Google och hypokondrikern

Nyss satt jag i väntrummet på Hornstulls vårdcentral med dödsångest över mitt kliande och allmänt skumma födelsemärke på ryggen och tänkte att jag inte visste vad som var värst, min förmodade hudcancer eller den gapiga unga kvinna bredvid mig som mellan tuberkoloshostningarna skrek om alla "sjuka ungar på jobbet" i mobilen. Nu sitter jag med varm scone och mjölkigt kaffe och väntar på mitt frukostmöte, väl nerstoppad i en fluffig fåtölj med ett kortisonrecept i väskan och väntar på mitt frukostmöte. Mig veterligen använder man sällan kortison mot hudcancer. Livet är tillbaka. Och jag har googleförbud.