Men huga vad lillhjärtat pickade när jag stod med pannan lutad mot fel sida väggen till matsalen när folk började trilla in, ett, två, tre sällskap samtidigt och fanfanfan varför gick jag med på det här när köksskrivaren började knattra och sen bara FUNKADE det och folk ÅT och knatter från skrivaren och scampi på grillen, anka i ugnen och vartFAN är pilgrimsmusslorna och knatter och ananas och glass och ingen klagade och ingen fick vänta orimligt länge och nu är alla bara glada.
Jag har en betald adrenalinkick. I ett kök som ser ut som om en tornado har dragit fram. Och vill aldrig jobba på kontor.
Vi pratade om att alltid göra samma saker igår. Inte alls i såna här sammanhang utan på ett privat plan. Att jag må vara flängig och ibland slår mig blå på grund av det. Men måste jag välja mellan det och att ständigt upprepa samma resa på samma fläck så vet jag vad jag väljer, tio av tio.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar