A small step for mankind..

Jag ska klippa mig imorgon. HOS EN HELT (för mig) OKÄND FRISÖR. Jag hatar att klippa mig. Med det här håret kan det sluta lite hur som helst. Minsta lilla entusiasm och skaparglädje hos en frisör kan skapa två månaders ångest och mössbärande. Jag har bott här i snart två år utan att gå till en lokal frisör en enda gång. Jag har klippt bort dom värsta tovorna själv mellan besöken i Norr. Det här sitter hårt i efter en incident med en ivrig frisörska som envisades med att jag borde slinga mig i Sydney. Sjukt dålig idé när man spenderar 12 timmar per dygn i sol och saltvatten. Helst borde jag bara leta upp nån sur, antik barberare på Östermalm som under koncentration och tystnad kapar bort önskad längd utan minsta tanke på att uträtta några stordåd. Den här tjejen är ung, glad och ivrig. Upplagt för trauma. Vet fan inte vad jag tänkte på.