Buhu

Känner mig svårt orättvist behandlad av livet när jag tvingas ut ur min lägenhetskokong två kvällar i rad för att gratisäta och gratisdricka goda saker med folk jag egentligen gillar när jag egentligen bara vill sitta hemma och vara svår i all stillhet. Ids inte ens skämmas över ilandsproblematiken och ämnar smita så fort jag får en rimlig chans. Socialt i all ära, den här flickan behöver ensamhet i tysta rum efter två veckors konstant tjattrande och vinsniffande och jobbande. Fredag kväll är blott två sov och en hägring bort nu.