Day 01 – Introduce yourself

Men fan. Det blev ju svårt på en gång.

Eh ok. Jag är 29 år. Tjej, om nån undrade eller inte visste. Jag har bott i en mellanstor stad norröver i nästan hela mitt liv men flyttade till Stockholm i våras. Vilket jag aldrig trodde att jag skulle göra. Men jag gillar´t även om jag har funderat på vad jag sysslar med några gånger. Jag jobbar på krogen, har alltid gjort. Jag började ganska nyss plugga jämte jobbet, men inom samma område och minimerade med det min fritid (eller maximerade antal timmar när jag gör nåt annat än jobbar/pluggar och har dåligt samvete) med ungefär hundra procent.

Jag har precis som alla andra en stor mängd mer eller mindre smickrande personlighetsdrag. Jag vill gärna tro att jag är snäll. Och det är jag nog också. Men samtidigt kan jag vara både långsur, tjurskallig och totalt oresonlig. Jag dömer folk, eller tror mig veta vilka dom är iaf, väldig fort, typ en halv millisekund efter jag träffat dom. Jag har ofta fel. Ändrar mig ofta. Och gärna.

Jag är väldigt känslosam. Skrattar mycket, gråter ofta, blir jättearg eller jätteglad eller jätteledsen och det går fort som fan mellan dessa lägen. Här finns det ingen motpol. Eller bara motpoler, beroende på hur man vill se på det. Jag agerar väldigt ofta i affekt. Det har jag lidit rätt mycket för men å andra sidan så har åren lärt mig att min magkänsla sällan ljuger. Jag önskar ibland att jag var lite kallare, eftertänksammare och kanske i viss mån mer beräknande ibland. Lika ofta tänker jag att jag avskyr sånt folk. Dom kalla och beräknande alltså. Min mamma brukar med något uppgivet i rösten säga att nåt gick fel i magen med mig för mina känslor hamnade utanpå kroppen istället för inne i den. Jag kan vara norra Europas sämsta skådespelerska/lögnare. Med det inte sagt att jag inte försöker ibland.

Jag älskar djur. Mitt liv har kantats av mängder med djur i olika former. Mest hästar och katter men även majsormar, kaniner, guldhamstrar, möss och vandrande pinnar har varit inblandade. Och några till. Jag red hela min uppväxt och var en sån där lyllo-unge med egen ponny. Jag la av när jag var 17 och tog upp det igen mellan jag var 22-26 och köpte under den perioden två hästar men hade episk otur med skador. Nu rider jag när jag får chansen.

Jag har en jättestor, väldigt löst sammanhållen familj med halvsyskon, plastsyskon och sladdisar åt alla håll och kanter. Det skiljer 29 år mellan mitt äldsta och mitt yngsta syskon och dom är överhuvudtaget inte blodsbesläktade med varandra. Min mamma är från Afrika och även jag är född där. Min pappa är (var?) från skåne och är död. Jag älskar dom allihopa.

Jag har efter en obehaglig bilolycka en hoptryckt ryggkota, den ser lite ut som en hopknycklad cola-burk på röntgenbilderna. Jag lider sällan av det men om jag sitter/ligger still för mycket så börjar det värka. Jag är lite rädd för vad som kommer hända med den när jag blir gammal.

Jag knyter väldigt hårt an till människor i mitt liv och har inget jättestort riktigt nära umgänge. Massa bekanta men jag har aldrig varit en "häng-i-gäng-tjej" Jag mår galet dåligt alldeles för lång tid efter separationer och kan nästan dö i panikångest om jag blir ovän med en vän.

Jag tror, vet, att folk jag inte känner så väl ser mig som ganska utåtriktad och social. Och det är jag ibland. När jag inte är blyg och osocial. För det blir jag ibland.

Det där är väl jag det. I urval.