Sundsvall-Sthlm-Hammarby Sjöstad-Huddinge-Hornstull-LämnatillbakasläpiUpplandsjävlaVäsby-Hornstull-Sov-Sundsvall-IKEA-Lämnatillbakabil-Hämtaalltjagglömtigamlalägenheten-Hornstull.
34 timmar.
Jag är så trött att jag vill gråta och inte ens pallar att gå och lägga mig + det ser ut som kriget här och jag hittar ingenting och fattar inte hur jag ska få ordning på den här helt ologiska packningen (my bad). Jag har brutit mot en miljon trafikregler och fräst till hon som födde mig att men gå och lägg dig för fan, dör jag så dör jag även om du ringer en gång i kvarten för att se om jag är framme. Jag har helt fräckt utnyttjat vänner till att bära saker utan att bjuda på så mycket som en flyttöl och skamlöst parkerat min bil på handikapp-plats. Trots detta: oerhört nöjd med att det efter ungefär fem minuter känns himla hemma här hemma. För det första har jag redan varit en hel del i den här lägenheten, jag har fått överta kontraktet från en vän. För det andra, allt, ALLT här inne är mitt. Mitt-mitt-MITT. Sommaren 2008 lämnade jag min lägenhet i Sundsvall för att åka till Australien, sen dess har jag aldrig flyttat hem igen. Jag har flyttat tio gånger på tre år om man ska räkna in alles som alles. Och då bodde jag ändå på ett enda ställe i över ett år. Det har egentligen inte stört mig, min rot och rastlöshets vara och icke vara har sällan med taket över mitt huvud att göra. Det sitter i andra saker och just nu är dom sakerna där dom ska vara. Här. Och det är så jäkla skönt att jag skulle kunna lipa lite bara över det. Om jag orkade och inte var helt uttorkad av allt bärande.
Bonusinfo: Jag blev tvungen att ställa in alla saker i köket utan att diska dom. Det är mitt i jävla natten, jag orkar inte gå till 7/11 för att köpa diskmedel och det var absolut nödvändigt att få undan dom kartongerna. Om jag bjuder dig på middag den närmsta veckan skulle jag tacka nej om jag vore som du. Eller kräva take-away. Slut på information.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar