här fallet (också). På ett rent personligt plan så blir jag sällan så upprörd över saker så länge jag själv är i någorlunda balans och på bra humör. En dålig dag kan det räcka med att någon andas för högt för att det ska krypa i mig. På det större planet så upprörs jag av samma saker som alla andra. Såklart. Svält, orättvisor, djurplåger, krig, elände i äldrevård och allmän vård, människor som lider. Sånt.

Sådärja

Efter 120 körda mil, en katt levererad och upplockad hos barnvakten, 30 timmars tenta+föreläsningar, 22 viner provade, 6 spritglas och ett gäng ölsorter sniffade på och ett helt overkligt antal koppar kaffe senare är jag hemma igen. Just ja, jag har försökt parkera (lagligt) här hemma på Söder också -av alla moment kändes det ha varit det som vållade mest besvär och flest svordomar.

Insåg precis att jag glömde handla med mig mjölk och fil hem. Fan. Filen kan jag leva utan men mjölk i kaffet på morgonen är ju döviktigt. Orkar inte masa mig ut igen. Orkar inte upprepa parkeringsproceduren och närmsta mjölkbutiken är stängd. Fan.

Edit: Verkligen inte 30 h tenta. Det hade varit hemskt. 30 h skola ska det vara, sammanlagt.

Hanna Hellquist

Förresten, Jakten på Lyckan, svt. Bra grejer. Kan inte länka från phånen men det ligger på svt play.

Tycker väldigt mycket om Hanna Hellquist.

Flickan som gäspade ihjäl sig

Med tanke på vinterutbudet av nöjen i Båstad borde jag väl vara utvilad men icke. Tji på nattsömn i tre nätter nu. Kan bli en spännande bilfärd tillbaka till Stockholm efter skolan idag.

Saker min examinator kommer ångra

"Fördjupa dig i valfri fråga för upp till 10 extrapoäng".

Mycket om lite. Min kategori.

Slut i rutan

Hur pallar folk att jobba på kontor? Jag får myror i brallan av att sitta still så här många timmar per dag som vi gör i skolan. Sista timmarna i dag, visserligen över 11 timmar i skolan idag, vred jag mig som en metmask på stolen och kan inte hindra fötterna från att irro-studsa under bordet. Märkligt trött nu med kryp i benen.

Tenta imorgon. Det här kan gå lite hur som helst, som vanligt kan jag autistiskt mycket om lite istället för lite om mycket vilket hade varit tryggare på den här kursen men jag tror allafall inte att jag kommer skriva underkänt.

Väl?

När mormor var liten

Jag är i Båstad. Sporthotellet Drivan -så ses vi igen.
Jag kom nyss på att studentpris på Drivan för tre nätter ger samma månadskostnad som min stockholms-etta men här ingår sängkläder. Och teve. Hade det funnits badkar hade jag nog övervägt en permanent flytt fram till sommaren.

Allafall, min tv är ju pajj sen mellandagarna och jag har visst blivit precis som en av mina första barndomsvänner. Hemma hos henne fick dom knappt se på tv. Tv-tittandet var strikt reglerat och följdaktligen var hon helt sjukt fascinerad av hela konceptet "rörlig bild". Hemma hos mig var det mesta rätt oreglerat och jag var ganska ointresserad av teven. Jag minns att jag tyckte det var skittråkigt att leka hemma hos mig med henne för hon blev fullkomligt absorberad av teven. Kunde se vad som helst i timmar.

Sån är jag nu. Har precis kommit på mig själv med att titta på nästan hela tv-sporten.

(naturligtvis istället för att läsa på om tillåtna portvins-druvor eller om jorden möjligtvis skulle gå under om nån utanför ett trappist-kloster skulle komma på den, fasansfulla, tanken att kalla sitt stackars öl för trappist-öl)

Nitlotten

Gör mig klar för att skjutsa Katten till Hornstull och mig själv till Båstad. Känns som att Katten vann.

(i hornstull finns det badkar, tror ni han eller jag hade uppskattat det mest? vavava?)

Sköningar

Älska ungar som bara "Hej jag vill ha en blodig entrecote tack!"

Klara, femåetthalvt. Halvan är mycket viktig.

Fördomsparty

Mittemot jobbet ligger ett litet bageri med nån form av indisk inriktning. Man kan typ köpa vata-pitta-bröd. Eller nåt. Hela personalen har dreads och orangea fiskarbrallor. Alldeles nyss hoppade typ 6 av dom ur en skåpet på en skåpbil och smög in på det stängda bageriet. Jag har sjukt tråkigt och funderar lite på om man skulle kila över och titta om dom säljer några brownies nu när det är lördag och allt.

I would die for you

Bryan Adams – (Everything I Do) I Do It For You

Åh. Jocke. Jag var 10 och dödskär. Skulle alltid vara. Stor kjol-ångest inför fredags-diskot och tålmodiga pappa sprang med mig på JC och HM i timmar för att jag helt enkelt inte skulle dö av hjärtesorg. Tryckare och grejer. Fick sista dansen. Mycket viktigt.

Det här är sjukt kul.

Tracks 90´s!

Herregud.

Tracks kör best of the 90´s. 90-talet är åldrarna 9-19 för mig. Jag kastas hejvilt mellan mellanstadie-diskon, språkresor, flytta hemifrån, första hjärtekrossningen, våldsamt pirr, lika våldsamt grinande, intensiva kompisrelationer och rent allmänt allt-är-dödsviktigt. Ta studenten, åka charter till Rhodos. Börja jobba, bli kär, sluta låtsas vara 18 och vara 18 på riktigt. White Russians. Väldigt mycket White Russians där på slutet.

Samvetet

Jag har haft konstant dåligt samvete sen katten återföll i min vårdnad. Varje uttåg ur lägenheten vägs mot mitt dåliga samvete över att lämna honom ensam. Jag hör mig själv, med plågad röst, säga men mamma måste gå nu, vi måste ha pengar till kattmaten när jag ska till jobbet. Jag väger mina fikor och vinglas ute på silvervåg. På allvar alltså. Allt springer ur min i grunden väldigt bond-tösksa inställning till djur. Dom ska vara utomhus, åtminstone i den mån dom vill och mår bra av att vara utomhus. Punkt. Och när vi tvingar in dom i en miljö där dom inte hör hemma är det vår förbannade skyldighet att hålla dom nöjda. Typ. Jag kan köpa hur många konstgjorda möss med kattmynta jag vill, det är bara konstgjord andning. Min närvaro och mina leksaker är bara ett dåligt substitut för att vara ute och jaga riktiga möss eller klättra i träden för att sen komma in och bli klappad.

Så nu styrs mitt liv officiellt av dåligt samvete. Dåligt samvete för slarv med skolan. Dåligt samvete för att jag sköter skolan och måste åka till Båstad. Dåligt samvete för att jag inte spenderar exakt all ledig tid hemma i lägenheten. Dåligt samvete för att jag inte åkte hem direkt efter jobbet igår utan istället botade sur-humöret med lite vin och surr, i typ en timme.

Och det är en katt vi pratar om. Hur orkar folk skaffa barn?

Its in the air

Jag är uppenbarligen inte den enda som är på uselt humör idag. På fejjan framkom det en annan argboll och där jag längtar efter skog, mörker, ensamhet, en häst och en lång galoppsträcka önskade hon sig anonym storstad. Hon har hästen och skogen, jag har storstaden. Himla synd att ingen av oss har en Star Trek-beemer. Ett snabbt kastbyte på ett dygn hade suttit fint.

Ungefär så

Om nån har några planer på att ringa mig för något annat än att säga roliga/snälla saker och allmänt stryka medhårs kan det vara en bra idé att vänta tills imorgon. 

Mmhm..vad har han för personnummer sa du?

Lägger foundation på vad som ser ut som en begynnande blåtira och tänker att det är tur att jag bor själv.

-Ja alltså så himla klumpigt! Duschkrämen stog på golvet och när jag skulle plocka upp den så bara bang! slog jag ögat i kanten på handfatet.

-Mmm, visst gumman...men förra veckan var du alldeles blå på överarmen för att du "sprang in i espresso-maskinen på jobbet"? Kom och sätt dig här så ska vi prata lite.

Dagens konstiga

Jag föll till föga och har precis haft ett 20 minuter långt telefonsamtal om...min näsa. Inklusive förnumstiga ord om bipacksedlar (läser nån dom på receptfria grejer, på riktigt?) och rekommenderad dos.

Jaja, det var iaf ännu en chans att smita från pluggandet.

Struts

Jag höll på att sätta rubriken "det mänskliga psyket" här men det är ju inte sant. Det är mitt psyke som har gått i storstrejk mot kommande tenta och jag ska inte dra ner alla andra i det hålet. Jag har väl aldrig bloggat så mycket, kommenterat så mycket, fb-chattat så mycket eller läst så mycket andra bloggar som nu. Naturligtvis för att jag inte borde. Nog nu. Måste. Läsa.

Dagens komik

Torgnysdotter messar mig och frågar om jag har lyckats sluta med nässpray. Jag knarkade nässpray förut, fick gå till doktor och få kortison och hela baletten. Jag har slutat nu iaf med ett och annat återfall.

Nån av hennes vänner ska göra ett reportage för tidningen Topphälsa och behöver en snygg människa som har slutat med nässpray.

Topphälsa? Snygg? Jag tror inte hon förstår hur kul hon var nu. Mycket smickrande alltihopa men..alltså, det ska till bra mycket photoshop för att jag ska framstå som en snygg människa med topphälsa i januari. Ens i bästa augusti-läge kan det här vara ett svårt uppdrag. Det här hade möjligtvis varit en bra idé någonstans i februari för ett år sen när jag hade spenderat 5 månader i Australien och inte såg ut som om jag hade gulsot och inte hade sett dagsljus på ett halvår.

Edit: Februari för två år sen. Tiden går fort när man har roligt.

Perfekt

Det har töat här några dagar. Jag har nog sällan kvävt så många skratt som i lördags när jag, på väldigt isiga trottoarer, gick hem från jobbet i mina förnuftiga skor och gick förbi horder av tjejer i klickeliklackar som ramlade, kanade och höll fast sig i stuprännor. Det anses oartigt att skratta åt folk som ramlar men handen på hjärtat är det ju jätteroligt.

Iaf, det är svinhalt och nu slasksnöar det ovanpå det. Och jag insåg precis att jag kommer bli tvungen att köra lilla Fia Fiesta till Båstad på söndag. Det kommer bli en lååång resa.

Tankesmedja

Ju mer jag tänker på det desto mer logiskt blir det att byta ut köket mot ett badkar. Jag behöver inget kök. Jag behöver ett eluttag till vattenkokaren och en presso-bryggare. Ett litet kylskåp till mjölken och filen. Diska kan jag göra i badkaret.

(om nån funderar på vad jag funderar på istället för att fundera på Qualitätswein mit Prädikat som jag borde fundera på)

Små barn roas lätt

Spotify-reklam.

Michael Jackson! Första albumet på nio år ute nu!


Har jag missat nåt här? Är inte han...död?

Ett kungarike för ett badkar

Fryser ihjäl. Jag älskar badkar. Om ingen hejdar mig kan jag utan vidare spendera en ansenlig del av min vakna tid i badkar. Speciellt vintertid men jag är inte direkt avig på sommaren heller.Det har förekommit klagomål från både föräldrar, sambos och vänner på det här. En snabb överslagsräkning visar att jag har haft tillgång till badkar i ca 50% av mina boenden (och det ska gudarna veta är ett gäng om vi räknar in alla hitochdit-flyttar).

Jag skulle gärna vilja höja den siffran.

Faktum är att jag lätt skulle byta min spis mot ett badkar. Eller nästan hela köket. Det skulle komma till mycket större nytta.

Adjö världssamvete, hej lilla bubbla

Tenta om en vecka alltså.
En VECKA?

Ja, jo, jag vet att jag har vetat om det här ett tag. Men...en vecka?!

Spetsen på den där kniven trycker rätt hårt mot strupen nu.

Ful värld

Jag brukar köpa Situation Stockholm av en man som har området kring mitt jobb som sitt ställe. Han är trevlig och rätt rolig. Vi brukar hälsa och han lyser alltid upp när han ser mig, även dom dagar jag inte handlar ger han mig alltid nån komplimang och vi byter nåt ord. Ibland köper jag samma nummer flera gånger och ibland ser jag honom inte på flera veckor. Det är inte så att jag riktigt reflekterar över det ofta men när jag kommer på att han inte synts till på ett tag kommer det alltid en liten oro i magen.

Han brukar vara glad. Säger alltid att han mår bra, har det bra. Imorse när jag köpte tidningen, glad för att jag inte sett honom på ett tag var han inte lika glad. Jul och nyår hade varit jobbiga. Människor var stressade, ingen hade tid att köpa hans tidning, det har varit kallt och mycket snö. Klump i magen igen.

Jag har nån form av social ångest idag. Inte social ångest i form av Jag-har-tråkigt-och-inga-kläder utan ångest i form av att världen är en jävligt ful värld för många människor. Jag kommer alltid ha den djupaste respekt för folk som, till skillnad från mig, gör nåt av det där. Gör nåt på riktigt. Och inte bara går omkring med oproduktiv ångest en dag för att sen återgå till sina egna futtiga låtsas-problem.

Iskyla

Läs.

Jag tappar orden av sånt här.

Nä, det gör jag inte. Men jag tappar alla bra ord. Jag blir ledsen och arg och mår illa. Bara av att läsa. Jag vågar inte tänka på hur det ska kännas att få sten kastad på mig när jag går till jobbet eller att se mitt barn bli trakasserad.

Kicken

Men huga vad lillhjärtat pickade när jag stod med pannan lutad mot fel sida väggen till matsalen när folk började trilla in, ett, två, tre sällskap samtidigt och fanfanfan varför gick jag med på det här när köksskrivaren började knattra och sen bara FUNKADE det och folk ÅT och knatter från skrivaren och scampi på grillen, anka i ugnen och vartFAN är pilgrimsmusslorna och knatter och ananas och glass och ingen klagade och ingen fick vänta orimligt länge och nu är alla bara glada.

Jag har en betald adrenalinkick. I ett kök som ser ut som om en tornado har dragit fram. Och vill aldrig jobba på kontor.

Vi pratade om att alltid göra samma saker igår. Inte alls i såna här sammanhang utan på ett privat plan. Att jag må vara flängig och ibland slår mig blå på grund av det. Men måste jag välja mellan det och att ständigt upprepa samma resa på samma fläck så vet jag vad jag väljer, tio av tio.

Oh brother where art thou

Kom, som vanligt, jättehungrig till jobbet. Tänkte övertala kocken till nåt riktigt smaskens. Kom på att det är jag som är kocken.

Nu öppnar vi strax, jag ber en stilla bön om en sansad kväll och tänker att jag måste börja äta frukost hemma.

Day 21 – Another moment

Söndagsförmiddag i lägenheten på Norrmalm. Jag har jobbat lördag natt och sover. Mobilen ringer på nedervåningen och jag överväger att strunta i att svara, trött, men tänker att ingen ringer mig nu om det inte är viktigt. Jag svarar, det är min syster och min pappa har dött. Hastigt, plötsligt och helt utan förvarning. Fredagen samma helg har vi begravit mina äldre syskons mamma. Jag lägger på och ringer helt kyligt till en arbetskamrat och meddelar att jag nog måste vara ledig på kvällen (nog?) och klär sen helt lugnt på mig, dricker kaffe, väntar på syster och åker till stället på sjukhuset där han finns. Alla går in och säger adjö. Jag står utanför i två timmar men går till slut in. Tittar, det är ingen där. Tomt. Stryker över pannan och går. Min syster vägrar låta mig åka hem och på natten står jag på hennes gårdsplan och tittar på en iskall, stjärnklar januarihimmel och då slutligen kommer dom, tårarna. Ilskan. Sparkar på snöklumparna, gråter och svär. Slutar och går in och sover med en kall hundnos tryckt mot min arm. Veckorna efter är lite luddiga men jag vet att jag åker till en stuga, försöker lära mig åka snowboard, blir tillsammans med min första sambo, jobbar, irriterar mig på dom osäkra blickarna runt mig (tror ni inte att jag ser?) och arrangerar en begravning. Väljer en miljömärkt kista, ler och skakar hand under en mottagning, förundras över alla människor, vilka är dom? Sen, hemma på balkongen där himlen såg likadan ut fast det var februari, mitt hejdå, mitt eget, lyktan som flög uppåt och sömnen.

Det här är inte ett ögonblick, det är flera veckor. Men när jag tänker på det så känns det som att allt gick på en minut.

Rehab

Jag känner mig sliten. Det har varit mycket i några veckor. Inte så mycket jobb men mycket flängande, drickande och umgänge. Hemskt trevligt alltihop men jag är trött nu. Veckan som kommer är proppfull med jobb. Övrig tid ska ägnas åt plugg, vatten, sömn och katthäng. Måste börja vara hemma mer, jag märker att han blir rastlös när jag är borta.

Gårdagens sopp&vin-häng var mysigt, precis en sån kväll som jag har varit så less på att tacka nej till med allt helgjobb dom senaste månaderna. Trevligt folk, god mat och surrsurrsurr men nu får det räcka på ett tag.

Eremitliv, här är jag.

Men jag är trots allt tjej

Grillade precis körv i slutfasen av plattning av håret. Varken håret eller körven började brinna.

Kris och panik AB

Vi är inte så många på mitt jobb. Det är en liten krog med liten personalstyrka och alla är vana att hugga in där det behövs. På stora ställen har man ofta en bestämd uppgift och håller sig någorlunda till det men det funkar inte här och man får vara beredd på att sköta det mesta. Fint så, det är rätt kul och vi är rätt sammansvetsade. Problemet med det hela är när någon blir sjuk eller måste vara ledig.

Eller när alla kockar sätter sig på ett flyg till Milano och extrakocken plötsligt är spårlöst försvunnen.

Just idag är jag ledig. Jag är heller inte helt handfallen i ett kök men jag vet däremot inte hur jag ska hinna klona mig tills imorgon. Ska fundera på det hela över en soppmiddag ikväll. Med lite tur kan jag till och med ragga upp en kock nånstans på vägen.

Jag borde blivit kille pt 3

Jag är sjukt misstänksam mot fullkornspasta. Och jag fick diska (den "rena") tallriken överst i skåpet för den var dammig. Så ofta äter jag hemma.

Och om nån undrar hur litet jag bor? Mitt enda fönster immade precis igen för att jag kokade pasta.

Jag borde blivit kille pt 2

Öppnade precis mitt kylskåp.
Öl och korv.
Hepp.

Överväger även att prioritera bort mascaran innan kvällens Hornstullshäng, det snöar ute, orkar inte.

Plus och minus onsdag

På plussidan: Jag har bestämt mig och även uttalat det högt till berörd part = ingen återvändo. Jag har inte fått panik. Än.

På minussidan: Stor miss i kommunikationen med chef. Jag är visserligen fullt och fast övertygad om att missen ligger hos honom, men det är ingen tröst när det är mig det drabbar.

Humörstatus: Nöjd men lite sur.

Saknar redan

Helst hade jag velat tagit J med mig ner på tåget också. Kanske inte i en kattbur i och för sig. I måndags natt låg vi åter igen hopkurade i hennes soffa och kikade på film.

-alltså, jag älskar dina sallader.
-mmm
-det är knappt en grönsak här i ju, bara goda grejer.
-jag vet.

-pausa!
-va, ok..vad är det?
-kolla tuttarna, sjukt snygga ju.
-ja, det har du rätt i, verkligen, får jag slå på igen?
-ja.

Vi förstår varandra. Är på samma våglängd. Vi och tonårsgrabbarna.

Sambo

Kom hem till ön igår med en nygammal sambo i släptåg. Finisen. Det tog mig en halv evighet att fota honom för varje gång jag höjer handen med blicken vänd mot honom tror han att det är kel på gång och reser sig och gnuggar huvudet mot mig.

Jag hoppas han kommer ta omställningen från hus med utemöjligheter till innerstadsetta med ro, än så länge är allt lugnt i alla fall. Och han är fortfarande en grym sked.

Det stora ångestmailet

Jag har haft ett oöppnat mail i min inkorg i över en månad nu. Varje gång jag kollar mina mail ser jag det, kollar dom andra svinfort och stänger sen mailen. Fort som attans. Jag vet vad det innehåller. Det är instruktioner till min tenta om ett par veckor + två hemtentor med ett bäst-före-datum som kommer rusande mot mig som ett tåg.

Ett tåg som jag står som ett paralyserat rådjur framför.

Tänkte öppna det här mailet nu.
Kanske borde haft nån form av alkohol alternativt lite lugnande medicin framför mig istället för en, i sammmanhanget, helt värdelös kopp thé. Jag har inte pluggat ens i närheten som jag borde ha pluggat och vet inte heller vart jag ska hitta energin till att göra det. Jag har liksom inte riktigt fattat varför jag har varit så himla trött på sistone men det börjar klarna. Åt nyss en sushi-lunch med update och när jag hör mig själv berätta vad jag gör och vad jag har gjort det sista halvåret så inser jag ju att det är mer än vad jag själv tror. Samtidigt har jag ägnat mycket kraft, tid och energi åt en massa personligt junk. Jag pluggar heltid (nä, i timmar sett gör jag inte det men det är en heltidsutbildning) utan att ta en krona i lån eller bidrag och jobbar följdaktligen för mitt uppehälle. Jag har flyttat från tryggheten här hemma i norr-staden och börjat skapa mig ett liv någon annanstans. Det kanske inte är så konstigt att jag är trött.

Problemet med det är att jag inte har tid att vara trött.

Nu.
Nu ska jag sluta tycka synd om mig själv och öppna det.
Ett två tre på det fjärde ska det ske.

Hem

Jag har ju som sagt flyttat 4 gånger på ett år. Ett enda av dom 4 hemmen har rent tekniskt varit mitt eget, lustigt nog är det inte i det jag har känt mig mest hemma.

Hur som helst, jag är skitless på min boendesituation. Jag hyr i andra hand i Stockholm och hur själv ut min bostadsrätt i Sundsvall. Jag trivs alldeles utmärkt i kvarteren jag bor i men lägenheten är yttepytte och framför allt så är den inte min. Den är trevlig och så men, inte min, inte mina grejer, inte min hur många av mina saker som än är där och den kostar så pass mycket att jag hellre hade lagt dom pengarna på mitt eget.

Nu går jag och velar mellan alla dom där besluten jag pratade om för några veckor sen...två har fallit helt utan att jag behövde ta några direkt aktiva beslut. Ett återstår och det påverkar liksom alltihopa. Innan jag har tagit det beslutet kan jag inte göra så mycket åt nåt annat. Hade det varit så att min lägenhet i Svallet var värd ens en tiondel av något jag vill bo i i Sthlm hade saker och ting varit lättare men det är den ju naturligtvis inte och jag måste välja hur jag vill göra med allt innan jag kan göra nåt åt boendesitsen och äntligen skaffa ett hem, som jag tänker bo i, som är mitt mitt mitt.

Välja.
Hata välja.
Ge mig alltihopa bara.

Day 20 – This month

Den som var antar jag? December.

Tåg. Det känns lite som att december var tågåkandets månad. Tur och retur Sthlm-Båstad, Sthlm-Göteborg och nu Sthlm-Sundsvall. Fast nu är det visserligen inte december längre men det tar några dar att greppa nytt år-begreppet för mig så vi säger så.

Annars har december väl varit som saker är mest. Plugg (fast i ärlighetens namn, not so much) jobb och fritid. Fritiden har varit trevlig men inget direkt historiskt har väl inträffat. Det har varit jul och nyår. I mellandagarna gav tv:n upp andan, det stör mig lite men kanske kan främja plugg?

Äh.
Stört trött på listan nu men jag tänker lida ut den hur tråkiga inlägg den än genererar.

Pulkarace

Där hemma, söderöver-hemma, har det varit ett himla gnäll över all snö. För mig är det inga konstigheter. Vinter lika med snö liksom. Och här är det ju precis hur mycket som helst. Skillnaden är mest att här är det mycket mer men framförallt mycket mer plogat vilket gör att det för mig känns mycket mindre.

Whatever. Nu ska jag åka pulka och grilla körv.