Hur kan nån som är så pigg på kvällarna vara så slut på morgnarna? Man kan ju tycka att det vid någon punkt i livet skulle jämna ut sig det där men efter ha känt exakt så sen lågstadiet börjar jag tänka att kroppen helt enkelt ÄR så här korkad. En helt osannolik grej som har hänt den här hösten är att jag faktiskt tränat regelbundet. Så pass att jag morsar på hela gymet, är förnamn med personalen som redan vet vilken skostorlek jag har så jag kan låna skor när jag glömmer och att vattenflaskan som står kvar på kvällen när dom ska låsa är min. För mindre glömsk har jag inte blivit heller. I alla fall, det vore så grymt om jag nån dag i veckan hade pallat riva av det hela innan jobbet och få lös nån ledig kväll men det verkar helt omöjligt.
Tanken på att stå startklar för ett lerigt löppass med stationsträning kring Långholmen 06.30 på torsdagsmorgnarna verkar alltid rimlig vilken eftermiddag som helst. När klockan ringer är den så absurd att det inte finns en chans att ta den på allvar. Vissa ränder går visst aldrig ur. Projekt morgonbootcamp är nog pausad till våren, minst.
Ikväll ska ett kök beställas istället, nog velande nu. Som vanligt kommer jag ta ursprungsidén, så är det ju nästan alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar