Vågar knappt skriva sånt här, lilla pessimisten i mig skriker i högan sky att det kommer bita mig i baken om jag säger det högt men jag kan inte låta bli. Jag har sån jäkla energi! För första gången kommer jag tillbaka hem efter tre dagar i skolan och känner mig on top of things. Egentligen är det lite konstigt för den här gången lassade dom verkligen på oss massor varav jag fattar nada av hälften men det är någonstans ok. Varenda uppgift, tenta och småprov hittills i skolan har jag haft VG i. Min handledare tog mig åt sidan igår och frågade om hon fick använda ett par grejer jag lämnat in som studiematerial. Jag vet inte hur det gick till men på något vis har det fungerat. Jag har överlevt det här första halvåret utan studielån, med svindyr hyra och tidsbrist, kört flera hundratals jävla mil med ögonen blödande av trötthet, suttit på nätterna efter jobbet och panikskrivit uppgifter men det har funkat. Pusslat med scheman och jagat som en tokig för att hinna vissa dagar. Jag har hunnit jobba precis tillräckligt och på något vis har jag även hunnit haft rätt kul. Känner mig för ögonblicket som stålkvinnan.
Dom senaste dagarna har det rasat in nya skolgrejer i mailen, mobilen har levt djävulen med ömsom jobbgrejer, ömsom roliga grejer och jag hade lika gärna kunnat vara ett stressat vrak. Nu bara "Kul, jag skriver det här nu klockan 23.30 på natten efter 12 timmar i skolan så får du det om en timme, ok?". Vaknar på morgonen och fastnar genast i produktkataloger och menyer inför sommaren och är så jäkla pepp bara. Halvpepp på Sundsvall men helpepp på att jobba.
April lär schvoosa förbi med jobb, födelsedagsmiddagar, skola, cirkus 320 mil i bilen, bröllop, möhippa och en månad i resväska. Och tametusan om jag inte ser fram mot det.
(Högre makter, ta det här för vad det är nu, ni behöver inte genast hitta ett sätt att trycka ner mig i skorna bara för att jag vågade säga högt att allt går bra, ok? Ok.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar