Klockan är åtta på morgonen, solen skiner, fåglarna kvittrar och jag har läst ut internet. Min rygg har ballat ur och låter mig inte ligga ner mer än typ 5 timmar i sträck och 06:30 imorse var det rise and fucking shine. Den enda som tycker det här är roligt är Katten. Mutar honom med tonfisk för att han ska vara tyst och inte väcka min roomie med påhälsande flickvän.
Helgen har varit intensiv. För många timmar på jobbet för att jag ska orka räkna dom och pressen på mina stackars nerver när min första officiella vinprovning blev för 43 inresta Round Table:are med en serie Champagne från Taittinger. Jag överlevde, med den äran som den verkar och på slutet var det till och med skoj. Kan ha varit för att nerverna la sig, kan ha handlat om att även jag provade bubblor (om än inte i samma takt som gästerna), kan ha varit en kombo. Ingen vet. Mimmis flickvän hade filmat mig i smyg och bortsett ångesten från att höra min egen inspelade röst kunde jag titta på den utan att dö skämsdöden. Win på den.
Måndagar är i normala fall vilodag med stängd restaurang men idag var det visst nationaldag och röd dag vilket innebär ledigt för alla andra och jobb för oss. Nu ska jag bara invänta att klockan blir tillräckligt mycket för att det ska vara lämpligt att ringa en bekant och tillika duktig sjukgymnast och fråga vad i hela helvete jag ska göra för att få sova på nätterna. Det här går inte. Alla mina vanliga trick för att tukta ryggskadan (varav dom flesta innebär märkliga positioneringar i ryggläge på golvet) är verkningslösa och om jag inte får sova en hel natt så kommer våra gäster under 10 år snart ligga jävligt illa till. Tålamodet är det första som ryker när jag inte får sova. Hellre tio fyllon än två barn som velar kring en glassbox, irrar runt framför ens fötter och sprider sylt omkring sig. Fyllon får man morra åt. Inte ok med barn. Tydligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar