Att ha kontor i korsningen Folkunga/Götgatan och numera lägenhet med delvis bedårande utsikt över Essingeleden garanterar en rejält beskuren kaka av blåljus per dag. Här -i lägenheten -blir känslan mer disco än fara dock. Det enda som verkar vara nytt/intakt här är värsta spexiga fönstren som inte släpper in det minsta ljud. Jag sover 40 meter från en av Sveriges hårdast trafikerade vägar utan att höra den alls?
Surrealistiskt.
Och jag måste säga det att jag verkligen är säker på att det kommer bli så himla bra att bo här när hela den här soppan är utagerad och jag har fått måla om ungefär allt och fixat köket. Personlig, rymlig, stora fönster (med utsikt över annat än Essingeleden. Jag ser tex havet. Tills träden får löv iaf) och högt i tak. Och knarrig fin fiskbensparkett som ingen tänker gräva sönder i sovrum och vardagsrum. Bara en sån sak, ett riktigt sovrum? Med dörr om jag vill?! Och ett kök som man ryms att tom äta i! OCH ett vardagsrum! Det ska den här stan till att man upplever det som himmelen på jorden med helt egna 50 kvm med väggar i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar