Velpotta

Går omkring med en ständigt pågående, och jävligt tjatig, diskussion i mitt huvud. Så här är det varje gång jag tvingas ta beslut om saker. När jag jobbar vill jag plugga. Är jag här vill jag vara där. Äter jag salt funderar jag på sött. När jag är ihop tänker jag "Vill jag det här?". Är jag singel tänker jag detsamma fast tvärtom. Så här är det alltid, det är bara graderna av velpottighet som varierar och då och då byts mot sällsynta stunder av visshet. Tills jag ångrar mig och ångrar mig igen.

På det stora hela är jag rätt van och störs sällan av det men nästan två månader av vintern ägnades åt att våndas över sommaren och jobberbjudandet jag fick. Bra jobb. Bra chef. Bra betalt. Fel stad. Men samtidigt rätt på så vis att det är hemma med allt vad det innebär av braiga saker. Och dåliga. Ni hör ju. Nu, när beslutet är fattat och oåterkalleligt för länge sen kan jag inte tänka på annat än vad jag kommer gå miste om i sommar. Vart jag än går ser jag saker jag vill göra. Människor jag vill vara med. Parker att sola i, cafeer att fika på, uteserveringar att hänga på. Det tar aldrig slut. Tidigare idag med näsan mot vårsolen, en kaffe i handen, solvarm vägg mot ryggen och gott sällskap var jag farligt nära att ta till lipen. Fast hade jag gjort tvärtom hade jag nästan säkert även tänkt tvärtom. Och rent ekonomiskt hade jag varit en smula dum i huvudet om jag hade tackat nej. Så, det mesta är packat och uppkört till norr. Om lite mer än två månader, en flytt, ett bröllop och 3 resor till Skåne ska jag även packa ihop mig själv och styra norr. Tills dess ska jag försöka packa bort alla dessa tankar. Det här blir bra. Det blir det alltid.

(väl?)