Alltså, jag har väl knappast varit ledig mer än ett trettiotal helger (borträknat tiden i Australien) sen jag var 18. Jag är trettio nu. Bortsett från att det kanske egentligen är lite sorgligt (jag led inte) så var det faktiskt något jag var lite nervös för. Dom allra flesta av mina vänner jobbar inom restaurang och jag var lite skraj för att jag skulle känna mig ensam och övergiven.
Obefogat visade det sig. Jag är fan grym på lediga helger. Mitt största problem den här helgen är att det har funnits för mycket att göra, inte för lite. Nu har jag precis landat hemma och sippar lite på ett glas vin och jobbar undan dom sista mailen innan jag ska packa ihop mig och åka och bli bjuden på mat. Imorgon ska jag på nåt event och se Mando Diao och på söndag är det julfest med jobbet. Just den sista grejen hade jag kunnat hoppa över till förmån för soffhäng men det känns inte socialt helrätt så det är bara att pallra sig iväg. Fredagar har helt plötsligt blivit för mig vad det brukar vara för dom flesta andra, inte början på en jobbhelg. Lova att säga till mig på skarpen om ni ser mig använda ordet fredagsm*s bara.
2 kommentarer:
Har tänkt en del på det, hur helgen för många är helig. Jag som inte haft någon som helst måndag-fredagsrutin på sisådär sju år har helt tappat koncepten. Lördag? Torsdag? Helg? Vecka? Datum? Månad. Helt lost. Lite kan jag längta efter en sådan rutin igen. Rytm. Det är himlans fint det.
Jag trodde det skulle driva mig till vansinne men jo, det är nog himla fint.
Skicka en kommentar