I början av veckan tyckte jag mitt jobb var hemskt. Att jag var sämst i hela världen. På allt. Jag kände mig otillräcklig, pressad och låste mig följdaktligen. Jag har helt jävla frivilligt sökt mig till ett jobb när det alltid kommer finnas press och där jag helt säkert kommer ha det så mellan varven men vartefter veckan har gått så har det lättat. På måndag åker jag till Champagne med fyra kunder för att hälsa på "vår" champagne-producent och jag har knappt glatt mig. Inte en minut har jag reflekterat över att jag får resa till ett distrikt jag gärna vill se, att jag kommer få bo i en mysig liten by och få VIP-treatment i ett vineri i ett av Europas äldsta och mest anrika vindistrikt. Pilla på knopparna, prata med vinmakaren. Plocka ut en hyrbil i Paris och få se en liten bit av Frankrike, där jag inte har varit tidigare. Jag har inte heller tänkt på vilket förtroende det måste ligga bakom att firman skickar mig. Ny, oerfaren och provanställd.
Så nu tänker vi på det lite istället för att fokusera på det som är jobbigt. Jag kan inte svära på att det här är for life eller ens att jag har ett jobb om två månader men just nu har jag det. And its Champagne baby.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar