Jag och två favoritpersoner har under kvällen fört en närmast absurd mailkonversation om, vad man kan tycka, det enkla målet att få ihop en kväll, bara vi tre. Vi ses i princip aldrig fast vi bor i samma stad och alla någonstans har en ganska liknande attityd inför det här med fyrkanter och kalendrar. Så hur kommer det sig att vi febrilt bläddrar tre veckor fram i varsin kalender och letar så fingrarna blöder efter luckor mellan barnvakter, slipskonferenser, yogapass och resor? Vad hände med att ses på blabla om en halvtimme?
Det här med att få göra vad man vill när man blir vuxen? Förvånansvärt jäkla lite tid över till att faktiskt göra det när det kommer till kritan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar