Klockan är inte ens fyra på eftermiddagen och det enda jag kan tänka på är att få sova. Jag är så trött. Utmattad. Nattens mardrömmar tog nog den sista energi jag hade och jag kan inte bärga mig förrän jag får sätta mig på tåget på torsdag.
Mamma har dagligen i två veckor ringt och frågat vad jag önskar mig i julklapp och jag har helt ärligt svarat att jag inte vill ha någonting alls som ryms i ett paket med snören. Jag vill ha mjuka kläder, tjocka sockar, filtar och glögg. Jag vill ha min familj och ett soffhörn, det är allt.
Det hjälper inte att jag får en brainfreeze varje gång jag kliver utanför dörren. Termometern vid Slussen visar minus tolv men motvinden hela vägen hit måste ha tripplat kylan.
Fyra. Bara åtta timmar kvar till duntäcket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar