Jag kan inte sluta tänka på det här. Hur högt på behovs-stegen har vi egentligen kommit när vi checkar in våra surdegar på hotell? Kan alla surdegar matas med samma mat när dom checkar in eller skickar mamsen och pappsen med en övergångs-diet? Om en surdeg dör, utgår ersättning då? Eller tänds åtminstone ett ljus medans fönstret ställs upp så själen kan flyga ut?
Och vem har egentligen gått längst, den som tar med sig sin surdeg till Mallis eller den som checkar in den på Nytorget?
PS 1. Jag gillar surdegsbröd och tycker ändå att det är rätt fint att man har en liten jäsande bytta men det är ungefär som religion. Rätt fint tills det går över i fanatism. DS.
PS 2. Om nån ser mig checka in en bytta på UD nästa sommar, säg gärna till mig att skärpa mig då. Tack.
2 kommentarer:
He, he! Ibland fastnar tankarna kring något som är finurligt roligt eller bara så dumt att det är roligt. Surdegarna ger ju onekligen material för dessa funderingar :-)
Själv fastnade jag för ganska längesedan helt vilt i ett skämt om att hela jordens befolkning skulle klä ut sig i apdräkter innan Fuglesang landade förra gången han var i rymden. Också material för många spinn-offs ... i varje fall i min tvistade hjärna ;-)
Men surdegarna är onekligen bättre och går djupare ... undrar om de inte rent faktiskt visar på något seriöst sjukt i samhället?!?
Jag kan inte bestämma mig för om det är helt logiskt eller lite stört. Båda två tror jag.
För nytt stoff kan du ju alltid ägna dagen åt Englands.bröllopet, ger säkert tankar för flera veckor framåt ;)
Skicka en kommentar