Man kan ju tycka att det känns orimligt att jobba långt in på småtimmarna två nätter i rad och ändå knappt vara halvvägs när slutresultatet ändå mest är att likna vid..ingenting. Men att få rum som inte har fått någon kärlek men rejält med stryk i åratal att bli slätt vita är ingen lek visade det sig. Man måste liksom börja med att förstöra dom helt.
Eller som livet ser ut just nu. Sova-jobba-riva-sova-jobba-spackla-sova-jobba-måla osv upprepa i all evighet amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar