torsdag 22 maj 2014

HALLÅ Å å å

Äh, den för en döende tillvaron det här gamla åbäket till blogg, gör den inte? För det är inte så att livet är så himla mycket annorlunda än vanligt, vilket iofs alltid har betytt att det svänger rätt mycket, utan det är mer orden och lusten och tiden och allt det där..livet.

Jag mår bra. Försommaren är här. Jag är superbakis men någorlunda lugn i själen. Bor kvar i samma tvåa, jobbar med samma sak osv etc. Katten har fått bli utekatt. Lillasysterbarnet som har bott hos mig i snart tre månader flyttar snart igen och jag kan få reclaima mitt privatliv. Jag tränar på. Reser rätt mycket med jobbet. Har uppenbarligen återfått lusten att gå ut. Det hela är väldigt vardagligt och av någon anledning känns det inte så intressant att skriva om fast det är exakt sånt som det alltid har skrivits om.

Nåja, den får väl finnas här lilla bloggy. Bida sin tid.

torsdag 17 april 2014

Utcheckning

Den här påsken känns som en oas måste te sig för en törstig kamel. Två dåliga veckor på jobbet i ryggen och jag kan inte tänka mig något finare än att lägga mobilen på ett ställe där jag kan glömma den, vända upp näsan mot vårsolen och bara existera några dagar. Bestämde mig för att vare sig åka norrut eller västerut utan istället muta iväg lillasysterbarnet så jag har hemmet för mig själv. Ska dricka vin, umgås med folk jag inte har betalt för att umgås med och okynnessova så mycket jag bara kan. Musik för trötta öron.

torsdag 10 april 2014

Swoschet av livet som rusar förbi

Dagarna springer liksom ifrån mig? Jag har en känsla av att allt rusar förbi i ett Skalmanklocketöcken av äta sova jobba träna börja om men tydligen dricker jag vin med. Och jättestora hotshots. Lyssnar på musik. Låter bli att bädda sängen när Katten plockar fram blänget och speeddejtar min mamma när jag jobbar ett dygn i Göteborg. Går bananas bland mönster på kläder och naglar och äter av allt att döma rätt mycket bullar/semlor/kakor. 


lördag 29 mars 2014

Några löpningsgenier här?

Av oklara skäl, förmodligen en del i en allomfattande, ständigt närvarande men låggradig kris, har jag fått för mig att jag vill kunna springa. Eller, jag KAN springa, jag är bara kass på det och vill bli bättre. Jag vill att det ska vara härligt, inte göra ont. För ont gör det. Jag har sprungit några gånger de senaste veckorna, inget imponerande men någonstans mellan 5-8 km per gång i 6,5-7,5 min/km. Rätt långsamt alltså. De flesta rundorna är strax över en halvmil och tar 35-37 minuter. 

Konditionen är märkligt nog mitt minsta problem med tanke på att jag har betydligt fler rökta cigaretter än sprungna kilometer i kroppen utan det är vaderna som spökar mest. Egentligen hela benen men mest vaderna. Det stramar, stretar och svider. Lite som en krampvarning men ändå inte. Mest i uppförsbackar men även på rakt spår. Det blir bättre i nerförsbackar men där sänker jag alltid farten för knänas skull istället. 

Det hela är otroligt irriterande. Lungor och hjärta skulle klara betydligt mer och fem minuter efter att jag slutat finns det egentligen ork och energi kvar i dom för en runda till men vaderna skriker. Vad gör jag åt det här? Tjurar på? Stretchar i timmar?* köper nya skor? Springer i en ställning som känns märklig dvs mer upprätt och mer på hälarna? Jag har en tendens att springa något framåtlutad och mer på främre trampdynorna liksom.** Hjälp mig? 

*snälla säg inte strecha mer, det är det tråkigaste jag vet
*Eh, nu när jag läser vad jag skriver låter det som att jag kanske har lite korta muskler i vaderna va? Med tendensen att springa på tårna? 

fredag 14 mars 2014

En ding ding värld

Det är valår och det märks att det bubblas, spottas och fräser och i grunden tycker jag det är BRA men det är något jävligt obehagligt med klimatet nu. Vi pratar om det ibland jag och mina vänner, hur skyddade vi är här i vår lilla innerstadsbubbla. Det är sällan just här människor är öppet rasistiska, homofoba, nazistiska även om det är här rubrikerna hamnar. Det öppna hatet är sjukt obehagligt men går också att bemöta. Det är det där dova, mullrande, odefinierade och vaga missnöjet som är farligast. Tror jag. Jag vet inte. Jag vet att jag blev glad häromdagen när jag gick bakom två tonåriga pojkar hand i hand på en bakgata här på Söder där jag jobbar och att hjärtat sjönk igen när dom släppte varandra precis innan dom svängde ut på Götgatan. Jag vet att flera av mina vänner flyttade till Stockholm från sina mindre städer för att dom ville kunna leva öppet utan att varenda dag behöva försvara den dom är födda till att vara men det får dom ändå göra, på något vis, hela tiden.

Jag har så vitt jag minns aldrig blivit utsatt för något grovt rasistiskt riktat rakt mot min person men jag ser varenda dag saker som skaver, fördomar som svider och strukturer som trycker mot de redan svagare. Det gör mig ledsen. Jag bidrar säkert ibland fast jag försöker låta bli.

Blev så arg att jag hade kunnat ställa till med en scen (och, gjorde det, i liten dörrsmällande skala) för någon vecka sedan när min chef mitt i ett skämtsamt samtal om träning och gym vräker ur sig att "Kvinnor som lyfter vikter? Det är ju som män med mascara?". Inte för att jag egentligen tror att han är elak eller egentligen korkad utan för ATT MAN SÄGER FÖR I HELVETE INTE SÅ och förutom det rakt ut nedsättande mot mig, som lyfter vikter, vad fan vet han? Kanske hans kollega åt andra hållet gillar mascara. Låt folk för i helvete vara och öppna inte truten om saker du inte förstår. Inte på skämt. Inte alls på det viset. Jag är så trött på såna här "skämt" att jag kräks och helt säkert är mer än lite obekväm mellan varven men so be it. Jag orkar inte höra. Jag bryr mig inte om att du kommer från en annan generation och har ett annat synsätt. Tänk lite bara. Min kompis funderar på vad strukturer, uppfostran och personlighet gör i hennes förhållande, hur man ska förhålla sig till saker. Det är bra för alla att vi tänker, grubblar och kanske våndas. Jobbigt, men bra. Problemet kan jag känna att dom som borde fundera mest är längst bort och funderar absolut minst och dom som försöker slår knut på sig själva.

Sånt funderar jag på nu för tiden. Massor, hela tiden. Läste detta nyss, gör det du med och känn sedan i hela kroppen hur det måste vara att vara tonåring och känna att hela vuxenvärlden spottar på den du är och din rätt att känna dig trygg när du går till din arbetsplats, till din skola, och sätt det i skenet av allt som händer och det attentat som var på en annan skola för bara någon vecka sedan. Det är inte demokratiskt att ge främlingsfientliga och hbtq-fientliga personer utrymme att uttrycka sin åsikt. Det kan inte vara det.

Inte längre trygg i min skola.

tisdag 25 februari 2014

Utveckling schmutveckling

Mitt enda nyårslöfte ett dramafritt och händelselöst 2014 gick naturligtvis käpprätt åt skogen ca ett ögonblick in i januari. It's all good, it's alright och allt kommer säkert bli bra och förhoppningsvis bättre men där jag sitter exakt just nu är det mer än lite rörigt med ca allt. Till nittio procent är det naturligtvis helt självförvållat och det är väl bara att konstatera att jag inte är skitbra på att sitta still i båten. Det är ju bra och kanske enda sättet att komma nånvart men fy helvete vad jobbigt det är ibland? 

Men jag har inte dött iaf. Jag för bara mer oväsen live än här.

måndag 17 februari 2014

Eh hej

Jag har inte så mycket att säga längre visst. Läs här istället, det är mycket vettigare. Rebecka Åhlund om hiphop och feminism (jävla blogspot-app och länkar HALLÅ DET ÄR 2014 nu?):


fredag 24 januari 2014

Lagat psyke, pajj kropp

Kom just hem, satte mig i soffan med lite mat och DOG. Livet är betydligt gladare än ett inlägg ner och tydligen är gymet mitt nya happy place för nu när jag på riktigt inte orkar resa mig insåg jag att jag varit där sju dagar i rad. Det är på riktigt helt sjukt i min värld. Har nog snittat ca sju gånger per ÅR på det där gymkortet tidigare. Nu ska kroppen få vila lite och jag åker till Göteborg imorgon. Igen. Jobb denna gång men det är tredje gången jag är där på en månad. Vilket skulle vara helt ok om det inte var så himla långt dit.


Titt alltså, detta är vad som har hänt på nån månad. Så konstigt.

tisdag 21 januari 2014

Kontraproduktiv

Ibland när livet känns lite som en blöt och kall yllefilt som försöker kväva en (mig) så är det inte ett dugg hjälpsamt att lyssna på den här skivan om och om igen men ändå gör en (jag) alltid det. Det är inte så att den inte är bra, älskar Anna Ternheim, det är bara det att en (jag igen) eventuellt bara blir ännu deppigare av det.

Man kan ju tycka att jag borde veta bättre men så fungerar det (jag) som bekant inte.

fredag 17 januari 2014

Tack för inget

Nä hörni. Ni brukar vara grymma tipsare men det där med tantguld kan ni uppenbarligen inte. Inte jag heller. Guldet blev till sand, eller åtminstone till en övernattning nära sand, hummer och bubbel istället. Man ska hålla sig till sånt man förstår sig på. 

Men jag kan ju tipsa er istället. Idag när jag flög hem från Åre, eller Östersund flög jag ju faktiskt från, så läste jag ut Gone Girl av Gillian Flynn. Första halvan av den här faktiskt rätt trög men andra halvan var lika bra som Sharp Objects och Dark Places. Läs henne. Jag tänker att det måste vara väldigt läskigt att bo i hennes huvud, eller med henne. Hon är otäck. Så gillar man inte otäckt kan man läsa nåt annat. Åre var skoj fast det var mest jobb. Och kallt. Så initihelvete kallt. Nu när jag kom hem visar det sig att värmen i mitt hus är typ pajj med så här är det också kallt. Lysande. Lär väl tina upp i april igen. 



tisdag 7 januari 2014

Tipstack, tack

Min mamma fyller 50 i helgen och det föll på mig att leta fram ett fint smycke till henne. Hon är nickelallergiker så guld är bra och hon gillar halsband med små fina hängen. Precis allt jag aldrig skulle leta efter alltså. Någon? 

Ytligt x 2 med inbyggt skryt

Kom just från gymet där jag i ett hav av pojkar i åldern uppskattningsvis sjutton till tjugofem har lyft runt lite på kettlebells och olympiska stänger och riktiga vikter. Allt är väldigt märkligt. I alla fall, upptäckte någonstans mitt i antydan till två små valkar på varje hand, precis nedanför lång och ringfinger. Jag står alltså inför situationen att välja mellan tyngdlyftarvalkar på mina mjuka små kvinnohänder eller såna där töntiga små gymvantar. Kan omöjligt bestämma mig för vad jag har svårast att förlika mig med? 

måndag 6 januari 2014

*den där emojin med jättestora ögon*

Råkade flippa in Paradise Hotel på tv och bytte av outgrundliga skäl inte kanal utan fastnade istället stirrande på det i säkert tio minuter innan reklamen bröt hypnosen. Det känns mer än lite trött att ens ha en åsikt om det men ändå, verkligen? Det är riggat va? Snälla säg att det är riggat och att dom är skådespelare allihop?

söndag 5 januari 2014

Vatten och bröd

Ledighet, en tid att sova ut, ta långa promenader, få starka ben och rosiga kinder. Eller till att sova halva dagarna, äta så mycket skräp att kläderna knappt går på kroppen och dricka sin egen volym i vin. Varje dag. 

Ska bli uppriktigt skönt att återgå till någon form av vardag nu faktiskt. Januari kommer av allt att döma bli något form av reseinferno så nu blir det kanske inte riktigt de självspäkande tråkveckor jag egentligen vill ha men mellan alla turer på motorvägar pratar vi hemlagad normal mat och vassa armbågar på gymet. Har sällan känt mig så mycket som en fysisk,ekonomisk  och i viss mån mental härdsmälta som nu.

torsdag 2 januari 2014

Kom igen nu kroppen

Känner mig obekväm i kroppen och det är så länge sedan att jag inte minns hur det känns, vad det är. Feber. Inte riktigt hur jag hade tänkt att starta det här året.

onsdag 1 januari 2014

140101

Sitter utslängda i små öar av bakfullt folk och äter amerikanska pannkakor när min kompis Ellie frågar om jag hade nåt nyårslöfte igår.

Mm, ställ inte till det. Inga stora grejor. Inget tok, inga flyttar, inget omvälvande stort som kräver jättemycket energi och vänder upp och ner på allt. Ingen dramatik. 

Så önskar jag mig det här året. Den mest dramatiska faktorn i mitt liv är 9 av 10 gånger alltid jag själv så om den där 10e surprise-delen bara kan hålla sig borta och jag kan hålla mig i mitt eget skinn ska det nog bli bra det här.