Loopen

På en dag här går humöret från förtvivlan till psykopatmutter framför datorer till highfives över skrivbordet. Upp och ner, ner och upp. Det som var kallt kaffe utan mjölk på morgonen kan mycket väl vara tårta på eftermiddagen, eller tvärtom. Jag kan lika gärna få dricka viner jag egentligen inte har råd med och få betalt för det som stå och jobbmaila under en helgkväll mitt i något annat. Ingenting känns hundraprocentigt arbete och ingenting känns längre helt privatliv heller. När det är kul är det kul som fan, när det är jobbigt är jag för spänd och trött för att ens orka gråta åt det. Igår var en för-trött-för-att-gråta-dag. Idag skål i wayneskaffe och sittdans framför datorn. Jag kan inte bestämma mig för vad jag känner för det här. En stor fördel är allafall att det inte finns en rimlig chans att bli uttråkad.