Om tio år och en sekund

Så jag är i Norr och nobbar vin på stan och går istället ensam ner till bastun. Nittio grader tills det går runt i huvudet och kalldusch tills huden pirrar och om igen. Och igen. Schampo i håret, framför fötterna från uteduschen svarta havet och fabrikerna blinkar från andra sidan sundet och dis runt småbåtshamnens lampor. Bjöd jag på en nakenchock? Kanske. Jaja, en siluett kan jag bjuda på.

Och jag tänker att om ett par veckor fyller du år igen och jag kommer glömma, igen, och sen är det den där månaden som blir när det är ett ojämnt antal år mellan oss till jag fyller år och allt blir jämnt igen. Och jag tänker att jag ska sluta må dåligt i smyg över att jag varje år missar den där dagen att min saknad inte är på tv på schema och istället tänka att det finns så mycket dig i mig. Att jag fick det av dig, det där med att nobba umgänge och istället basta med kluckkluck från vattnet och pirrande hud och inte ångra det alls. Det finns så mycket dig i mig. Jag är bra på att basta, nittio grader lätt och jag njuter av att vara ensam i mörkret värmen och tusen andra saker. Allt fick jag, på gott och ont. I år ska jag försöka att inte ha dåligt samvete över att jag nog kommer missa din födelsedag, igen. Jag ska inte slå på mig själv över en sorg som inte bryr sig om dagar och tider. Jag ska tänka på att augusti är din och september min och att du struntar fullkomligt i din födelsedag men älskar att jag älskar bastun och orden och allt det där som var du. Jag ska tänka på hur jag skrattade åt den spegelvända trycksvärtan som fastnade på min hud när du visade mig vad som hände om man satt på tidningen istället för handduken i bastun och nu när jag tömmer det sista i mitt förråd här i Norr pappa ska jag ta hand om dina böcker om dom så ska få ett eget boende. Det ska du få i augustipresent av mig. Om ett par veckor är det tionde året du inte fyller år längre och jag kan inte förstå hur det kunde gå så fort och hända så mycket på en och samma gång.