Breakfast for champs

Det blev både sent och lite blött igår. Jag kan i alla fall skylla på att det var jobbrelaterat den här gången men det hindrar mig inte från att vara nära tårarna när jag nu upptäckte att jag har glömt såväl lunchlåda som plånbok hemma och är ensam på kontoret. Den där frukosten bestående av en treo, ett kvarglömt wienerbröd och två koppar kaffe räckte inte till mer än en timmes sockerrusch och nu är det total pyspunka. Mata mig, någon?