At the speed of lightning

Wihoo! Firar min födelsedag med att kliva upp efter 4 timmars sömn helt i onödan. Nervositet framflyttad några dagar. Typiskt. Och nu är jag trettio? Herregud, det går fort när man har roligt, visst var det så?

Bit på en nagel åt mig

Det är många år sedan jag la av med att bita på naglarna. Beteendet sitter dock kvar. Vid stress, irrande tankar och nervositet åker ett finger gärna in mellan tänderna men numera är det nagelbanden som råkar illa ut. Dom och dom där små, små flisorna som kan bli på sidan av nageln. Dom som är halvt nagel, halvt nagelband och som gör så jävla ont när man får ett bra grepp om dom och lyckas orsaka små sår.

Iaf, mitt högra långfinger har ett, blödande, sånt nu och jag har små nervositetsfjärilar i magen. Det är fult att säga A utan att säga B men om ni håller lite tummar åt mig vid 10-tiden i morgon så berättar jag sen. Tror jag. Ok? Ok.

Cuz I´m a survivor

Herregud. Lite gnäll häromdagen om seg dator och mobil, vilket för övrigt helt plötsligt bara gav med sig och blev bra igen. Igår la 3 ner verksamheten och jag var plötsligt utan både mobil och internet i säkert 4 timmar. The horror. Jag blev tvungen att städa. Och tvätta. Och läsa, i en BOK. UTAN SPOTIFY. Major crises.

Men jag överlevde.

Men på riktigt, det där med att inte ens kunna lyfta luren och ringa. Inte ok faktiskt. Röksignalerna var inte långt borta.

Kors i taket, prisa Gud etc osv

Jag var precis ute och JOGGADE. Det var inte långt och det gick inte fort. Men ändå. Jag dog inte.

Ingen mänska ett äpple

Min mac och min iphone konspirerar genom att vara synkroniserat jättesega. Apple, vad händer? Skärp er nu. Ska jag behöva gå ut på Långholmen, göra upp eld och kommunicera via röksignaler? Va?

Alltså, stressen när tekniken inte bara magiskt fungerar blixtsnabbt och smärtfritt? Kan inte vara sunt.

Teenage Crime

Om planen var att studsa upp tidigt och göra nåt vettigt men det sen råkade bli så att jag var vaken till fyra imorse, sov rätt länge, klev upp och åt frukost och sen bestämde mig för att jag nog borde se lite SoA i sängen istället för "nåt vettigt"?

Ja.
Kanske.
Men min mamma bor inte här så jag gör som jag vill.

Jag är helt ärligt totalt slut efter den där tentan. Det känns lite som att nån har stuckit hål på ballongen och all energi har pyst ut. Så jag tänker spendera dagen först i sängen och sen fikandes med vän innan jobbet istället för att genast ge mig på dom projekt som är kvar. Punkt.

HemmahemmaHEMMA

Ok. Jag tror det gick. Det kändes bra nog för att vara godkänt. Allt över det får betraktas som bonus och är det underkänt har jag missuppfattat allt så grovt att det var till allas bästa. Typ.

Och äntligen hemma. Det här med 120 mil och tre nätter i Båstad var tredje vecka börjar bli mer än tradigt. Det är definitivt några jag kommer sakna när det här är över men det ska bli så sjukt skönt att slippa körningen och det ocharmiga Sporthotellet Drivan att det är värt det. Nån sa idag att "vad tomt det kommer kännas när man inte har skolan att göra" och jag höll på att drunkna i min egen kaffekopp.

Tomt?! Ba, HEJ FRITID! Länge sen vi sågs. Insert ROMANläsning i badkaret, kvalitetshäng, bio, promenader och allmänt stros. Göra ingenting. Långtråkigt -jag har saknat dig!

Lyckohjulet

Mina klasskamrater har varit vrak sen i söndags kväll när vi samlades. Jag har varit lugn. Overkligt lugnt. Retats över panikpluggningar och skrattat åt min roomies utbrott om Bourgognes Grand Cru´n vid tvåsnåret inatt. Nu sitter dom här bredvid mig i soffan och kollar Idol i lugn och ro medans jag tuggar sönder mina nagelband och rabblar, cru´s, Chateau´s och distrikt som en liten papegoja.

Nu, exakt tolv timmar innan tentan slog nervositeten till i mig. Jag är väl medveten om att jag inte läste en rad från maj-september och att jag verkligen borde ha gjort det. Det här går inte att läsa in på tre veckor. Jag är också väl medveten om att jag är ganska duktig på en hel del ändå och det mesta nu hänger på vad som kommer komma upp i morgon. Fel frågor och det går åt skogen, rätt frågor och jag kan kliva ut med ett högt betyg. Håll en extra tumme för mig imorgon, ok? Ok.

Lite humörsstyrd kanske

Jag gillar hur stadig jag är nu för tiden. Ena sekunden sämst, nästa bäst. Feber varannan dag. Förra veckan  var jag en hårsmån från att ta bort hela bloggen, nu la jag istället dit det där helt oanonyma twitterkontot. Inte att lite på alls.

Upp och ner, ner och upp

Jag är i Båstad och pendlar lite mellan det här går inte, jag KAN inte och men det här KAN ju jag. Fort går det också. Ungefär lika fort som min kropp växlar mellan varmt och kallt, febern verkar vara höstens ständiga följeslagare. Klarar jag den här tentan på onsdag är jag i princip klar, ett examensarbete ska visserligen visas upp men det känns som en piss i Missisippi nu. Var vecka får ha sina plågor ifred.

If you cant Google it, no one cares

Så jag tänkte att jag kanske borde bli lite tonårsfull trots allt. Och misslyckades?! Herregud, klockan är nästan fyra och det första jag gjorde när jag kom hem var att bekräfta skillnaden mellan tresterbrand och weinbrand för mig själv genom att slå i ett jäkla spritlexikon för att det är så himla nördigt att det inte ens går att googla. Fyra dagar. Sen ska jag kliva ur den här psykosen och lära mig att dricka utan att tänka igen.

601

Jag älskar Lykke Li´s Everybody but me och även om det där blir mindre och mindre tydligt för varje år så är den så träffande. Den där...osynken. Den skivan är så Australien för mig. Även där lite osynkad. Halva jag skrattandes solbränd på en surfbräda och den andra full av rastlöshet, orostankar och alla omvadnärhur. Orostankarna är historia nu. Eller, det är dom väl aldrig, dom är bara nya. Och betydligt mer hanterbara och konkreta i dagsläget. Bra så.

Hoppsan vad deppigt det lät. Det är det inte. Det är en bra låt. Punkt. Nu ska jag gå ut ur den här mörklagda lägenheten och bjuda mig själv på en halvtimmes frisk luft och sol innan jobbet.

Chatå vaddå?

Vackert höstväder ute. Man skulle ju kunna ta en promenad eller så. Eller så kan man sitta inne omgiven av papperskaos och vingliga bokstaplar och emo-lyssna på Lykke Li med en växande känsla av panik i magtrakten. Det där är ju lite som man väljer. Det ska på riktigt bli en lättnad att gå till jobbet och släppa det här en stund. Egentligen känner jag bara för att bli dyngrak och strunta i alltihop. Sunt, verkligen.

Och nej, chansen att jag kommer skriva om något annat än skola innan den här jäkla tentan är över är inte så stor.

Du säger romantiskt, jag säger läskigt

En granne spelar banjo, en annan verkar ha antingen ett brustet hjärta eller en Sting-fetisch. Sting har vibrerat i hela huset större delen av dan och även om jag gör mitt bästa för att stänga ut det tränger det sig på i pauserna från min egen Spotify. Kom att tänka på en väninna som ville ha Polices "Every breath you take" på sitt bröllop för den var så fin och jag bara det är ju stalking, tycker du det är fint?


Every breath you take 
Every move you make 
Every bond you break 
Every step you take 
I'll be watching you 
Every single day 
Every word you say 
Every game you play 
Every night you stay 
I'll be watching you 


O can't you see 
You belong to me


Jag skulle fan bli skraj om jag stod där vid altaret och insåg att den jag ska gifta mig med hade valt ut det här. Eller en Stinglåt öht. Och nu när jag har fått det av hjärtat ska jag återgå till mitt ytterst okoncentrerade pluggande.

For real?

När jag flyttade in här hörde jag Banjomusik och tänkte att det nog var nån som kollade film men nu några veckor senare så inser jag att det är någon som håller på att lära sig spela Banjo. Det stör mig inte men är det inte ett himla skumt instrument att sitta och traggla på kvällarna?

Mamma recenserar min facebookprofilbild

-Helena var här igår (mammas bästa vän och min gudmor).
-Ok.
-Hon tyckte du var fin på din facebookbild.
-Jaha, vad fint.
-Det tycker inte jag.
-...ok? Vaddårå?
-Du ser trött ut.
-Jag ÄR trött.
-Äter du?
-Ja.
-Sover du?
-Nja.
-Jag visste det, du borde verkligen bo lite (-hejdå) närmre, det är inget fel på Göte(-hejdå)borg. Faktiskt.
-Hejdå.

Alldeles bortsett från den allmänna tjatigheten i den här Göteborgsdiskussionen som nu närmar sig femton års ålder så fattar jag inte riktigt vad hon tänker, att vi ska bli sambos på gamla dar? Att hon ska komma hem till mig och se till att jag äter min sallad och läsa godnattsaga? Jag fyller trettio år om några veckor, flyttade hemifrån när jag var sjutton. Tydligen märkte hon inte riktigt att allt det hände. Och hur tänkte jag när jag hjälpte henne skapa ett facebookkonto?

Hur tänkte jag där?

Geografi var mitt absolut sämsta ämne i grundskolan. Jag tycker det är makalöst trist, vet inte vad som är upp och ner på en karta och vet hälften av tiden knappt vart jag är. Jag skulle inte kunna peka ut...säg Närke, på en karta om någon så höll en pistol mot huvudet på mig.

Och jag bestämmer mig för att läsa till Sommelier? Fattar ni hur mycket geografi som är inblandat? Självhatet nu. Enormt räcker inte. Jag har suttit och stirrat ner i kartböcker i 12 timmar nu och DET FASTNAR INTE, Europa är ok (minus Norden och typ det mesta av Baltikum men det är just i det här sammanhanget ointressant), resten av världen kan vad mig anbelangar dra åt helvete nu.

Edit: Jag googlade precis för att bekräfta för mig själv att halva Ryssland ligger i Europa. Nu förstår ni nivån. Så med Europa menar jag i princip Frankrike, Italien, Spanien, Portugal, Tyskland och Österrike. Nån liten avstickare i Ungern (som jag inte riktigt vet var det ligger btw) och Grekland typ. Och säkert nåt mer, som jag har glömt. Skjut mig.

Sömnstörd

Så jag drömde alltså att min lärare, minuter innan tentan, med bestämdhet hävdade att Bordeaux ligger i Tyskland och att jag naturligtvis inte skulle bli godkänd. Upprörd blev jag också. Och sov som en jäkla kratta resten av natten.

Från att ha önskat mig längre tid har jag börjat önska att eländet ska vara över så jag kan få det hela ur världen. Två nätter i rad nu har jag drömt om misslyckade prov och hemska föreläsningar där jag har fått allt om bakfoten. Reminder till mig själv: För ett år sen hade du inte en tanke på den här utbildningen. Ingenting har egentligen ändrats. Skärp dig.

Plötsligt en söndagsförmiddag i nådens år 2011

Bestämde jag mig för att ta ytterligare ett stapplande steg in i tvåtusentalet och skaffade mig ett twitterkonto. Jag är ganska säker på att även det här är relaterat till den där stora tentan om lite mer än vecka. Vad gör man inte i förträngningens namn liksom.

Felprioriteringar

Jaha. Klockan är snart tre på morgonen. Dom goda nyheterna är att alla spår av feber är borta och jag är himla pigg.

Dom något sämre är att det är (var) fredag och jag har skrivit en bra bit över 4500 ord om Champagne men inte druckit en enda droppe av densamma. Det känns inte helt ok. Och just, att klockan är närmare tre på natten och jag är himla pigg är väl inte heller helt optimalt.

Fredagskänsla

Jag har sett den här resebetraktelsen lite här och var idag. Visst blir man sugen på lite hemma-turistande? Tänkte nästan skriva att jag skulle ha gjort nåt sånt om jag inte var så himla uppfylld av snor och feber men det var ju ljug. Jag hade jobbat naturligtvis. Men ändå, mer sånt. Jag tänker det ofta, gör det aldrig. Dumt.

Nog nu?

Jag hade tänkt mig att kunna gå till jobbet idag men fick omvärdera det. När jag vaknade kändes allt ok, sen fick jag hjärtklappning av att kliva upp och brygga kaffe. Kaffet smakar dessutom metall och kläderna gör ont på kroppen. Jag får helt sjukt ont i huden när jag har feber, speciellt på ryggen. Ni vet när någon ska vara snäll och stryka en över ryggen när man är sjuk? Aj.

Tillbaka ner i säng med mig alltså, marschpannkaka. Så jäkla trist bara, förkylningar är verkligen den mesigaste av sjukdomar. Knappt synd om mig faktiskt. Fast jag tycker naturligtvis helt orimligt synd om mig själv ändå, det hör till sjukdomsbilden.

Sista kattinlägget idag, lovar

Det var så sent när katten väl kom till rätta igår att jag inte ville ringa upphittar-tanten, det hördes på rösten att hon var av modell äldre. Så jag ringde nu och beklagade det faktum att jag bor så långt bort så att jag inte kunde komma förbi med en blomma som tack och kunde jag få sätta in en liten slant till henne istället?

Det fick jag absolut inte. Men jag fick väldigt gärna titta in och bli bjuden på bullar nästa gång jag var på Alnö. Så kunde hon skicka med lite falukorv till Katten också.

Tanter va? Man måste älska dom.

Sa du precis att min katt är utvecklingsstörd?

För att undvika fler rymningar erbjöd jag mig att komma upp till Syrran på mina lediga dagar och ha introduktionskurs "här bor du" för Katten. Den tar nån dag och innefattar korta besök utanför dörren och mycket tonfisk. Sen brukar poletten trilla ner och det är inte längre något problem att släppa ut honom. Jag begär det dock inte av någon annan, folk har i regel bättre saker för sig att vara dadda åt en katt med taskigt lokalsinne.

Hennes svar?
-Nä det är lugnt, jag har jobbat på gruppboende.

Det går lite som en röd tråd genom den här familjen. Vi gillar djur och man vet inte om vi skämtar eller inte.

Luddigt huvud, täppt näsa men varmt hjärta

Jag hatar att ringa in mig sjuk, och alldeles speciellt när man är så här ny på jobbet. Det känns som om jag är lat fast jag går omkring här som en ömsom frysandes, ömsom svettandes snorbobba med pingisbollar till bihålor.

Hjärtat är varmt dock. Igår kväll hörde en kvinna av sig och hade hittat min katt. Han flyttade till min syster innan jag åkte tillbaka till Sthlm och från början gick allt bra. Sen försvann han och jag har haft så jäkla hjälplöst ont i hjärtat. Det går inte att leta efter en katt i en stor skog när man inte vet vart man ska leta, fast jag försökte. Jag har inte ens velat prata om det, tanken på att han har råkat ut för en olycka eller driver omkring i skogen och tror att han är övergiven är så jobbig att jag inte ens vill ha orden i munnen. Han är inte typen som sticker iväg veckovis, han är mer typen som vill ha ett jämnt flöde av mat och kel och jagar för lekens skull, även om han är duktig på det, så antagligen så har han väl blivit rädd för något, dragit iväg och sen inte riktigt fattat vart han bor. Hon som hittade honom under sin bro bor bara några kilometer bort i skogen. Nu är han allafall hemma. Bakom lås och bom ett tag men i tryggt förvar. Han hade blivit så glad när Syrran hämtade honom att han nästan frivilligt klev i kattburen. Det är annars en procedur där man helst har långärmat på sig.

Kramperna i hjärtat har därmed släppt och jag kan i lugn och ro ägna mig åt att snyta mig, äta alvedon och vänta ut den här förkylningen. Hellre nu än i tenta-tider.

Jag, besvikelsen

Min mamma ringde för att fråga hur det gick med mitt skolarbete. Hon blev inte jätteimponerad när jag sa att det inte gick så värst bra men att jag hade köpt jättefina skor istället. Gula dessutom. Jag har aldrig haft gula skor förut.

Fast så där citrongula är dom inte. Mer senapsgula. 

Istället för jordmåner i Sonoma

Egentligen känns det rätt töntigt och förmätet att svara på såna här enkätfrågor men jag tycker dom skoj att läsa hos andra. Dessutom är det så pass många som läser här nu att det inte bara kan handla om dom närmast sörjande så det kan väl vara sköj? Ett tredje skäl är att om jag var ett barn så skulle mina föräldrar säga att hon är inne i nån fas om mig nu. Fasen består av väldigt mycket analyserande av saker som varken är viktiga eller bör analyseras och kan mycket väl handla om att jag gör nästan vad som helst för att slippa ta tag i mitt skolarbete. Så, här, rakt snodd från Linn.

BRUKAR DU KOMMA I TID:
Ja, närmast pedantiskt. Åtminstone till jobb och när jag ska möta upp nån.

HAR DU BRA KONDITION:
Det har jag svårt att tro. Det var så länge sen jag provade att det enda logiska borde vara att jag inte har det.

NÄR BLEV DU FOTAD SENAST:
Omedvetet av en klasskamrat förra veckan. Jag märkte det inte förrän hon la ut en bild av mig där jag sitter och spelar Wordfeud mitt under en föreläsning på fejjan. Taskigt. Tror jag såg nån fotoblixt när vi drack vin efter jobbet i lördags också men jag är inte säker.

HUR KÄNNER DU DIG NU:
Aningen febrig. Fast det kan vara ett utslag av hypokondri. Man vet inte.

VANLIGASTE FÄRG PÅ DINA KLÄDER:
Svart.

KAN DU LAGA MAT:
Ja det kan jag väl men jag tycker det är så tråkigt att laga till mig själv och äter dessutom oftast på jobbet så jag gör det inte så ofta. 

VAD PLUGGAR DU:
Sprit. På riktigt alltså. Eller dryck om vi ska vara noga.

BLIR DU BRA PÅ KORT:
Alltför sällan men det händer. Däremot blir jag aldrig snygg när jag försöker fota mig själv. Aldrig. Rätt trist.

NÄR OCH VARFÖR GRÄT DU SENAST:
Nån gång förra veckan när jag såg en dokumentär om ett lejon som såldes på Harrods på sjuttiotalet men så småningom släpps ut i det fria. Minns faktiskt inte riktigt sist jag grät av något som inte hade med tv att göra. I början av sommaren? Om det var senare så har det i allafall gått över för jag minns det inte.

VAR DET PINSAMT ATT SVARA PÅ DET:
Nej.

HADE DU EN BRA KVÄLL IGÅR:
Den var inte dålig men väldigt vardaglig. Jag pluggade, åt mat, tog en kort promenad och mötte en väninna. Pluggade mer, pratade i telefon och gick och la mig. Typ.

DIN FAVORITDRYCK PÅ MORGONEN:
Kaffe. Helst med mjölk.

ÄR DU NYTTIG:
Nä. Oftast inte.

HAR DU NÅGONSIN HAFT NÅGOT JOBB:
Ja? (Här börjar jag ana att den här enkäten är för folk i tonåren)

ÄR DU BLYG:
Nja. Min lägstanivå på blyghet är hög. Jag varken stammar, rodnar eller vill dö när jag har med okända människor att göra och jag kan överleva en hel fest utan att hålla någon jag känner i handen eller hänga i ett hörn. Däremot kan det ta rätt lång tid för mig att känna mig hundraprocentigt bekväm med folk. Det har liksom inte med tidsperiod att göra utan mer om den tiden det tar innan jag kan dra brutala skämt och känna mig trygg med att den andre inte tror att jag tycker vuxenmobbing är svinkul på riktigt och liknande. När personen/erna det gäller greppar när jag är ironisk eller inte.Typ.

VILKEN TID GICK DU UPP IDAG:
Jag vaknade halv nio men låg kvar och funderade på om jag inte var sjuk fram till halv tio. Sen bestämde jag mig för att jag inte var det och klev upp. Nu är jag tveksam.

VILKET TV-SPEL SPELADE DU SENAST?
Minns inte? Jo, det var nog sist jag var hos min mamma, runt påsk. Mario Cart.

VILKET TV-SPEL ÄR DITT FAVORITSPEL?
Jag gillar verkligen Super Mario men i mer modern tid har jag helt otippat spelat ganska mycket Grand Theft Auto men det var några år sen.

HUR MYCKET KRÄVS FÖR ATT DU SKA BLI FULL?
Väldigt olika. Jag kan ha skogshuggarspritsinne och jag kan bli lullig på ett glas vin. Beror inte ens på om jag har ätit bra/sovit bra eller inte, hormoner kanske?

HAR DU SPYTT OFFENTLIGT?
Ja. Men inte dom senaste tio åren. Tror jag.

JAG SOVER:
När jag väl sover, bra. Har ofta lite insomningsissues dock.

VAD SA DU SENAST?
Hörs sen, puss.

VAR DU PÅ FESTIVAL I SOMRAS?
Av typen bo i tält och ha leriga skor? Nej. Av typen glid runt och drick vin och se på lite band i 10 timmar, ja.

VEM RINGER DU NÄR DU ÄR ARG/LEDSEN?:
Beror på orsak/objekt. Mamma, Jossan, Anette, David eller Mia ligger högt på listan.

VAD SKULLE DU BEHÖVA NU:
Lite jäkla disciplin.

HAR DU SNYGGA SKOR:
Inte tillräckligt många. Någonsin. Jag har massa skor, alltså typ 30 par men går 9 av tio gånger omkring i slitna Converse även om den siffran så sakteliga går mot det bättre. 

VAD VAR DET FÖRSTA DU SA I MORSE:
Mm, jag är vaken. (Ljug)

HAR DU SOVIT I DIN EGEN SÄNG INATT:
Ja.

HAR NÅGON ANNAN SOVIT I DIN SÄNG I NATT:
Nej.

HAR DU KÖRKORT:
Ja. Än så länge. Mirakulöst.

ÄR DU ENSAM NU:
Ja, en liten stund till.

VAD SER DU FRAM EMOT MEST DENNA VECKA?

Gud vad trist. Jag har inget kul svar på den här frågan. Jag pluggar och jag jobbar. Resten är bara dåligt samvete.

Baldy?

Jag har börjat tappa väldigt mycket hår på sistone. Kortsiktigt är det ett icke-problem. Om det är något jag har förjävla mycket av så är det hår (på huvudet, mind you) men problemet är att dom säkert komma växa ut igen och jag vill inte ha en kortare peruk ovanpå det hår som är kvar. För ovanpå hamnar det när man är så lockig som jag är.

Så, vad gör man? Någon?

Sådärja

Det är kliniskt rent hos mig. Hur jag än letar hittar jag inget fler ställe att damma. Sex maskiner tvättade/hängda. Jag manglade till och med sängkläderna. Det luktar Apple Blossom i hela lägenheten och det finns inte så mycket som en tesked att diska.

Det här händer naturligtvis enbart när jag verkligen borde göra nåt annat.

To have or not to have

Min familj är på mig att jag ska önska mig nåt till min födelsedag. Jag tycker det är svårt att önska mig saker. Jag skulle kunna önska mig den där serien glas från Riedel jag vill ha men dom är så himla dyra att det känns oförskämt. Så jag tänker att jag kanske ska önska mig en tv (ja, glasen är dyrare, sjukt va?) men sen tänker jag att jag inte vet om jag vill ha nån tv. Jag har inte haft nån sen årsskiftet och saknar det inte så värst. Jag har en dator. Slötittandet är därmed eliminerat. Men det är rätt osocialt. Kom och kolla film med mig i min laptop liksom. Inte helt ok om man inte tänker ligga egentligen. Men hur socialt är det att se på tv då å andra sidan? Upphörde inte filmdejter (om det inte är en ursäkt för att ligga alltså) när man blev stor nog att gå ut istället? Fula är dom också. Men vissa dagar är ju allt man vill göra att ligga i soffan med fjärr och filt. Nu när jag faktiskt har en soffa. Fast det har jag inte tid med. Men sen, när skolan är slut? Men är dom inte himla fula ändå? Fast lite skönt. Och är det inte lite onormalt att inte ha en tv? Äh.

Vad jag gör? Jag pluggar. Det märker man på att jag tänker så mycket. På andra saker.

No can do that superwoman thing

Jag vill också vara en av dom där som i perfekt balans har snyggt hemma, tränar regelbundet, jobbar, umgås med sina vänner, fixar  sin utbildning, bakar sitt eget jäkla bröd och är snygga i håret under tiden.

Jag började nytt jobb igår. Det var skoj och gick bra men jag får sån himla ångest över hur jag ska hinna med. Hinner inte tänka ut en enda tanke innan sjutton andra drar i uppmärksamheten och skolan? Skolan är en ångestklump storlek Europa i magen. Tre veckor minus två dagar till den största tentan i den enda kursen jag faktiskt tycker är riktigt viktigt och jag är nära panik. Jag har exakt 7 lediga dagar på mig att läsa in lagar, jordar, klimat, produktion och producenter i ungefär hela världen. Det där med snyggt hemma, umgås med vänner, joggingturer och snygg frisyr får vänta. För att inte tala om brödet. Mycket lite mening med att baka bröd när man prioriterar sömn före frukost.