Mount jäkla Everest

Att jag var dödens trött igår kan jag skylla på intensiv jobbvecka. Att jag är det idag kan enbart skyllas på min inre fjortonåring. Att få i mig frukost var en himla ökenvandring och bara tanken på det barnkalas jag förväntas infinna mig på om en timme -gärna med nån form av gåva- är smått oöverkomlig. Vad är chansen att just det här tvåårskalaset kommer bestå av tio välartade och framförallt tysta barn som inte kommer skrika, slåss och klättra på mig? Sådär va?