Alltså, tänk lyckan i att få vara tillräckligt begåvad/rik för att ha råd med att blomma ut i fullkomlig excentricitet och bete sig lite hur som helst. Ohämmat ägna sig åt sina demoner (dämoner i det här fallet) och bryta samman om frukost-osten inte faller en i humöret. Jag skulle vara så jäkla bra på det.
Ingmar Bergman va? Vilken kille.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar