Inget ger så mycket energi som lite redig ångest

Gud, jag gjorde det alltså? Rev ut hela köket och köpte helt oplanerat bits and pieces av kök från flera olika ställen, hittade en skäggig farbror i en källare på Kungsholmen som på hyggligt kort varsel speciallimmade ihop massa plankor för att inte ett mått är normalt här inne och bara tyckte jag var "lite knasig" med materialvalet. Och nu har jag avgrundsdjup ångest. Tänk om det blir superfult? Jag har verkligen ingen aning om hur det här faktiskt blir, det finns ingen ritning. Varje gång jag tänker på det är jag på väg att börja hyperventilera och måste hetsmessa med D för stöd.

Jag gick till och med ut och sprang igår. Jag hatar att springa och är dessutom helt kass på det. Vill dock väldigt gärna vara en sån som svävar ut på en skön mil för att rensa huvudet och njuter av det så jag försöker då och då. I realiteten är jag en sån som ytterst långsamt stampar mig runt 7km och vill dö ungefär hälften av dom men det var för meckigt att släpa mig till gymet och nånstans måste all den här nervösa energin ta vägen om jag ska kunna sova på nätterna. Hur många gånger måste man göra det innan man blir en sån för sväv-person?