När jag valde baksätet, stoppade lurarna i öronen och till råga på allt slog upp en tidning så var det INTE en signal till taxichaffuören att en redogörelse för vart jag ska, varför jag ska dit, hur länge jag ska vara borta och vad jag jobbar med vad jag var sugen på. För att inte tala om hur ointresserad jag är av vad han har gjort i helgen.
Det måste vara skönt att vara så fullkomligt oförmögen att ta in sin omgivnings sinnesstämning. Man behöver liksom aldrig fundera så mycket.
4 kommentarer:
Haha, åh vad irriterande. Den värsta mardrömmen är ju när man hamnar bredvid dessa människor på långflygningar = typ 10 timmars tortyr.
Säg att du ska åka och ta livet av dig, så blir det garanterat helt knäpptyst resten av resan.
Haha, är inte risken rätt stor att resan slutar på psykakuten?
Förvisso finns den chansen. Men å andra sidan har man det nog bra där. Klädsamt vita väggar och en otrolig betongtystnad. :)
Skicka en kommentar