Ett öga för en nål

Såhär ett dygn senare kan vi nog konstatera att starkare pollenallergitabletter inte var vad som behövdes. Och att jag har blivit spruträdd på gamla dar. Jag känner mig precis lika risig som igår och ser på inget vis fram emot sex timmars bilkörning. Mina ögon svider så att det enda jag vill göra är att blunda vilket är en dålig kombo med motorvägar. Det andra alternativet, det där "vila" kan jag nog se mig i månen efter, jag sover alltid illa första natten i ny säng och allra helst på hotell. Kan väl hoppas att det har växt bort i, lite sömn mot lite skräck för nålar? Inte mer än rättvist.