Fick äntligen träffa min nyaste lilla familjemedlem idag. Ett två veckor gammalt litet knyte som har ärvt samma (åtminstone på henne) bedårande små smilgropar i ryggslutet, humöret och röstresurerna som löper rakt igenom de kvinnliga leden i den här familjen.
Vi jobbar så. Männen är ett himla under av lugn på gränsen till sävlighet och vi andra har gropar i ryggen och låter mycket. Speciellt när vi inte blir matade två sekunder efter att hungern satt in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar