Phånen beter sig rejält märkligt och har fått något av ett eget liv. Skulle tro att det bara är en tidsfråga innan den ger upp helt. Jag är inte så förvånad, den har haft ett våldsamt liv. Jag borde ha en sån gummi-inklädd gammal Ericsson som byggjobbare har. Jag är för klumpig och spretig för ömtåliga mobiler. Och annat.
Natten har varit något av en mardröm i dubbel bemärkelse. Jag har drömt mardröm och mellan halv fem och sju i morse har katten varit en mardröm. Föreställer mig lite att det här är som att ha en bebis hemma. En jävligt hårig bebis som betraktades som vuxen, eller åtminstone tonåring, vid 12 veckors ålder och liksom borde ha kommit förbi den här fasen för åratal sen. En långdag arbete kvar nu bara innan jag hinner lite katthäng och förhoppningsvis kan få lite lugna nätter. Jobbar riktiga långpass ons-tors och det funkar..sådär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar