Radhusskräck

Sent igår när jag åkte hem berättade taxichauffören för mig att någon hade blivit knivskuren längre ner på min gata samma kväll. Oj vad hemskt sa jag och glömde bort det lika fort. Jag promenerar eller cyklarglatt hem mitt i nätterna i stan och var och varannan natt händer det saker men av någon anledning är jag väldigt, väldigt sällan rädd. Nyss hoppade jag en meter i soffan pga duns på altanen -en katt- och jag är i världens sömnigaste radhusområde. Den här tystnaden? Läskig.