Jag är född i Etiopien med svensk pappa och etiopisk mamma. Mina första tre år pendlade vi mycket mellan Sverige och Etiopien, min pappa jobbade via sitt svenska företag i ett projekt för Sida. Det är en helt annan historia men mitt språk dom där första åren var en förvirrad mix av svenska, som jag talade med pappa och andra svenskar, amharic, som jag talade med mamma mommo moffa och andra etiopier (bla min barnflicka (!) ytterligare en annan historia är den om hur min mamma tyckte det var mycket enklare när jag var liten jämfört med mina småsyskon, undra varför liksom) och engelska som mamma och pappa talade med alla vänner. Hela familjen lät för övrigt såhär, mamma försökte lära sig svenska, pappa amharic och det som inte gick att förstå på något annat språk togs på engelska. När vi flyttade permanent till Sverige så försökte mamma fortsätta tala amharic med mig för att jag inte skulle glömma. Det gick sådär. Tydligen hade jag från dag ett på dagis envist deklarerat att nu var det svenska som gällde, hur väl nu en treåring talar överhuvudtaget. Jag minns exakt ett enda ord från amharicen (jag kan fler men dom är återlärda).
Fellegallo.
Nu har amharic ett annat skrivspråk, typ som arabiska, men det låter så när man säger det. Fellegallo betyder Jag vill ha eller Ge mig.
Efter tre dagars soffliggande har jag hunnit spendera åtskilliga timmar med att surfa runt bland möbler, accessoarer, kläder, prylar, böcker och skor och vill ha så jävla mycket grejer att det är helt löjligt. Speciellt med tanke på att jag ungefär varannan vecka får lite kväljningar av konsumtionshets och pryltokighet och snarast tänker på att avveckla. Jag ligger här och tänker att mitt liv vore så mycket bättre och roligare med dom där kökstolarna väskan krämen byrån jodphursen osv osv i all evighet amen fast jag vet att det inte är så. Imorgon är det jag som inte är sjuk längre punkt. Jag behöver en realitycheck och komma bort från datorn. Idag gjorde jag nog bara saker och ting värre genom att shoppa på mig en helt onödig klänning och ett par lite mer nödvändiga jeans. Mina nitton andra par kände sig lite ensamma i garderoben. Skjut mig.
2 kommentarer:
allt jag minns från åren när jag bodde i etiopien som liten är att räkna till fyra, trots att jag pratade okej amharic. när jag var tillbaka i somras lärde jag om mig mest en sak, som måste betyda ungefär samma som fellegallo: sutäjn/sutain (enligt beskrivning: give me)
himla tur att man vet det. och himla tur att jag råkade köpa tre par skor på rean igår. hoppsan.
DEt är ett väldigt användbart uttryck. Bara att peka och upprepa som ett mantra.
Men du, nu blev jag nyfiken, vem är du och vad gjorde du i Etiopien? Är du samma Stina som följer mig på twitter? (sorry för den uppdateringsfrekvensen btw)
Skicka en kommentar