Det var så sent när katten väl kom till rätta igår att jag inte ville ringa upphittar-tanten, det hördes på rösten att hon var av modell äldre. Så jag ringde nu och beklagade det faktum att jag bor så långt bort så att jag inte kunde komma förbi med en blomma som tack och kunde jag få sätta in en liten slant till henne istället?
Det fick jag absolut inte. Men jag fick väldigt gärna titta in och bli bjuden på bullar nästa gång jag var på Alnö. Så kunde hon skicka med lite falukorv till Katten också.
Tanter va? Man måste älska dom.
3 kommentarer:
Men underbart! Ja, man måste faktiskt älska dem (fast kanske inte de arga, bittra lika mycket).
Fast dom arga och bittra är rätt roliga dom med, på avstånd.
Haha ja på avstånd men vi hade en i släkten som jag var livrädd för som barn! Lovade mig själv att ALDRIG bli så. Ibland går det så där.
Skicka en kommentar