Jag blev tillfälligt med hund igår och då stora bruna ögon smälter mig direkt så har vi varit en fler än vanligt i sängen i natt. Tur hon är liten. Jag får nog tacka exkex och hans tjej för att Katten inte blir galen när jag släpar hem hundar. Innan han bodde med dom och hennes hund så var det mer än lite tjurigt i dom mötena men nu nöjer han sig med milt förakt mot svansviftandet och nosandet. Inget spott, fräs och morr djupt från magen. Det hjälper nog iofs att han fortfarande är den största fyrbenta här inne, ingen större anledning att vara rädd för sånt som är mindre än en själv tydligen.
I min värld är hennes litenhet inte det bästa, jag är däremot otroligt förtjust i hundar som är mer morgontrötta än mig själv och ger mig en blick från sängen som om jag vore utvecklingsstörd när jag tänker att hon kanske vill gå ut i kylan och kissa lite. Ingen är gladare än jag för att skjuta på det en liten stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar