Min nya sambo är smal på gränsen till spinkig. Och lever naturligtvis uteslutande på socker/kolhydrater/fett. Hans matvanor kan inte beskrivas som annat än sjukliga. Vart jag än vänder blicken i denna lägenhet har han en liten stash av kanelgifflar, ostbågar eller chips. Att komma hem hit hungrig efter jobbet och hinna laga mat innan man har tryckt in en näve chips i munnen är inget annat än yogisk målmedveten och förmåga till tunnelseende. Till råga på allt är han en feeder. Om jag vänder mig om oförsiktigt med öppen mun kommer jag finna mig själv ståendes med en chokladcroissant utstickande ur mungipan.
Om jag inte snappar ur mitt träningsuppehåll* snart kommer det här gå åt helvete. Eller åtminstone till avdelningen för större storlekar.
*Jag blev förkyld. Det var två månader sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar