Tvärnit på mitt snubblande från stuga till restaurang -pre morgonkaffe. Tomt stirr på parkeringen -vart är min bil?
Två sekunder senare hade min morgonsega hjärna kommit ikapp fötterna och jag kom ihåg att jag ju lämnade den till granne Bilmek igår som i sin tur tar den till jobbet idag, ger den den kärlek som jag ständigt förnekar den i form av service och sen droppar tillbaka den på vägen hem.
Det hade inte hänt i Stockholm. Precis samma grejer som stör mig är dom jag gillar. Närheten till folk, bristen på anonymitet. Bra ibland, skitjobbigt andra gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar