Ibland kan jag sakna Australien på ett sätt som man annars kanske bara längtar efter en kär vän eller en älskad. Påtagligt och nästan fysiskt.
Jag saknar att vakna på morgonen, göra snabbkaffe i bikini och att på 10 minuter vara påväg till stranden med brädan under armen. Jag saknar dagar i vattnet, mer tumlandes runt och paddlandes med den där brädan än ståendes ovanpå den men likväl, längt.
Jag saknar Sydneys gator, klubbar, parker, stränder, hamnar, marknader och människor.
Jag saknar Byrons hippiecafeer, surf och makalösa strand. Jag till och med sprang på stränderna i skymningen där bara för känslan i bröstet av att vara på det vackraste stället i världen med en strand jag inte kunde se slutet på. Och jag är INTE en joggandes person.
Jag saknar dyk och snorkel på barriärrevet utanför Cairns, jag saknar nätter så heta och fuktiga att sömn var mission impossible.
Jag saknar sällskapet i Cronulla, jag saknar promenader över hällristningar, frukost på torget.
Jag saknar.
Och ibland så mycket att det nästan gör ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar