Jag brukar köpa Situation Stockholm av en man som har området kring mitt jobb som sitt ställe. Han är trevlig och rätt rolig. Vi brukar hälsa och han lyser alltid upp när han ser mig, även dom dagar jag inte handlar ger han mig alltid nån komplimang och vi byter nåt ord. Ibland köper jag samma nummer flera gånger och ibland ser jag honom inte på flera veckor. Det är inte så att jag riktigt reflekterar över det ofta men när jag kommer på att han inte synts till på ett tag kommer det alltid en liten oro i magen.
Han brukar vara glad. Säger alltid att han mår bra, har det bra. Imorse när jag köpte tidningen, glad för att jag inte sett honom på ett tag var han inte lika glad. Jul och nyår hade varit jobbiga. Människor var stressade, ingen hade tid att köpa hans tidning, det har varit kallt och mycket snö. Klump i magen igen.
Jag har nån form av social ångest idag. Inte social ångest i form av Jag-har-tråkigt-och-inga-kläder utan ångest i form av att världen är en jävligt ful värld för många människor. Jag kommer alltid ha den djupaste respekt för folk som, till skillnad från mig, gör nåt av det där. Gör nåt på riktigt. Och inte bara går omkring med oproduktiv ångest en dag för att sen återgå till sina egna futtiga låtsas-problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar