Att jag i samma ögonblick som dom landar borde föra över pengarna för min nysålda lägenhet till mamma. Risken är överhängande att dom förvandlas till en enkelbiljett till valfritt varmt land med surfvänliga vågor, vita stränder och en okomplicerad inställning till sånt som hårborstar, skor och arbete annars.
Det var helt utan vare sig sorg eller nostalgi jag skrev på kontraktet och la det på brevlådan ikväll men jag har ändå nån form av kris idag. Resultatet sist jag kände såhär och hade lite för mycket pengar på kontot blev ett halvår i Australien men det ska inte hända nu. Nu ska jag i lugnan ro sitta ut det här rastlösa surret i kroppen och sen göra som alla andra vuxna. Först spara som en besatt i ett halvår och sen belåna mig upp över öronen och knyta mig så hårt till min lön att alla möjliga flyktvägar stängs. Nån som har en papperspåse jag kan få låna och djupandas i under tiden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar