Vi överlevde, både jag och Callie. Det gjorde däremot inte den mus Katten kom ikapp. Min katt är en väldigt duktig jägare, till min stora förtvivlan. Favoritsporten för många år sen när vi bodde vid en väldigt kuperad och lummig trädgård var att fånga starar och släpa in dom levande i lägenheten. Jag glömmer aldrig en sen natt-kiss när jag fick en klatsch på rumpan av en starvinge när jag med sömngrusiga ögon och lampan släckt helt oskyldigt ville gå på toa. Min dåvarande kille glömmer nog det inte heller. Avgrundsvrålet från badrummet, paniken när han trodde det var en mördare lös, den fina stunden med grilltången för att plocka upp en lemlästad och flaxande stare ur toastolen. Barmhärtighetsavlivningen. Den gråtande flickvännen och den intresserade Katten.
Ah, the memories.
Ps. Jag hann aldrig kissa på den. Det hade varit hemskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar