onsdag 3 oktober 2012

Så går en dag från mitt liv och kommer förhoppningsvis aldrig åter

Gårdagen avslutades på Djurkliniken med katten. Det kostade tvåtusen kronor. Imorse slogs vi när jag skulle ge honom antibiotika i pastaform i munnen. Det ska vi göra två gånger om dagen i en vecka. Sen började det regna och jag fick migränlik spränghuvudvärk. Sen hade jag en rätt kass eftermiddag på jobbet. Sen kom jag hem, då hade katten kräkts halvtuggad kattmat på min trasmatta. Nu ska jag ta på min långärmat inför nästa dos medicinslagsmål.

Hejdå.

3 kommentarer:

S.W sa...

Usch usch, katter och medicin. Hundar är så lätt, bara gömma det i lite leverpastej. (Lyckan när vi tog hand om en katt som självmant lapade i sig sin antibiotikapasta - enorm!)

Bubbel sa...

Hu ja, närkamp med en katt kan bli en smärtsam historia...

Omomigen sa...

Medicineringen. Visade sig att han kräktes efter varje dos och då var ju inte dom där slagsmålen mycket värda. Såret/bölden läker jättefint ändå dock!