fredag 10 februari 2012

Ett uteblivet bloggande är också ett bloggande


Igår ägnade jag större delen av dagen åt att skratta åt mina egna skämt och dra (förtvivlat dåliga) ordvitsar och till slut gick det så långt att jag kom på mig själv med att, omedvetet, rimma i telefon. Nu dricker jag öl direkt ur flaskan och spelar halvgammal hiphop så det skallrar i rutorna. Det kan vara så att jag är på väg att förvandlas till man. Eller göteborgare, det är oklart. Kan även betyda ett nytt tonår, det hade varit fint.

Veckan har försvunnit i ett virrvarr av jobb, funderingar, förvirring och spicy tuna. Kan-Inte-Sluta-Äta-Sushi. Eller fundera. Jag har nog på riktigt ätit sushi/asiatisk tio av dom senaste fjorton dagarna. Om jag inte visste bättre skulle jag tro att det här konstanta suget efter wasabi, rå fisk och inlagd ingefära var graviditetssymptom. Det där med funderingarna är nog mer ett livssymptom. Evigt och för alltid, amen.

Nu, the voice, en till öl och soffan. Är jag fortfarande vaken när det är slut tänker jag gå ut men jag är ganska säker på att jag kommer säcka ihop som en trasig fatboy i samma sekund som ryggen möter fluffy kudde. Men det är ok, jag är nog nöjd med vad som just nu, let your body decide, come what may etc osv. Min facebook-feed har äntligen tystnat på folk som rasar (RASAR) över att Reinfeldt tydligen har antytt att vårt pensionsystem är ett skämt och att det kanske vore bra om dom som vill får fortsätta jobba efter 67 så jag kanske till och med kan hänga där en stund utan att få krupp och vilja radera folk ur min åsyn. Och nej, jag tycker inte att folk ska jobba ihjäl sig och ja jag tycker också det är hemskt med utförsäkrade stackare som faktiskt inte kan jobba men jag visste som femåring att pengar inte växer på träd. Någonstans ifrån ska degen komma och om man nu VILL jobba och gillar sitt jobb så är det väl förjävla dumt om man inte får det. Men vad vet jag, jag försökte vara arbetslös en gång men orkade helt ärligt inte fylla i dom miljonerna papper det kräver och fann det för bäst att bara gå och jobba istället. Osmakligt nog tycker jag till och med att det är rätt kul och är väl medveten om att det hindrar mig från att flyga runt som det frö (rö? det ska nog vara rö men jag vet inte vad det är så det känns dumt) i luften jag egentligen är.

Men jo hej allafall, jag har inte dött.

Inga kommentarer: